Jakten ingår också i paketet och är i 99 fall av 100 inte en bokningsbar upplevelse med guide och lunch över öppen eld. Den vanliga jaktens estetik kan uppfattas som stötande i broschyrer för Semester-Svensson. Vi kan ju inte hålla på och leva som om vi vore hemma!

LEDARE: Tack för ditt besök

Här producerar vi både el och idyll

Josefine Julén Josefine Julén Chefredaktör

20 oktober 2026 - 16:30

Nej, regeringsbygget är givetvis inte klart. Vid pressläggning har Magdalena Andersson, S, precis lämnat tillbaka sonderingsuppdraget till talmannen (tillskillnad mot nu när texten publiceras och det hamnat hos C-ledaren).
Jag sonderar mest jaktmarkerna och eftersom älgjakten när som helst startar, så står det nu älgar bakom varenda tall.

Opinion

Detta är en opinionstext där skribenten för fram sina personliga åsikter. Har du något att säga? Vill du vara med i debatten? Mejla: redaktion@jaktjournalen.se

På dessa breddgrader är storoxar ungefär lika vanliga som enhörningar, men nu ryktas det om en ny varannan dag i diverse gruppchattar och facebookforum. När jakten väl startar är det som bekant inte lika lätt. Hur duktiga jakthundar man än har är alla storoxar försvunna och hundarna tar inga kommandon om att vi endast jagar dubbelkalv.

Det ska ju finnas medium som kan prata med djur. Är lösningen ett medium i jaktlaget? Någon som testat?

Annons

Potatis mindre stötande

Skämt åsido. Medan regeringsbygget och brunsten pågår parallellt och de jaktliga drömmarna ännu är intakta, värnar jag lite extra om min hemby. Förmodligen spelar det ingen större roll vilken regering vi har om man klamrar sig fast vid att det var bättre förr.

Förr hade till exempel inget kinesiskt företag ansökt om att få bygga Europas högsta vindkraftverk ett stenkast från där jag bor. Vid en våtmark nära ett av försvarets flygfält långt från närmaste kust.

Det är okej att tycka om vindkraft, att tycka olika går bra. Men i mitt tycke stör vindsnurrorna landskapsbilden ungefär lika mycket som Think Pink-härvans brinnande sopberg. Och låt oss hoppa över diskussionen om effekten.

Saker jag tycker är mindre störande att titta på än en vindkraftsnurra:

• Pinocchio-statyn i Borås

• Potatisstatyn i Mjölby

• Lars Vilks konstverk Nimis

• Årjängstrollet i Årjäng

Alla dagar i veckan ser jag hellre en 365 meter hög King Edward-potatis torna upp sig över skogshorisonten än en vindsnurra.

Jag vägrar!

När det kom ett brev från Vattenfall om nya luftledningar så skrek jag till min man "jag vägrar, nu flyttar vi!" Han som faktiskt läste brevet lugnade mig med att vi inte var berörda. Men ändå.

Vart skulle jag ens flytta? Inte ens renskötare eller i väglöst land slipper se eländet. Sådana där fula spektakel tycker jag att städerna kan behålla. Ställ ett gäng på Liseberg och Gröna Lund och gör dem till kombinerade åkattraktioner så att ungarna kan generera el samtidigt som de blir spyfärdiga av att snurra runt runt.

Annons

Levande turistattraktion

Det blir mer rättvist. För om jag förstått saken rätt så är landsbygdens främsta syfte att fungera som turistattraktion för stadsbor.

Kanske hyr man en liten röd stuga med vita knutar en vecka under sommarsemestern och fnissar åt den dåliga internetmottagningen. Blir stressad över att få möte på de smala grusvägarna och backar ner en och annan snökäpp. Begränsad samhällsservice och tillgänglighet blir familjens lilla äventyr.

Man kan också betala dyra pengar för att åka på tyst retreat i skogen. Samma skog som också är en arbetsplats, försörjning och jaktmark.

Maten ska vara närproducerad och småskalig, så länge stadsborna slipper känna lukten, se individen bakom köttbiten eller bilkön bakom djurtransporten.

Jakt en del av paketet

Landsbygden ska vara precis det andra behöver för stunden. Gärna i form av handmålade träskyltar:

Välkommen till landsbygden - en kuliss till dina semesterfoton!
Tack för ditt besök på landsbygden, här producerar vi både el och idyll!

När politiker säger att "hela Sverige ska leva" eller att vi ska ha en "levande landsbygd", är min känsla att det är landsbygdskulissen de ser framför sig. Muuu. Kom på kosläpp i maj och drick mjölk! Alla är glada och man får bulle.

Bakom kulissen finns människor som behöver försörja sig, ta sig till jobbet och få vardagen att fungera. Det är vårt hem och för somliga även vår arbetsplats.

Fredliga jägare

Om vi jägare behövs för att ett övertaligt rådjur eller en älg kastat sig på din bil i stad eller idyll, så lovar vi att ha hunden i koppel. Dessutom har vi reflexväst på oss, för att signalera att vi kommer i fred.

Jag vet inte vilken regering vi ska ha. Om det är friskt eller sjukt med glesbygdsbidrag. Landsbygdens resurser tycks ha ett självklart värde. Jag önskar att det var lika självklart för en regering att värdera människorna som har sina hem här.

Och så önskar jag att storoxen dyker upp på mitt pass!
(Spoiler: den gjorde inte det.)

Ledare i JJ nr 11 2026.

Läs också