Fostra framtidens jägare med hund

Mästerskapssäsongen är i full gång, likt jakten. Det har sagts många gånger men måste ändå upprepas: Att ta sig till SM är en seger i sig. Du åker hem med samma hund som du kom dit med, oavsett vad det står i resultatlistan.

För de flesta jägare är jakt mer livsstil än hobby. Det är här tid och pengar investeras eftersom vi inte kan tänka oss något annat som skulle ge oss samma resultat i form av livskvalité.

Jakt är tid

För egen del handlar mycket om tid. Det finns alltid för lite av den. Tiden jag lägger på jakt är det dyrbaraste jag har, så den måste vara väl spenderad.

Den bästa försäkran om kvalité på jakt är en riktigt bra jakthund (även om vi alla har olika krav). Att inte vara utelämnad till andras hundar, tillgänglighet och allt som följer med det.

Slentrianmässigt hör jag ofta folk säga att de hatar att sitta på pass och det irriterar mig lite. Det är en trist inställning men handlar väl dels om att det är jobbigt att sitta still och att ingen vill framstå som en person vars största intresse är imitera en staty timme efter timme. Dels om hierarkin i ett jaktlag där hundförarna oftast står högst i rang, vilket inte är särskilt konstigt. De har sannolikt lagt ner absolut mest arbete inför jakten, som inte är i paritet med att man en gång om året är med och bär ut ett nytt torn på marken.

Pass kan vara lyx

Att sitta på pass i en såt som planerats av seriösa och kunniga jägare och som jagas av med riktigt duktiga hundar, är en lyx jag gärna avnjuter. Även spontana utsättningar och snabba släpp med kompisarna en eftermiddag efter jobbet.

Att däremot placeras på pass för att sedan se hundförare som inte tycker att vindriktning och vittring är något man behöver ta hänsyn till när man går in i såten, ja då dör jag lite inombords. 

Jag saknar förmågan att vara en avspänd person som istället ”njuter av naturupplevelsen”. För om jag bara vill njuta av naturen hade jag sannolikt satt mig på en annan plats och framför allt tagit med något bekvämare att sitta på. Sannolikt hade jag också valt dag, tidpunkt och väder optimerat för njut.

Det är sällan en tidig morgon i november levererar behaglighet.

Prestationskrav

Det är en sak att vara seriös och väl förberedd, att sträva efter utveckling och mer kunskap och en helt annan sak att vara en gnällig jävel. Va inte det! Ambition kan lätt göra att man ställer för mycket krav på prestation, vilket kan förta glädjen. Då krävs en viss nivå av självrannsakan, är ens reaktion rimlig? 

Även om det kan vara svårt när grishunden ställt grävling eller hunden stack sex mil efter en skenälg under SM. Men shit happens. Det är djur, inte en hockeypuck.

Mycket av det vi gör inom det jaktliga är inte mätbart. En full frys är inte alltid ett bevis på att det bor en skicklig jägare i hemmet. Kanske bara en lat matlagare.

Avelsutvärdering

Åter till textens början - mästerskap. Sannolikt kan många av oss skriva under på att en avelsutvärdering genom jaktprov är ett bättre verktyg än alla enskilda hundägares personliga tyckande. Att det sedan tävlas i jaktprov är både en form av konkurrensutsättning och en hyllning och marknadsföring av aveln, hunden och hundägaren.

Det borde ligga i allas intresse eftersom avelsutvärdering ger de bästa jakthundarna och de bästa jakthundarna den bästa löshundsjakten.

Skänk nu en tacksamhetens tanke till alla hundklubbar ute i landet - en grundbult för den svenska jakten.

Har du gjort det nu? Bra.

Färre har kontakt med naturen

Tänk nu på att Svenska Jägareförbundet har tappat ungefär 10 000 medlemmar på två år. Och att det jaktåret 2024-2025 löstes 15 500 färre jaktkort än tidigare år.

Och så tänker du på att människans kontakt med naturen har minskat med 60 procent det senaste 200 åren.

Enligt en brittisk studie kommer siffran fortsätta sjunka, om det inte sker genomgripande politiska och samhälleliga förändringar där de mest effektiva åtgärderna är att introducera barn till naturen i tidig ålder.

Ge barnen en hund

Jag tolkar det som det bästa vi kan göra är att köpa en jakthund till barnen, så ska vi nog bli fler jägare.

Skämt åsido, men läs om tioårige Gustav som tagit fram sin första champion! Vi behöver engagera barn och ungdomarna i klubbarna och provverksamhet så att även framtidens jägare verkar för en etisk och seriös jakt, hundanvändande och avel.

Avslutningsvis vill jag poängtera att alla hundar inte kan vara bäst. Precis som att alla jägare inte kan vara hundförare. Halvbra hundar gör också många familjer lyckliga och somliga jakthundar som är dåliga på sitt jobb är istället utmärkta som sällskap.