ANNONS
Annons
LEDARE: Röstar du för bössan?
Människan har aldrig nog med fritid för att bli lycklig. Men det som gör människan lycklig och finns nedtecknad sedan romerska riket är; jakt.
Så här under lågsäsong ägnar jag mig lite extra åt att läsa om jakt, denna gång en filosofisk essä med namnet, Om jakten och börjar snart fundera på om det är som "lyckliga jägare" vi kommer gå till valurnorna?
José Ortega y Gasset var spansk filosof och politisk teoretiker, professor i psykologi, etik och logik. Han fick uppdrag att skriva förord till sin kompis bok, 20 år av högviltsjakt.
Kompisen, aristokraten, åttonde greven av Yebes var lite av sekelskiftets (1800-1900) Karl Hedin. Ansedd och tongivande. Föreläste om jakt, skrev böcker och artiklar.
Annons
Lust är lycka
José ställde sig frågan hur en sådan kultiverad man kunde ägna så mycket tid och energi åt att jaga? ”Då och då försvinner han från staden. Som om han hade avdunstat. Ingen vet var han är.”
Jag genar ganska brant i kurvorna. Det måste jag göra eftersom José var en överpresterare som 1942, levererade 150 sidor essä i stället för förord. Om jakten, har senare getts ut separat och tordes se som en klassiker inom jaktlitteratur.
José menar att människan inte har någon natur (till skillnad från djur som drivs helt av instinkt) bara historia. De flesta levande varelser lever och inget mer, medan människan bör ägnar sig åt att leva. För oss innebär livet att stå inför en skrämmande tomhet som måste fyllas med mening.
Enfaldig tid
”Vår tid- som är en ganska enfaldig tid - tar inte jakten på allvar”, konstaterar han och påstår att det beror på att människan inte tar ”förströelse” på allvar.
Han beskriver att behovet att ”förströ sig” är som att få byta och vara i sin sanna personlighet, eftersom vi tillbringar övrigt tid med påtvingad sysselsättning (alltså arbete). ”De tynger vår existens, sargar och krossar den.”
Desto fler måsten, som att gå till jobbet, hämta på förskolan, exportera excelfiler eller gå på kalas vi inte vill gå på, desto mer drömmer vi om vad vi hellre skulle gjort med vår tid. Det vill säga, det vi vill göra av ren lust, eftersom lycka är att ägna livet åt det lustfyllda.
Vad har människan gjort för att vara lycklig genom alla tider, frågar sig José och fastslår att aristokratin är den grupp som varit minst nedtyngd av arbete och lättast kunna ägna sig åt lusten.
Annons
Privilegium
Aristokratin har alltid gjort samma fyra saker, tävlat i idrott, dansat, samtalat och jagat.
Jakt är något kungar och adelsmän ägnat sig åt och historiskt var det ett privilegium och inte något som lägre samhällsklasser fick hålla på med.
” En av orsakerna bakom den franska revolutionen var att bönderna inte fick jaga. Adeln fick lämna ifrån sig jakten.” skriver han.
Förströelse är alltså ingen passiv bisyssla mellan arbetspass och måsten, utan en nödvändighet. Genom hela världshistorien har människor från de mest skilda sociala förhållanden ägnat sig åt jakt på grund av tycke, nyck och passion (inte bara överlevnad).
Filosofiskt perspektiv
José Ortega y Gasset essä om varför vi jagar ger oss ett filosofiskt perspektiv.
Kanske har du nytta av det när jakten extra tydligt blir en politisk fråga och symbol i en större diskussion. Det blir identitetspolitik när jakten är så central för ens självbild att den väger tyngre än andra frågor i politiska val.
Identitet blir politik
Trumfar jakten alla andra politiska ställningstagande? Sannolikt inte. Är vi jägare en homogen grupp? Absolut inte. Jakt är numera något för alla samhällsklasser. Men vår identitet och självbild påverkar hur vi tolkar politik.
Ett tydligt exempel:
”Du vet inte vad ett hektar är?”
I SVT:S program Fördomshowen, kommer programledaren Emil Persson med påståenden (fördomar) om en partiledare, som ska bemöta dito. Först ut var Liberalernas Simona Mohamsson, och påståendet ”Du vet inte vad ett hektar är?”
Hon svarar fundersamt ”Nej, jag skulle nog inte kunna köpa ett hekar med gott samvete. Om jag skulle gå in och investera skulle jag inte känna mig så trygg.”
Annan vardag
Det är inget jag blir trygg av att höra från en partiledare. Min första reaktion är att hon är dum som ett spån. Jag förmodar dock att hon inte är det med den uppburna position hon har. Hon kan andra saker. Men det blir tydligt att hon lever i en helt annan vardag.
Var går gränsen?
Identitet är i förlängningen våra värderingar. José Ortega y Gasset skriver att jägare strävar efter en upphöjd och sträng moral. Att man agerar utifrån den i största ensamhet i det vilda.
Så frågan är väl var gränsen går när det kommer till både moral och identitet?
När blir din livsstil blir så stark att den styr beslut som egentligen handlar om något större, tillexempel allmänna val.
Har du ett alternativ så du slipper välja mellan att rösta med hjärta eller för bössan?
Vad säger du, kära läsare?