Debatt: Rättsprocesser ska inte kunna användas systematiskt för att stoppa rovdjursförvaltningen

Om viltvårdsförvaltningen upplevs som tandlös riskerar acceptansen för rovdjur att minska, polariseringen mellan stad och land att växa och misstroende mot myndigheter  att öka. Det skriver debattörerna om att licensjakterna på stora rovdjur systematiskt överklagas.

Sverige har en av Europas mest ambitiösa rovdjursförvaltningar. Vi räknar, inventerar, beslutar och följer upp. Riksdagen sätter referensvärden. Länsstyrelserna fattar beslut. Viltförvaltningsdelegationer samlar regional kunskap.

Systemet är byggt för balans. Ändå stoppas licensjakt på rovdjur gång på gång, inte för att stammen är hotad, utan för att processer överklagas med stöd av Århuskonventionen.

 Det är hög tid för en förändring!¨

Rubbad balans

Licensjakt är inte ett uttryck för rovdrift. Det är ett verktyg för att upprätthålla gynnsam bevarandestatus, minska skador på tamdjur och skapa legitimitet i rovdjurspolitiken. När stammen ligger över riksdagens referensvärde ska förvaltning kunna ske. Om beslut konsekvent fastnar i rättsprocesser riskerar vi något farligare än en tillfälligt utebliven jakt: vi urholkar förtroendet för hela systemet. 

Århuskonventionen syftar till insyn och rättssäkerhet i miljöfrågor. Gott så. Transparens är en styrka i en demokrati. Men när internationella regelverk gör det möjligt för organisationer utan lokal förankring att gång på gång stoppa regionalt förankrade beslut, då har balansen rubbats. 

Frågan är inte om miljöorganisationer ska ha talerätt. Frågan är om systemet är rimligt när överklaganden rutinmässigt används som ett politiskt verktyg för att i praktiken omintetgöra beslut som redan är demokratiskt förankrade. 

Risk för ökad polarisering

Om ett internationellt avtal i praktiken försvårar riksdagens beslutade rovdjurspolitik måste vi våga diskutera konsekvenserna. Sverige ska självklart värna biologisk mångfald – men vi bör även värna landsbygdens legitimitet och en fungerande viltförvaltning. I exempelvis Finland fungerar detta, av den anledningen att Finland inte tolkar konventionen som Sverige gör.

Om viltvårdsförvaltningen upplevs som tandlös lurar andra faror bakom hörnet, som minskad acceptans för rovdjur, ökad polarisering mellan stad och land och ett växande misstroende mot myndigheter. Det är ingen vinst för vare sig lodjuret eller samhället.

Att värna demokratiskt fattade beslut är inte ett hot mot miljön. Det är en förutsättning för att miljöpolitiken ska fungera långsiktig

Bengt Stor (M), kommunalråd, Rättvik 

Ulf Berg (M), oppositionsråd, Region Dalarna 

Mikael Östling (M), kommunalråd, Malung-Sälen 

Anders Wiklund (M), eftersöksjägare, Falun