Hallå där Håkan Esberg, hur gick det till då du fällde en guldfärgad 16-taggars älgtjur?
Kan du berätta om den minnesvärda dagen då du fällde en ljus älg i Galven utanför Bollnäs?
– Jag satt på pass och vinden låg helt fel. Timmarna försvann och framåt elvatiden hade vi inga hundar i närheten. Jag hade nästan slutat hoppas på att något skulle hända och satt och funderade på annat. Då kom älgen plötsligt på ungefär fem meters håll. Vi tittade på varandra en stund innan den gick vidare och ställde sig på 30 meter. Då gick det fort.
Det var ingen vanlig älg du fick i kikarsiktet. Hur såg den ut?
– Den var guldfärgad, nästan guldbrun, med ljusgrått i mulen och grått längre ner på benen. Den var inte vit, så det var ingen albino. Jag har aldrig sett något liknande tidigare. Det var verkligen speciellt. Det var väldigt roligt! Vi har inte de där jättetjurarna med 30 taggar där vi jagar, så en rejäl 16-taggare är stort för oss. Jag hann inte tänka så mycket när den kom. Efteråt blev det förstås en väldigt speciell upplevelse.
Det var dessutom din första fällda älg, trots att du jagat sedan tonåren. Hur kommer det sig?
– Jag sköt mitt första vilt som 15-åring och har jagat sedan dess, men det har blivit ganska få älgjakter. Under många år hade vi inga hundar, och då tyckte jag att älgjakten var rätt tråkig. Det var i och för sig 1990-tal med fler älgar än nu, men hos oss hade stammen redan börjat krympa. Jag har mest jagat annat vilt. Att min första älg skulle bli en gul 16-taggare hade jag förstås aldrig kunnat föreställa mig.
Hur har reaktionerna varit efteråt?
– Det blev stor uppståndelse vid slakteriet. Många ville ta bilder och jag har fått massor av gratulationer. Alla i jaktlaget har varit glada och positiva. Grannlaget berättade också att en liknande älg sköts i trakten 1979. De hade dessutom fått en bild på ännu en med liknande färg. Jag visste att det fanns ljusa älgar därute, men inte att den var på vår mark vid tillfället.
Vad händer med trofén och skinnet nu?
– Kronan ska monteras på väggen. Jag håller också på med läderhantverk och har kontakt med ett garveri för att ta vara på skinnet. Om det blir bra tänker jag göra en ryggsäck av det. Det vore roligt att kunna använda skinnet och samtidigt ha kvar ett minne av en väldigt speciell jaktupplevelse.