Krönika: Varg överallt – var kan jakthunden släppas?

Harry tittar vädjande på mig - släpp mig, släpp mig, så att jag får jaga. Men tyvärr finns det ingenstans i Fagersta, Norberg, Skinnskatteberg eller de närmaste delarna av Örebro län där jag kan erbjuda honom vargfria marker, berättar Jaktjournalens Mikael Moilanen i den här krönikan.

Det är mer än tio år sedan jag bestämde mig för att sluta med jakten. Jag hade då bott i Fagersta något år och insåg att var jag än släpper jakthund riskerar den att stöta ihop med varg. Lusten att jaga förbyttes i en malande oro för att behöva skrapa ihop hunden i en sopsäck efter släpp.

Ont i hela hjärtat

Det gjorde ont i hela hjärtat när mina dåvarande jakthundar vädjade om att få komma loss. Jag försökte på alla sätt att stimulera dem ändå, ge dem ett liv där de gjorde vad de var avlade för. Men på brukshundsklubbens dressyrplan stirrade de bara mot den omgivande skogen och åkrarna - och hoppades få löpa fritt.

När basset-terrier-blandningen Buster, en extrem jakthund som ärvt alla goda anlag från båda föräldrarna, blev dement och tappade syn och hörsel och avlivades, var planen att aldrig mer skaffa en jakthund.

Harry dök upp

Men plötsligt dök alpenländische dachsbracken Harry upp. En hund som hade det kämpigt med att driva några längre stunder - och jag tänkte att det skulle kunna vara lagom i den vargtäta delen av norra Västmanland.

Två jaktkompisar erbjöd sig att låta Harry få vara lös i trakterna av Ängelsberg. Den drömmen slogs i kras en söndageftermiddag nyligen.

Tre ylande vargar

Vi hade vinterställt en båt och satt och fikade. Ytterdörren stod öppen när jag plötsligt hörde ylande hunddjur från skogen bortanför altanen. Jag rusade ut och hörde tydligt ljudet av minst tre ylande individer.

- Det måste komma från Blåbärsberget, konstaterade kompisen.

Någon timme senare kom en av hans jaktkompisar förbi.

- Vi har hittat vargdödat rådjur på marken, berättade han.

Ett vittnesmål till

Jägaren på den andra marken fem-sex kilometer längre bort vittnade om samma sak: Han var ute med sina jakthundar när han plötsligt stötte ihop med vargar och var tvungen att köra in med fyrhjulingen mellan hundar och vargar, för att förhindra att någon hund skadades eller dödades.

Jag har verkligen grubblat över mina kontakter bland lokala jägare: Vem har en marksnutt där Harry skulle kunna få vara lös?

En kompis som bor på andra sidan länsgränsen i Örebro län föreslog en dag att vi kunde åka och släppa Harry där. Men den idén förkastades när jag ringde honom igen: Det finns inga marker där som kan räknas som vargfria.

Min gamla jaktmark utanför Avesta i södra Dalarna var en idé som poppade upp. Men nej, där vittnade en gammal jaktkompis om en färsk vargobservation för bara några veckor sedan.

"Svårt"

Jag ringde Daniel Mallwitz, rovdjurshandläggare på länsstyrelsen i Västmanland. Han borde veta var det kan finnas något vargfritt område. Hans svar är deprimerande:

- Runt Fagersta, Skinnskatteberg och Norberg är det svårt. Du måste söka nedåt Kungsör och söder om E18 utanför Västerås. I Ängelsberg möts flera vargrevir, säger Daniel Mallwitz.

Och samma besked får jag från trakterna av Långshyttan i Dalarna, som ligger på något så när rimligt avstånd. Nytt vargrevir.

Jakt som överklagas

Nu är tanken att det i den kommande licensjakten ska skjutas mest varg i de vargtätaste områdena - Örebro län och Västmanland. Men som bekant överklagas alla vargjakter - och risken för att vinterns jakt återigen stoppas i domstol är överhängande.

Jag möter Harrys förväntansfulla blick och funderar på om det är nu, vid snart 63 års ålder, som jag måste göra slag i saken, bryta upp och flytta norrut, till renskötselområdet. Där ska det vara noll vargrevir.

Rovdjursföreningen vill ha bort löshundsjakt i vargrevir