ANNONS
Annons
Månadens hund
Nordisk jaktchampion på fem veckor – Hirvi får älgarna att stå
Kolarbergets Mr-Hirvi har en diger meritlista, både på pappret och i skogen. Redan under första hösten var den unga hanen meriterad i tre länder. Idag, som fullfjädrad jakthund, bär han upp meriterna vid de flesta släpp.
Ägaren Jonathan Bogren, Örebro, har ägt bra älghundar men på sista raden kanske Hirvi kommer sticka ut allra mest?
Husse:
Jonathan Bogren
Hund:
Kolarbergets Mr-Hirvi
Tre främsta egenskaperna:
- Förmåga att hitta älg
- Ståndegenskaperna
- Psyket
Valet för Jonathan var egentligen enkelt när han sökte en ny valp. Han hade redan fått en förfrågan av Johan Olsson på Kolarbergets kennel som ville para tiken SE J(LÖ)CH FI JCH SE J(LÖ)CH FI JCH Cira med hanen NORD J (LÖ) CH NORD J (LÖ) CH Karhunkaatajan Bearhunter som Jonathan själv ägde. Det blev fem hanar och tre tikar i kullen och Jonathan plockade med facit i hand rätt valp sett till prisskåpet. Dessutom högaktar han Hirvis psyke.
– Som valp var Hirvi otroligt trygg och lugn precis som sin pappa och det är egenskaper som är viktiga, förutom att jakten ska fungera till 100 procent. Detaljer som gör hundlivet enklare, man har inte ork över för jobbiga hundar.
Hirvi var enligt Jonathan redan från start en fungerande hund som hade lätt att hitta älg. Han insåg också att hunden hade något extra. Vid de första släppen presterade Hirvi helt ok älgjobb sett till åldern, både med att finna, jaga och ställa älg.
– Jag såg nästan direkt att Hirvi hade mycket av det jag söker hos en älghund. Alla de egenskaperna har givetvis förstärkts och förbättrats under åren men grunderna fanns där, säger han.
Annons
REDO TIDIGT
Hirvi var en fungerande hund första hösten och efter det slipade husse och hund tillsammans på att utveckla förmågorna ännu mer.
– Idag är jag riktigt nöjd med utfallet, säger Jonathan.
Första hösten, i november, var det dags för jaktprov och det resulterade i tre raka förstapris i Sverige. Hirvi var då ett år och sex månader gammal.
– Jo men proven gick bra, jag hade sett, som jag redan nämnt ,att han var jaktredo tidigt. Men att det fanns mer att ta av och att han faktiskt presterade prisprov väldigt ofta var givetvis roligt.
Jonathan bestämde sig för att köra vidare med proven för att få det avklarat. De tog cirka fem veckor mellan det första och sista provet, så var det nordiska jaktchampionatet i hamn.
– Dessvärre för mig var detta under coronapandemin och det enda alternativet för mig var att skicka över Hirvi till bekanta i både Finland och Norge, då gränsen var stängd för mig. Det är väl ett bevis på att han gör sin grej oavsett vem som släpper honom, han är trygg med det han gör.
”HAN HAR ALDRIG VARIT EN SKOPUTSARE”
Annons
JAGAR BJÖRN
Jonathan säger att han inte har någon större koll på hur övriga i kullen som Hirvi kommer ur fungerar, men att de flesta är startade med varierande resultat. Och alla tycks jaga. Efter sig har Hirvi ett flertal valpar (93) där någon kull har gått bättre än andra.
– Han verkar nedärva en hel del jakt och just nu är det en handfull kullar som inte haft ålder inne för prov ännu. Men det kommer nog bli några prov under denna höst, så det blir kul att se utfallet.
Hirvi jagar även björn, något som naturligtvis är roligt då tilldelningarna varit generös i norra halvan av landet under ett antal år.
– Han har tagit upp björn ett flertal gånger på frisök och jag har även släppt honom på spår och det är skjutet björn för honom. Jag gör ingen större grej av det utan konstaterar faktumet att han gillar björn och det har jag inget emot.
STORT SÖK
Jonathan berättar vidare att Hirvi var något het i ung ålder när han kom fram till älgarna. Men efter tid blev han lugnare och många av de älgar Hirvi hittar ställs direkt i upptaget. Söket var rätt stort redan i tidig ålder och har inte blivit sämre.
– Han kom gärna förbi mig någon gång i ungdomen men viljan att finna älg fanns där tidigt så han har aldrig varit en skoputsare. Idag går han ifrån mig till han hittar en älg, men han är ingen idiot som bara tar sig i väg rakt fram, säger Jonathan och fortsätter.
– Han söker av området vi är i men helt utan kontakt med mig, faktiskt rätt effektivt, speciellt om man jagar mycket själv som jag gör och på relativt älgglesa marker.
Fördelarna är att han oftast eller nästan alltid hittar älg. Dels på grund av söket men framför allt för att han verkligen letar och använder vinden. Och han tar gärna kalla slag efter älg när han är lös.
– Huvuddelen av de älgar jag skjuter gör jag på ståndskall, självklart för att hunden har sina egenskaper men mycket beror också på att jag ofta jagar själv på stora marker som inte är kontaminerade av andra människor med ljud och lukter.
ODRAMATISKT ÄR BRA
När tidningen frågar Jonathan om några roliga jakter konstaterar ägaren att jakt med älghund inte är så häftigt att skriva om egentligen, han säger lite torrt att ”en bra och relativt normal älgjakt är ofta odramatiskt. Hunden släpps, det blir ståndskall och om ansmygningen går bra skjuter man älgen”
Faktum är väl att det är precis så en bra älgjakt med ståndhund ska fungera. Efter lite trugande kommer ändå ett minne upp.
När han hade med sig en äldre herre från Tyskland som han ville skulle få uppleva älgjakt med ståndskall. Hirvi släpptes, gick iväg upp på ett berg och snart blev det ståndskall i upptaget.
– Detta var i slutet på september i början av brunsten. Hirvi skällde grovt, tänkte det kunde vara björn, men jag var osäker så vi gick upp mot ståndet, säger Jonathan.
Annons
”OH FUCK”
Berget var brant och det blåste en hel del så ansmygningen gick bra. Efter lite om och men fick Jonathan syn på älgen, en fin oxe.
– Hur jag än försökte visa min jaktkamrat kunde han inte se tjuren. Efter en evighet i det spännande läget vi befann oss i rörde sig älgen och tysken fick syn på älgen och reagerade blixtsnabbt, ”OH FUCK! ” Älgen gav sig i väg utöver berget i sken, säger Jonathan och skakar på huvudet.
Den tyska jaktkompisen var helt enkelt chockad över att älgen var så stor. Han hade väntat sig något mindre och haft blicken närmare marknivå.
Hirvi ställde om tjuren men Jonathan och kompisen stötte den igen. Oxen stack iväg på en längre tur och tysken var slut i benen.
– Han tog post och jag gick på ståndet och sköt faktiskt älgen. Tredje gången gillt. Jag tycker den jakten summerar lite av vad en hygglig hund ska kunna göra, avslutar Jonathan.