Allt om paragraf 28
Historien bakom paragraf 28 i jaktförordningen
1987– grundregeln införs. Varg (rovdjur) fick skjutas endast om angrepp redan skett på tamdjur. Man fick i princip inte förebygga, bara avliva efter skada vilket gav ett snävt utrymme att agera.
Läs också: Stigs fällda varg och fängelsestraff ändrade lagen
2006– förebyggande skydd på prov. Tamdjursägare tilläts skjuta rovdjur som var på väg att angripa djur, men regeln gällde då enbart inom inhägnat område. Man fick alltså börja skjuta rovdjur innan angrepp skett och inte bara efter. Det krävdes dock att man först försökte skrämma bort rovdjuret.
2007 - Jakthundar under jakt. Efter kritik om att skyddet inte räckte för hundar under jakt eller djur i lösdrift (som fäbodbruk), infördes ett nytt tvåårigt försök.Det var först nu man fick rätt att döda ett rovdjur för att skydda tamdjur även utanför hägn, förutsatt att ett angrepp var omedelbart förestående.
2009 – permanent lag. Reglerna från 2006- 2007 permanentas och skrivs tydligare. Även annan än tamdjurets ägare/vårdare kan nu genomföra skyddsjakt på uppdrag. Innan 2009 var rätten strikt knuten till den som ägde eller vårdade djuret. Viss möjlighet att agera även på annans jaktområde i skyddssituationer.
2013 – administration ändras. En ändring infördes som förtydligade kraven på att den som skjutit ett rovdjur enligt paragraf 28 snarast måste anmäla detta till Länsstyrelsen i stället för till polisen.
2021 – tekniska justeringar. Förtydligades att skyddsjakt enligt paragraf 28 inte ska skapa några särskilda avgiftskrav eller administrativa avgifter i efterhand.
2026-Förändingar utreds. Regeringen tillsätter en utredning som ska föreslå:
hur möjligheterna enligt 28–28 b §§ jaktförordningen att döda varg för att skydda hundar som används vid jakt kan utökas,
hur förutsättningarna för att skydda tamdjur enligt 28–28 b §§ jakt-förordningen i övrigt kan förbättras, och
författningsändringar som i övrigt bedöms nödvändiga.