Så tränas och testas Sveriges tolv besiktningshundar för rovdjur

PROVLÄS ETT DYGN. I Sverige finns bara tolv godkända besiktningshundar som används för att kartlägga rovdjursattacker. Häromdagen var det träning och test av hundarna vid Grimsö viltforskningsstation och Jaktjournalen hängde på för att kolla vad hundarna förväntas kunna.

- Innan besiktningshundarna fanns hade vi inga möjligheter att verifiera de berättelser som djurägare lämnade. De sa att korna sprängt staketet i hagen för att de skrämdes av varg. Ja, så kunde det vara, men vi kunde inte kolla att det verkligen skett, berättar Jens Frank vid Viltskadecenter.

Hundarna används för att bekräfta att paragraf 28 använts lagenligt. 

Han står på en grusväg intill öppna ytor av vall, nära Grimsö Viltforskningsstation och den grå och isande kalla novemberluften tränger in mot kroppen.

I somras rapporterade Jaktjournalen att Jens Frank är på väg till annan verksamhet. Nu jobbar han 16 procent på Viltskadecenter fram till juni 2027.

Björnpäls och lodjurssvans

Jens Frank har två hårtussar fastsatta i blå linor.

- Det här är en tuss med björnpäls - och det här är en liten bit svans från ett lodjur. Vi använder dem för att få med lite extra lukt från spåret, säger Jens Frank.

Hundarna ska markera var någonstans de känner att spåret korsar deras väg.

Han gör ett avstamp på tussen och bär sedan av över vallen.

Besiktningshundarna examineras i tre steg.

Korsande spår och DNA

Utöver spårningen ska hundarna söka av en 50 gånger 50 meter stor ruta och tydligt markera DNA - exempelvis spillning eller hårtussar efter rovdjur.

- Steg tre är svårast - då ska de hitta alla spår som korsar deras väg och ange spårriktningarna korrekt - och hitta allt DNA. Dessutom måste de klara en kilometer spårning på levande, sändarförsedd björn som vi testar på i Tackåsen i Orsa, berättar Jens Frank.

Mikael och Tezla briljerar

Mikael Fransson jobbar som vilthandläggare vid länsstyrelsen i Stockholm. Han har två golden retrievrar - den äldsta, Tezla, är tolv år gammal och ska snart pensioneras. Mikael Fransson briljerar ute på vallen när han visar hur Tezla markerar.

Den gula, och med ålderns rätt gråa, golden-tiken letar frenetiskt och Mikael Fransson dirigerar henne med visslingar samt röst- och handkommandon.

Plötsligt tvärstannar Tezla och stirrar rakt ned i backen.

För där ligger nämligen en hårtuss från björn.

- Det går inte att ta miste på när den hunden markerar. Hon är helt fokuserad, säger Mikael Fransson och skrattar nöjt.

Slutade spåra björn

Stellan Sjögren jobbar för länsstyrelserna i Blekinge och Kronoberg. Hans hannoveranska viltspårhund slutade förra sommaren spåra björn.

- Det var oväntat och konstigt. Då tog jag över en åtta månader gammal labrador och hon klarade björnspårningen i Tackåsen i somras och är klar för steg två. Hon är 20 månader nu och jag är supernöjd med hur hon fungerar, berättar Stellan Sjögren.

Paragraf 28-fall

Anders Pedersen jobbar med besiktningar och ska på sikt bli rovdjursinventerare i Skåne. Dessutom har han en hannoveranska viltspårhunden  Minna som besiktningshund.

- Vi har varit ute på ett par paragraf 28-fall och använt hunden för att kolla var varg gått in i hagen. Det var förra året och det kändes som att hon hade lite kläm på det, berättar Anders Pedersen.

Kallt åt rumpan

Anders Pedersen upplever att det kan vara en nackdel för hunden om den har för stort jaktintresse.

- Det kan lätt bli att de vill känna på en älg till exempel. Just här hade det nog legat älgar längst ned i åkerkanten. Det reagerade hon på, konstaterar Anders Pedersen.

Hans Glimmer har svårast med markeringarna.

- Jag försöker med frysmarkering. Det har fungerat jättebra förut, men nu när det är så kallt är hon inte jättesugen att sätta sig. Hon vill inte doppa ändan i marken utan står bara och tittar på skinnet, berättar Anders Pedersen skrattande.

Laikor och labrador

Robert Briland är 75 år gammal och jobbar på uppdrag av länsstyrelsen i Kalmar. Han bär en mössa från Svenska Älghundklubben.

- Jag har varit med där i närmare 50 år. Jag har två laikor som jag jagar älg med. Men till rovdjursbesiktningarna har jag min andra labrador. De är formbara och vill vara sin ägare till lags. Spetshundarna är inte lagda på det viset, säger Robert Briland.

Ofta labradorer

Jens Frank på Viltskadecenter är klar i uppfattning om vilka hundraser som brukar lyckas bäst som besiktningshundar.

- Det är hundar som är lätta att belöna - hundar som är beredda att jobba länge för att få sin belöning. Ofta är det hundraser som labrador, säger Jens Frank.

Man anordnar fyra träffar per år med besiktningshundarna. Mellan tillfällena förväntas förarna träna sina hundar på hemmaplan.

Södra halvan av landet

Från början utbildade Viltskadecenter bara rena spårhundar som länsstyrelserna använde vid spårning och avlivning av rovdjur i skyddsjakter. Det började för omkring 20 år sedan. Efter några år började man utbilda besiktningshundar.

- Besiktningshundarna finns från Gävleborg och Dalarna och söderut. I norr kör man med spårhundar som används vid skyddsjakter, säger Jens Frank.

Tolv är lagom

Jens Frank tycker att tolv besiktningshundar är precis lagom för den södra landsändan.

- Jag tror det är bra att hålla nere antalet hundekipage. Det är viktigt att de får göra de jobben som finns, för att hundarna ska ha chansen att utvecklas och bli bättre, säger Jens Frank.

Under den senaste träningen och testen vid Grimsö viltforskningsstation blev ungefär hälften av hundarna godkända.