Efter 46 år som jägare - nu har Tore skjutit sin första älg

Vissa har mer tålamod än andra. Tore Forsman från Härkeberga i Uppland får sägas tillhöra de tålmodigaste. I 46 år har han väntat på att rätt djur ska dyka upp i bra läge under älgjakten. Söndagen den 8 november 2026 hände det till sist och Tore fick skjuta sin första älg.

– Det här med att få skjuta är inte så viktigt för mig, säger Tore själv.

När jaktjournalen får tag på Tore Forsman är han på väg för att såga till skallen och fixa trofén.

Vi återvänder till det men först måste vi naturligtvis prata om dagen då Tores första älg gick i backen, en tjur för övrigt.

Jagat sedan barnsben

59-åringen har jagat sedan han var barn och har skjutit många vilt genom åren. Båda föräldrarna har varit jägare och har också fött upp olika jakthundar.

Och det där tålamodet som fått honom gå ut på älgjakt varje år trots att skjutbara älgar i rätt läge uteblivit kommer troligen från hans morfar.

– Han sa att känns det inte rätt ska du inte skjuta. Det är klart att jag haft några lägen på älg genom åren, men jag vill att det ska kännas 100 procent om jag ska skjuta.

Han minns speciellt ett tillfälle när det varit nära tidigare.

– Det var på 90-talet. Jag satt och siktade på ett hondjur men det kändes inte riktigt rätt. Jag tittade på det i kikarsiktet i kanske en kvart. Då kom det fram två kalvar och då kände jag att jag gjort rätt.

Tjur i pass

Men i år kom alltså det där perfekta läget han väntat på.

– Tjuren kom smygande genom granskogen. Det var skador av granbarkborre där och en hel del torrkvistar. Jag hörde att en gren knäcktes. När jag smög upp bössan vände han och jag följde honom bland torrgranarna. Jag sköt ett bra skott men något lågt och han gick in 10 meter i skogen och hade en massa ris och kvistar framför sig men ställde sig så jag fick bogen precis i en lucka. Jag sköt och det brakade till när han föll i backen.

Han säger att han naturligtvis är väldigt glad över sin första älg men att det finns något annat från samma jaktdag som faktiskt gör honom ännu gladare.

– Jag tog över en ADB i maj och han hade sina första ordentliga drev samma dag så jag är nästan mer glad över min hund.

Aldrig någon stress

Han återkommer flera gånger till att det aldrig varit någon stress över att älgarna uteblivit.

– Jag jagar för naturupplevelsen och för att reparera huvudet. Det finns ingen bättre terapi än att var ute i skogen. Om jag får skjuta är det en ren bonus.

Om detta skulle bli hans första och enda älg i jägarlivet känner han sig nöjd ändå, säger han.

–  Men jag kommer självklart fortsätta jaga älg och jag hoppas få bli mentor åt ett barnbarn som visat intresse. När jag fyller 64 ska jag gå i pension och vara morfar och lära ut rätt och fel så som jag fick lära mig av min morfar.

Ersätter pappas trofé

Om vi då återvänder till trofén. Hornen trillade av älgen i samband med att den sköts så dem får han helt enkelt limma och skruva tillbaka på skallen, som kommer få en hedersplats i hemmet.

– Jag har hornen från min pappas första älg som hänger på väggen. Nu ska jag ersätta dem med min egen. Pappas får vara kvar men inte i centrum längre. Och jag hoppas att mina döttrar vill behålla dem när jag går bort, som ett minne av mig.