Naturvårdsverket meddelar att den svenska järvstammen nu uppgår till 679 individer. Gränsen för gynnsam bevarandestatus är satt till 600. Jaktjournalen har tidigare berättat att Naturvårdsverkets tjänstemän just nu filar på regelverket, som ska ge länsstyrelserna möjlighet att fatta beslut om licensjakt på järv. Rasmus Boström i Älvdalen, framförallt känd som björnjägare, har stiftat bekantskap med järven som jaktbart vilt – men det har skett av misstag i samband med annan rovdjursjakt. – Vi har så pass mycket järv, att det är ofrånkomligt att det blir järvjakt lite då och då. Hundar som används under rovdjursjakt brukar fungera bra på järv, även om det finns en del hundar som nästan har mer respekt för järv än för varg. De verkar reagera på deras lukt, berättar Rasmus Boström.

Vill inte ha väckskall

Hans erfarenhet är att hundar som startar sin skallgivning först när de rest järven är bäst att använda. – Järven är inte kopiöst snabb men den kan mata på mil uppför och nedför berg. Därför är det bra om hunden inte röjer sig före upptaget utan att man får en överraskningseffekt, säger Rasmus. Hans erfarenhet är att järvjakt med hund kan bli en långdragen historia om det är djup snö. Järven tar sig fram ovanpå snötäcket, kan hålla hundarna bakom sig och tenderar då att gå undan.

Branta stenskravel

– Det vanligaste är att det slutar som i lodjursjakter – att järven antingen går upp i ett träd eller något stenskravel. Det kan vara så branta ställen, med stora stenblock, att man frågar sig om det är någon mening i att gå upp där, säger Rasmus. Det händer också att det blir ståndskall på järv på ”platt backe”, men det hör till undantagen säger Rasmus. Han ser fram emot att få ytterligare ett jaktbart vilt och kommer att delta om det blir licensjakt på järv. – Det kan bli en intressant och kul jakt, sammanfattar Rasmus Boström.

Mikael Moilanen mikael.moilanen@jaktjournalen.se 070 – 744 18 21