26-årige Henrik Karlström från Voxnabruk är lite av en kändis i idrottsvärlden – han är andremålvakt i Edsbyns IF Bandy. Redan som liten kille började han följa med sin pappa på jakt och 2013 var han hundförare med jämthunden Stark. Det var oktober och man jagade älg mellan Voxna och Los och de första snöflingorna hade börjat dala från skyn. Stark började skälla ståndskall inne i en tät ungskog. – Jag hade bara skjutit en älg för honom och tyckte att det var roligt att få chansen på en till. Jag smög mig upp jämsides med ståndet och plötsligt fick jag se en björn på tio meters avstånd. Vi stirrade på varandra någon sekund, sedan gick hon till attack, berättar Henrik.

Sköt från höften

Han hann skjuta ett skott från höften innan björnen slog ikull honom och bet och slog. Han försökte försvara sig genom att slå med bösskolven, men det räckte inte långt mot den rasande björnen. – Jag skrek på hjälp så att passkyttarna i närheten hörde det. Och så skrek jag åt hunden, att han skulle hjälpa mig. Jag vill gärna tro att han var på björnen, för den stirrade på hunden och avbröt attacken mot mig, berättar Henrik. Han fick bettskador i ena handen och axeln, men var så pass okej att han själv kunde ta sig ut till kraftledningsgatan och jaktkompisarna. Det blev ett 20-tal stygn och lasarettsvistelse över natten. Henriks skott träffade aldrig björnen men det visset man inte och därför avlivades björnen. Det var en hona på cirka 100 kilo. Man avlivade också en 14 kilo tung unge som inte förväntades klara sig på egen hand.

Dramat förevigat

Henrik hade vid den här tiden börjat fundera på en tatuering och bestämde sig för att föreviga det våldsamma mötet med björnen. Efter fyra sittningar hos tatueraren Susanne Sjöberg i Arbrå fick han en bild som påminner om händelsen. – Det är björnen, hunden och hans registreringsnummer, bössan, älgspår och lite tomhylsor. Så här efteråt är händelsen en kul grej, och just den hunden betyder lite extra för mig, säger Henrik. Han jagar 20-30 dagar per säsong. Egentligen skulle han vilja jaga mer, men elitbandyn tar för mycket tid. När det blir ståndskall på någon älg hemma i Hälsingland funderar Henrik ett extra varv innan han smyger sig in idag. – Men nu har jag lärt mig hur hunden funkar när han skäller på björn. Då kommer han gärna till mig visar sig emellanåt. Det händer inte när han skäller älg, säger Henrik.

Jaktjournalen rapporterade om björnattacken när den inträffade.

Mikael Moilanen mikael.moialnen@jaktjournalen.se 070 – 744 18 21