Världsmästare med en "gammal" standardbössa

Ulf Edén Kravik har gjort det igen. Efter att tidigare i år ha blivit europamästare kan han nu även titulera sig världsmästare i jaktskytte. I helgen avgjordes de italienska öppna världsmästerskapen, där marginalerna var minsta möjliga.

Hallå där Ulf, hur känns det att vara världsmästare?

– Det känns förstås väldigt bra. Vi har kommit hem efter en intensiv tävlingshelg. Det var ungefär 40 skyttar som hade kvalificerat sig och konkurrensen var hård. Jag slutade på 539 poäng av 600 möjliga. Tvåan hade 538, så det var verkligen tajt. Det var den bästa italienaren som kom tvåa, så det blev en poäng som avgjorde hela världsmästerskapet.

– Lite ledsamt var att ovanligt få nationer deltog. Tidigare i somras hade vi Europamästerskapen i Estland, då vann det svenska laget guld i kula på ett nytt europeiskt rekord. Laget bestod av mig, Emil och Pierre Håkansson, Rikard Alm, Roger Ståhl samt Lennarth Eriksson. Så mitt gevärsskytte har stämt väldigt bra i år.

Vad är det för grenar ni tävlar i?

– Vi börjar på 50 meter med löpande vildsvin, där man skjuter 20 skott i fyra serier. Sedan går vi över till 100 meter och fyra olika djurfigurer: råbock, räv, gemsbock och vildsvin. Man får använda olika skjutstöd beroende på figur. På räven ligger man till exempel med armbågsstöd, medan gemsen skjuts med en alpstav som stöd, ett kvastskaft helt enkelt. Det kräver både precision och förmåga att snabbt anpassa sig.

Och sedan blev det riktigt långt håll?

– Sista momentet är 200 och 300 meter. Där skjuter man sittande med benstöd, och tävlingen tillhandahåller en liten baksäck så att alla har samma förutsättningar. På 200 meter är tian bara 20 millimeter stor och på 300 meter är den 40 millimeter. Man får två provskott på 200 meter för att se hur vinden påverkar. Sedan gäller det att hålla ihop det. Jag sköt 180 av 200 poäng på de två avstånden, så jag var väldigt jämn.

– Jag sköt inte jättebra på allt, men höll en jämn hög nivå och det räckte för att hålla ledningen till sista skottet var skjutet och. Mitt sista skott i tävlingen var en centrum 10:a, det var det skottet som avgjorde allt.

Du skjuter dessutom med en ganska speciell bössa i sammanhanget?

– Ja, jag använder en Blaser R93. Det är egentligen en gammal standardbössa och jag var nästan ensam om att tävla med ett sådant vapen på denna tävling. På den här tävlingen använde jag både .223 och 6,5x55 och bytte pipa mellan momenten. Jag skjuter med blaser orginal match pipor och en KKC kolv. På de längre avstånden ville jag ha en tyngre kula som inte är lika vindkänslig. Jag använder Swarovski- och Kahles-sikten. Det är roligt att kunna konkurrera med ett ganska standardbetonat vapen.

Vad är det som gjort dig så bra på skytte?

– Jag började tävla 2008 och sköt mitt första EM, men jag har hållit på med jakt och skytte sedan jag var liten. Jag fick det med mig hemifrån och har skjutit enormt mycket under uppväxten. Sedan kom värnplikt, jobb inom försvaret och livet emellan, så det blev perioder med mindre skytte. Jag tror också att en del handlar om känsla. Vissa får en bössa i handen och det bara fungerar. Sedan måste man förstås träna också.