Fina jakter – men Robin vill se fler björnar falla

PROVLÄS TILL KLOCKAN 14. Inför björnjaktspremiären pratade Jaktjournalen med Robin Strömqvist, mannen bakom jaktkanalen Jakt i blodet. När tidningen återkommer berättar han om fina dagar och rolig jakt – men han skulle gärna sett någon mer björn falla inför hans hundar.

– Hundarna har skällt björn ända sedan premiären. Roliga jakter har det varit, men någon mer björn i backen hade varit önskvärt. Mina hundar storknade till slut, de har jagat i tre dagar. Men det är jakt till sista björnen är fälld i Västernorrland och vi har 16 kvar på tilldelningen.

Därefter har han planer på att försöka få till ytterligare björnjakt i andra län.

– Kanske Västerbotten, kanske nordvästra Jämtland i Föllingetrakten.

Tungt för hundarna

Sedan premiären har hundarna arbetat varje dag. Redan första jaktdagen fick Robin Strömqvist björn på två olika hundar, men ingen av björnarna kunde fällas. Dagen därpå blev det ytterligare en närkontakt, nu med en stor björn nära Jämtlandsgränsen.

– Det var först en tjej som såg den, en stor ljus björn. Jag och sambon Isabelle såg den också när vi skulle ta fast våra hundar.

Under söndagen lossnade det till slut. I ett område öster om Näsåker släpptes plotthunden Dolly tillsammans med finnstövaren Knut. Hundarna fick tag i en björn och drev den till passkytten Christoffer Hopkins som träffade djuret, som försvann in bland snår.

I den svåra terrängen blev det knepigt att komma åt björnen.

– Det var ståndskall. Så vi gick in tillsammans. Men det var så tätt och risigt och hundarna var nära, så jag sköt den. För Christoffer var det den första björnen.

Resultatlöst eftersök

Jaktlaget fick dock inte bara en lyckad jakt att hantera. En annan av hundarna jagade samtidigt björn i Kläppsjö utanför Junsele. Där sköts björnen av en passkytt, men träffen blev inte dödande och ett omfattande eftersök inleddes.

– Vi höll på med eftersök till klockan elva i går kväll. Det har varit folk där i dag igen och jobbat med det där eftersöket.

Björnen har fortsatt att röra sig och tecknen tyder på att den inte är svårt skadad. Den har slutat blöda och verkar inte ha några allvarliga invärtes skador.

– Vi har ju verkligen gjort allt vi kan för att försöka hitta rätt på den. Det är långa dagar och i morgon ringer väckarklockan 03.30 igen. Förr kunde jag ta mig lite stödvila när det behövdes, men det går inte numera med två små barn. Som tur är jagar min sambo också och har stor förståelse.

Plus

Plus

Vältränad hund – det bästa med björnjakten