Vad innebär alla juridiska termer i domen?

Så bedömdes paragraf 28-målet juridiskt

Vad menas med uppenbart omedelbart förestående? Hur är man omedvetet oaktsam? Jägaren och förbundsjuristen Viktoria Andersson, hjälper oss att reda ut begreppen och förklarar vikten av domen.

Svenska Jägareförbundets biträdande jurist, jägaren Viktoria Andersson har läst domen.

- Rätten har insett att det är ett högprofilmål och det är en oerhört välskriven dom. Som jurist ser jag att domen är korrekt avgjord, säger Svenska jägareförbundets biträdande jurist, jägaren Viktoria Andersson

Viktoria Andersson, biträdande jurist på Svenska Jägareförbundet, förklarar domen i p28-målet.

Skulden

Med välskriven dom, syftar hon på de långa förklaringar där tingsrätten reder ut om jägarens skuld:

  • Uppsåt?
  • Oaktsam?
  • Medvetet oaktsam?
  • Omedvetet oaktsam?

Allt detta spelar roll för domslutet och påföljden.

Dessa slutsatser drar Jaktjournalen av domens skrivelse.

Hade skytten uppsåt att döda?

Givetvis. Det rätten måste reda ut var om han hade uppsåt att skjuta vargen även om han inte trodde att han handlade enligt paragraf 28.

Här beaktar rätten att det handlar om en erfaren jägare med större möjlighet att snabbt analysera situationen än en oerfaren. Men det finns ingenting som stödjer att han skulle skjutit om han inte trodde att han handlade för att skydda hunden.

Således hade han inte uppsåt för jaktbrott, och kan inte dömas för grovt jaktbrott utan i stället av normalgraden.

Har han varit medvetet oaktsam?

Nej. Eftersom han inte haft uppsåt har han heller inte varit medvetet oaktsam, enligt rätten. Eller på svenska, han har inte gett blanka fan i om han hade rätt eller fel.

Har han varit omedvetet oaktsam?

Ja. Rätten anser att han borde insett att det fanns en risk att det inte var ”uppenbart att ett angrepp mot hunden var omedelbart förestående.” Rätten förstår att skytten varit under tidspress och i en situation med stress. Men eftersom han är en erfaren jägare som dessutom hade kännedom att han befann sig nära ett vargrevir, borde han varit beredd på att möta varg. Därmed förväntar sig rätten att han borde kommit till insikt att vargar så långt bort från en hund, inte uppenbart kommer angripa hunden.

Därmed är det styrkt att han begick gärningen av oaktsamhet.

Knäckfrågan för domslutet är oaktsamheten. Om det i högre instans bedöms orimligt att ha sinnesnärvaro nog för att bedöma att angrepp inte var omedelbart förestående, kan det bli en friande dom.

Juristen förklarar

Paragraf 28 är strängt skriven. Viktoria Andersson förklarar den så här:

– När vi utbildar brukar vi säga, att för att vara säker på att det är uppenbart, att ett sådant angrepp är omedelbart förestående, ska vargen vara så nära att den kan nå hunden med munnen. Alla eventuella förklaringar annat än att vargen är på väg att angripa, måste vara i princip omöjliga. Det vitsordar vi, eftersom vi vet att regeln är utformad så.

När jag läser domen verkar det inte som om det faktum att det var tre vargar som kom springande, påverkar hur han uppfattar situationer?

- Att det var tre vargar spelar ingen roll. Det handlar om den specifika individen. Packaspekten rent biologiskt, har nog lagstiftaren aldrig haft i tanken, säger Andersson.

Rätten skriver i domen att ”en jägares subjektiva uppfattning kan inte, mot bakgrund av de höga krav som framgår av paragrafens ordalydelse, ges någon betydelse i denna bedömning."

Men en jägares bedömning är ju alltid subjektiv?

- De säger egentligen att det inte spelar någon roll vad skytten anser, om det inte uppfyller rekvisiten om ett uppenbart förestående angrepp. Tingsrätten är hård men juridiskt korrekt. Samtidigt ställer rätten ett högt mänskligt krav på hans sannolikhetsbedömning, säger Andersson.

Om han hade väntat med att skjuta hade hund och vargar möts i en tätning där han sannolikt inte kunnat skjuta för att skydda hunden. Spelar inte det någon roll?

- Nej. Ordalydelsen i jaktförordningen är tydlig om ”uppenbar omedelbart förestående”. Det finns till exempel inget i texten om överhängande fara, säger Andersson.

I egenskap av jägare främst och jurist i andra hand, vad anser du om hur paragrafen är utformad?

- Problemet är att den är nästan omöjlig att använda eftersom man förväntas vänta tills vargen nästan kan känna smaken av hundens päls. Hur många jägare är kalla nog att vänta? Alla situationer är en fråga om bedömning, säger Andersson.

”Principiellt viktig dom”

En dom i tingsrätten blir inte ett prejudikat, men domen kan få visst prejudicerande värde, om det är den enda domen i sitt slag. Och detta är första gången en p28 under pågående jakt, har lett till en fällande dom.

- Domen är principiellt viktig. Särskilt i ren politisk ståndpunkt. Allt sammantaget i en så här hård kritisk värld, finns det anledning att rättsvårdande instanser granskar den här typen av skjutningar. Hur är det meningen att regeln ska nyttjas? säger hon.

Fram tills eventuella förändringar sker, är det nuvarande regler och utdömda beslut som gäller.

Ligger det i farans riktning att domen kan leda till beslut om hur nära vargen måste vara i meter, för att paragraf 28 ska gälla?

- Ja. Men rent politiskt kan man tycka att det inte ska bli en fråga om meter eller centimeter, säger Andersson.

Regeringen tillsatte i april en utredning för att förenkla och förtydliga paragraf 28. Bland annat hur möjligheterna att döda varg för att skydda jakthundar kan utökas.

- För en utökad möjlighet måste skrivningen förändras, säger Andersson.

Några tankar avslutningsvis?

- Som domen är skriven idag är den juridiskt korrekt. Är vi på Jägareförbundet nöjda? Nej det är vi inte. Inte politiskt och inte juridiskt, vi vill se en förändring av skrivningen i paragraf 28, säger Viktoria Andersson.

Historien bakom paragraf 28 i jaktförordningen

1987– grundregeln införs. Varg (rovdjur) fick skjutas endast om angrepp redan skett på tamdjur. Man fick i princip inte förebygga, bara avliva efter skada vilket gav ett snävt utrymme att agera.

2006– förebyggande skydd på prov. Tamdjursägare tilläts skjuta rovdjur som var på väg att angripa djur, men regeln gällde då enbart inom inhägnat område. Man fick alltså börja skjuta rovdjur innan angrepp skett och inte bara efter. Det krävdes dock att man först försökte skrämma bort rovdjuret.

2007 - Jakthundar under jakt. Efter kritik om att skyddet inte räckte för hundar under jakt eller djur i lösdrift (som fäbodbruk), infördes ett nytt tvåårigt försök.Det var först nu man fick rätt att döda ett rovdjur för att skydda tamdjur även utanför hägn, förutsatt att ett angrepp var omedelbart förestående.

2009 – permanent lag. Reglerna från 2006- 2007 permanentas och skrivs tydligare. Även annan än tamdjurets ägare/vårdare kan nu genomföra skyddsjakt på uppdrag. Innan 2009 var rätten strikt knuten till den som ägde eller vårdade djuret. Viss möjlighet att agera även på annans jaktområde i skyddssituationer.

2013 – administration ändras. En ändring infördes som förtydligade kraven på att den som skjutit ett rovdjur enligt paragraf 28 snarast måste anmäla detta till Länsstyrelsen i stället för till polisen.

2021 – tekniska justeringar. Förtydligades att skyddsjakt enligt paragraf 28 inte ska skapa några särskilda avgiftskrav eller administrativa avgifter i efterhand.

2026-Förändingar utreds. Regeringen tillsätter en utredning som ska föreslå: 

  • hur möjligheterna enligt 28–28 b §§ jaktförordningen att döda varg för att skydda hundar som används vid jakt kan utökas,
  • hur förutsättningarna för att skydda tamdjur enligt 28–28 b §§ jakt-förordningen i övrigt kan förbättras, och
  • författningsändringar som i övrigt bedöms nödvändiga.

Så lyder paragraf 28

”28 § Om något av rovdjuren björn, varg, järv eller lo angriper tamdjur eller om det finns skälig anledning att befara ett sådant angrepp, får åtgärder vidtas för att skrämma bort rovdjuret.

Rovdjur som avses i första stycket får dödas av ett tamdjurs ägare eller vårdare för att skydda tamdjuret 1. när rovdjuret angriper och skadar tamdjuret eller om det är uppenbart att ett sådant angrepp är omedelbart förestående, 2. om det finns skälig anledning att befara ett angrepp på tamdjuret och dödandet sker i omedelbar anslutning till att rovdjuret har angripit och skadat eller dödat tamdjur, eller 3. om rovdjuret befinner sig inom inhägnat område avsett för skötsel av tamdjuret och det finns skälig anledning att befara ett angrepp där.

Rovdjuret får bara dödas när det inte går att skrämma bort rovdjuret eller på något annat lämpligt sätt avbryta eller avvärja angreppet.

Åtgärder enligt andra stycket 3 får, när det gäller lo, vidtas även för att skydda vilt som hålls i vilthägn eller liknande anläggning enligt 41 a §. Förordning (2009:310).

28 a § Åtgärder enligt 28 § andra-fjärde styckena får även vidtas av annan som handlar på uppdrag av ägaren eller vårdaren för att skydda jakthund som används i jaktlag, tamdjur som befinner sig inom inhägnat område avsett för skötsel av tamdjuret eller vilt som hålls i vilthägn eller liknande anläggning enligt 41 a §.

Detsamma gäller när uppdrag saknas men den som vidtar åtgärden har skälig anledning att anta att ett sådant skulle ha lämnats om det funnits möjlighet till det. Förordning (2009:310).

28 b § Åtgärder enligt 28 och 28 a §§ får vidtas på någon annans jaktområde och trots bestämmelserna i 9 §. Inom nationalparker är sådan jakt endast tillåten för att förhindra angrepp på ren. Förordning (2021:334).

28 c § Naturvårdsverket ska fortlöpande bedöma om möjligheten att döda rovdjur med stöd av 28 § andra-fjärde styckena och 28 a § försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde eller annars används i stor omfattning. Om Naturvårdsverket bedömer att så är fallet ska verket genast anmäla detta till regeringen. Förordning (2009:310).

28 d § Den som i fall som avses i 28-28 b §§ har dödat ett djur ska snarast möjligt anmäla händelsen till länsstyrelsen. Djuret får inte flyttas utan medgivande från länsstyrelsen.

Länsstyrelsen ska anmäla händelsen till Polismyndigheten, om det finns misstanke om brott. Förordning (2014:1232).”