Polis, åklagare och domstol kan sitta i ett och ett halvt år och analysera vad som hände när vargen sköts. Jägaren hade bara sekunder på sig.

Krönika: "Vem vågar rapportera paragraf 28-fälld varg nu?"

Samhället är inne på en farlig väg när den jägare, som skjuter en varg för att skydda en jakthund, döms för jaktbrott.
Det skriver Jaktjournalens Mikael Moilanen i den här krönikan.

Jägaren står på pass och ser på pejlen att en av jaktlagets hundar befinner sig på 225 meters avstånd och är på väg mot honom.

Plötsligt dyker tre vargar upp. De kommer med fart och är på väg i riktning mot jakthunden.

Jägaren har några sekunder på sig för beslut: Antingen skjuta skarpt eller bara strunta i alltihop.

I Halmstad-fallet tycker jag att jägaren gjorde det enda rätta: Han sköt, dödade en varg, och avvärjde med stor sannolikhet en vargattack mot jakthunden. De efterföljande händelserna med andra attacker mot hundar i området stödjer tesen att de här vargarna var extremt aggressiva mot andra hunddjur i sitt revir.

Lugnt och analytiskt

I efterhand kan polis, åklagare och tingsrätt lugnt och analytiskt komma på att det inte var uppenbar risk för nära förestående attack mot hunden. Frågan är om domstolen är medveten om hur revirhävdande hunddjur agerar mot "inkräktare" i reviret.

Kan domstolens ledamöter förstå vilken svår situationen den nu dömde jägaren befann sig i när en värdefull jakthund och tre vargar var på väg att mötas?

Domen mot mannen som hade ryggrad att ingripa i den allvarliga situationen kommer att göda det hat som vargvärnare sprider på Facebook. Jägaren gjorde ju fel och straffet är alldeles för lindrigt, kommer jakthatande människor att skriva på sociala medier.

I samhällets tjänst

Samtidigt måste vi fundera på vad den här domen innebör för den svenska viltförvaltningen. Löshundsjakten är helt avgörande för att vi ska kunna bedriva en vettig och effektiv beskattning av viltstammarna.

Så länge vi inte har AI-robotar som gör hundarnas jobb, är löshundarna det skarpaste vapen vi har.

Det handlar om hundar i samhällets tjänst som nu väger lättare än den konstgjorda och isolerade vargstam som Sverige kämpar för att upprätthålla i den folktäta och södra halvan av landet.

Vem vågar anmäla?

Bland vargvärnare och jaktmotståndare kämpar man dygnet runt i sociala medier för att förbjuda löshundsjakt, åtminstone i vargrevir.

Är det den väg våra ledande politiker vill gå in i framtiden?

En annan fråga är hur domen i Halmstads tingsrätt påverkar svenska jägares vilja att ringa in till länsstyrelserna och rapportera 28-skott mot varg. Vem vågar anmäla en paragraf 28-fälld varg nu? Är vi på väg att skapa förvaltning "the Italian way"?

Nej, jag kväljer inte dom. Jag pekar på att lagen är orimlig så länge viltförvaltning är viktigt i Sverige.