Det finns inget juridiskt hinder för jakt på ekorre. Vare sig i svensk eller internationell lag och ekorren är inte listad i något annex till Art- och habitatdirektivet. Ekorren bedöms också som livskraftig av Artdatabanken, som är den instans på Sveriges lantbruksuniversitet som bland annat tar fram Rödlistan. Dessa är utgångspunkterna när Naturvårdsverket föreslår allmän jakt på ekorre, men likväl gnäller folk. Sveriges Veterinärförbund skriver i sitt yttrande: ”det faktum att en art anses jaktbar är i sig inte ett argument för att återinföra jakttid för arten.” Läs gärna citatet en gång till. Bara för att viltet är jaktbart betyder det inte att man kan jaga det. Det är den byråkratiska motsvarigheten till småbarnsföräldrars ”därför!” som svar på ”varför?”.

Fixering vid nyttoändamål

På länsstyrelsen i Halland försöker man sig på en bättre förklaring. Naturvårdshandläggaren Martin Broberg säger till TT att ekorrjakten är ”onödig” och att man bör fokusera på de djur som orsakar skador. Underförstått: Jaktkåren är en del av civilförsvaret. Naturskyddskyddsföreningen är såklart inne på samma linje. – Att inte väga in jaktbytets eventuella nyttoändamål, utan istället tillåta jakt på djur enbart för att populationerna är livskraftiga bryter mot god jaktetik, säger Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl, i ett offentligt uttalande. Och nu närmar vi oss något väldigt obehagligt. Nämligen att jakten ska rättfärdigas med ett allmänvärde. Ett köttvärde, ett pälsvärde eller ett skadevärde.

Bra jobbat av Verket

Vilken annan intressegrupp behöver rättfärdiga sina aktiviteter på detta sätt? Vilka värden finns det med att köra motorkross, gå en ukulelekurs eller för den delen spela fotboll? Redogör. Sitter Hälsinglands-hamboklubb i möten med Rosenbad och beskriver hälsoeffekter av pardans för att få allmänt danstillstånd? Nej det här omvända förhållningssättet ser jag ingen motsvarighet till. Ekorrjakten är laglig och äventyrar inte stammen, men den har inget nyttoändamål. Vilken DDR-stat bor vi i egentligen? Nyttoändamål? Nytta för mig som individ eller ska man ta hela kolchosen i beaktning? Till skillnad från vilken annan fritidsaktivitet menar man då? Heminredning? Det här kan vara första gången jag säger det, men bra jobbat Naturvårdsverket. De prövar lagligheten och livskraft i stammen och finns där inga hinder så föreslår man jakt. Bra jobbat! Självklart går då jaktmotståndarna i taket och JO-anmäler handläggaren. Man måste ta i beaktning att ekorren ”ser så ledsen ut på ögonen” och att det är sånt som myndighetsbeslut ska baseras på.

Quislingar inom jägarleden

Men det som är värst är att vi jägare ställer upp på den här farsen. Hur många gånger har jag inte rabblat nyttoändamål med jakten för jaktmotståndare? Viltolyckor, klimatsmart kött, viltvård, ja det är ju så man spyr på den där listan snart. Inte nog med det, numer kräver dessutom jägarna en redovisning av nyttoändamålen. Redan när Naturvårdsverkets förslag presenterades hetsade några jägare upp sig. Medlemmar inom Svenska Jägareförbundet uppmanade förbundet att stoppa förslaget för att det inte ”fanns någon anledning” till ekorrjakt. Jag misstänker att det var samma person jag hade i telefonen och som försökte övertala Jaktjournalen till att kampanja mot ekorrjakten. Vad går det där självskadebeteendet ut på egentligen? Försöker ni visa er duktiga för någon? Eller är det någon form av förhandlingstaktik – ge tillbaka ekorrjakten och få högre lotilldelning? Tror ni det funkar så? Eller är det för att du är bättre jägare? Du vet när ekorrstammen kan skattas, men det gör ingen annan jägare? I så fall finns det ingen anledning till oro. Jaktmotståndare finns det gott om, och de för din talan högt och klart medan du krystar fram ytterligare nyttoändamål med jakten. Självklart ska vi ha jakt på ekorre. Men det här gäller inte bara ekorren. Det skrämmande är hur man cementerar fler krav än att populationen är livskraftig för att få jakt. Är den livskraftig är den jaktbar – det är standardläget. Inget prat om nödvändighet, värden eller nyttoändamål. Och hamnar vi ändå där är det som Jaktjournalens tidigare chefredaktör, Holger Nilsson, ungefär sa. Jakt är kul, och det är inget fel med att ha roligt.