Mycket fågel trots nedgång – ”ändå krispanik”

Efter flera år med mycket gott om ripa och skogsfågel har bestånden börjat minska i flera delar av landet. Enligt fågelforskaren Maria Hörnell-Willebrand finns det ingen anledning till oro, hon understryker att variationerna är naturliga.

– Tittar vi på hela fjällkedjan så är det mer fågel nu än vad det var för 15-20 år sedan. I Härjedalen har vi världens längsta tidsserie som sträcker sig 60 år bakåt i tiden. Då var det betydligt färre ripor, säger Maria Hörnell-Willebrand, forskare vid Universitetet i Innlandet till Jaktjournalen.

Ett av hennes uppdrag är att sammanställa länsstyrelsens årliga ripinventering. Hon konstaterar att bestånden av ripa och skogsfågel går upp och ner i naturliga cykler.

– I det sammanhanget vill jag lyfta jägarna som inventerar, de är bäst i världen. Jag hör det hela tiden, internationellt är man förundrad över deras entusiasm och skicklighet.

I södra delen av fjällkedjan sker svängningarna i ripbeståndet  vart tredje till fjärde år. I norr är cyklerna längre, omkring tio till tolv år.

I norra fjällkedjan nåddes en mycket kraftig topp för omkring två år sedan. Därefter har beståndet minskat.

Sätta i perspektiv

Maria Hörnell-Willebrand påpekar att det är viktigt att sätta nedgången i perspektiv.

– Toppen som var för två år sedan i norr var tre gånger så hög som den högsta toppen vi hade haft tidigare. Populationen har nu gått ner lite grann, men den ligger fortfarande över det som tidigare var all time high.

Även i Jämtland har en kraftig topp passerats och beståndet börjat gå ner.

– Folk kommer ju liksom inte ihåg mer än tre år tillbaka. När det börjar vända nedåt så blir det ändå krispanik.

För tjädern är utvecklingen också intressant. Under lång tid har skogsbruk, jakt och klimat diskuterats som möjliga orsaker till förändringar i bestånden. Men faktum är att nivåerna har varit ovanligt höga under senare år, något som väcker nya frågor.

– Med en del av det som vi har sett som hot måste det nästan vara tvärtom, det verkar röra sig om något som gynnar fåglarna.

En annan faktor som påverkar bilden av fågeltillgången är människans selektiva och ofta dåliga minne.

– Äldre jägare beskriver inte sällan hur det fanns betydligt mer ripa och tjäder förr. Men ju äldre du blir desto längre måste du gå för att uppfatta det som att det är lika mycket som det var för tio år sedan.

Sämre syn och hörsel

Syn, hörsel och kondition sämre och kanske får hundarna inte samma träning som förr, allt bidrar till en upplevelse av att fåglarna försvunnit från platser där de tidigare fanns.

– Det finns till och med forskning från Island som visar att det kan krävas betydligt mer ripa för att en person ska uppleva att fågeltillgången är densamma som tio år tidigare, trots att forskningen visar att den är det.

Viltveterinären och viltkonsulten Jonas Malmsten har ägnat mycket tid åt ripjakt. Han pekar på rovdjuren som den viktigaste faktorn bakom skogsfåglarnas naturliga svängningar.

– Jakten är så liten i förhållande till förekomsten av fågel. Den drivande kraften bakom fågelns upp- och nedgångar är predatorerna. När gnagartillgången minskar ökar trycket på fåglarna, säger han.

Är det samma mekanismer bakom tillgången på tjäder och orre som på fjällripa?

– Det skulle jag säga, det är predationen som styr. Vädret kan också påverka, framför allt under häckningen och när kycklingarna kläcks. Men sådana effekter är av naturliga skäl ganska lokala, säger Jonas Malmsten.