I Ratu ligger hararna som packade sillar

Tänk om man kunde slippa rävens härjningar på sina jaktmarker. För många är det bara en önskedröm men för småviltsjägarna i Ratu några mil norr om Umeå är det en realitet. På Ratus jaktmarker ligger hararna lika tätt som packade sillar och här behöver man inte gå långt mellan hartrajen. Men även om det är gott om hare innebär det inte att det bara är att gå ut och skjuta sig en, speciellt inte om den ska skjutas i skogen.

Vita harar på bar backe är för mig höjdpunkten på harjaktssäsongen. Så jag måste erkänna att det låg en viss förväntan i luften när jag fick möjligheten att följa bröderna Martin och Mattias Lindmark ut på deras smått unika jaktmarker. Unika på det sättet att det i princip inte finns räv på deras marker. – Det var längesedan någon såg en rävföryngring i området och de strörävar som dyker upp i området brukar inte bli långlivade. Givetvis har det fått positiva effekter på harpopulationen och övrigt småvilt i Ratu. Det är faktiskt nästan lika mycket hare som det var under 80-talet då vi såg effekterna av rävskabben, berättar Mattias. När vi beger oss ut i skogen har det börjat klarna upp efter en natt med mycket regn och starka vindar. Allteftersom timmarna går börjar Martin bli en aning orolig för att det kan bli svårt för den finska stövaren RR SUCH SJCH Polly att få upp i dag. – En stor fördel med att jaga på en jaktmark där det är gott om hare är att det nästan alltid är någon hare som har varit uppe och rört på sig oavsett väder. I dag verkar det dock ovanligt kärvt. På den sträcka vi gått nu brukar det normalt finnas flera slag, säger Martin. Men om man kastar ett öga på de anteckningar som Martin fört över Pollys jaktdagar verkar det inte finnas något fog för hans oro. Hon är i det närmaste hundraprocentig i sin förmåga att resa hare. Jaktåret 2002/ 2003 bjuder på en imponerande läsning. Då tog tiken upp hare och drev säsongens samtliga 34 jaktdagar.