Från vänster kompisarna Hampus Jansson och Miles Gadsbey under en oförglömlig dag i skogen då en dröm förverkligades.

Hallå där Hampus Jansson – som hjälpte jaktkompisen att fälla en älg i Sverige

Engelsmannen Miles Gadsbey, 62, har drabbats av parkinson och stroke. Men viljan att jaga finns kvar. När han kom till Sverige fick han till slut fälla en elvataggare. För jaktguiden Hampus Jansson blev upplevelsen ett minne för livet.

Hur känner du Miles Gadsbey?

– Vi har lärt känna varandra genom jakten och har jagat tillsammans flera gånger. Jag jobbar som jaktguide och har bland annat varit med honom fler gånger. Jag har också varit i England och jagat med honom. Vi har haft jakten som en gemensam nämnare under flera år.

Hur kom det sig att han följde med till Sverige?

Fakta

Namn: Hampus Jansson

Ålder: 29 år

Familj: Sambo, dotter

Bor: Fränsta, mellan Ånge och Sundsvall.

Jaktmark: I Fränstatrakten

Jagar: Kanadagås, lockjakt på älg.

Bössa på axeln: Winchester XPR.

Aktuell: Jaktguide i eget företag (Whistling valley outfitters).

Dold talang: Locka älg och kanadagås.

– Miles har haft stora hälsoproblem under en längre tid, han lider av parkinson. I januari drabbades han av en stroke och blev så pass illa däran att han varken kunde prata eller gå. Men han har kämpat hårt för att komma tillbaka. Han ville gärna komma till Sverige och jaga, men på grund av sjukdomen kunde han inte resa på egen hand. En god vän från Österrike följde därför med honom hit.

– Vi begav oss ut i trakterna mellan Sundsvall och Långsele och satt och lockade samtidigt som vi hade hundar i området. Efter ungefär tre timmar hade vi fortfarande inte lyckats, så vi gjorde ett nytt försök. Då började det hända saker. Miles är inte lika snabb som tidigare, så vi fick anpassa jakten efter förutsättningarna. Det gällde att ge honom tid och möjlighet.

Hur fick han skottchansen?

– Älgen kom fram och ställde sig bakom en tall och vi väntade in rätt läge. Till slut kunde Miles skjuta, det krävdes ytterligare ett skott innan det var klart. Det var väldigt speciellt när vi sedan kunde gå fram och se vad han hade fällt.

– Det visade sig vara en elvataggare. När vi kom fram och Miles fick se älgen blev han väldigt berörd och jag såg en tår rulla ner för kinden. Han sa: ”Ännu en sak som Parkinsons inte kan ta ifrån mig.” Det var ett starkt ögonblick. Jag förstod hur mycket det betydde för honom att få uppleva det här. Jag vet hur mycket han har fått kämpa för att komma tillbaka efter det som hänt. Att han då kan komma hit och få uppleva en sådan jakt och dessutom fälla en älg betyder väldigt mycket. Det är sådant man bär med sig länge.

Vad sa Miles själv?

– Det är klart att han tänker på att det kanske kan vara en av de sista resorna han gör. Därför känns det extra viktigt att han fick komma hit och vara med om det här. Jakten betyder mycket, men det handlar också om gemenskapen och om att få fortsätta göra sådant man tycker om, trots att livet förändras.

– Framför minns vi ögonblicket när vi kom fram till älgen och Miles insåg att han faktiskt hade lyckats. Det var väldigt känslosamt. Att få vara med och hjälpa honom till den upplevelsen är något jag aldrig kommer att glömma.