"Fantasisiffror" - jägare kritisk till tilldelning i älgjakten

Länsstyrelsen har ökat älgtilldelningen kraftigt i delar av Fagersta och Norberg. Jägaren Thomas Ernebrink är kallar det vansinne.

- Fantasisiffror - det leder bara till jojjo-förvaltning av älgarna, säger han.

Delar av Fagersta och Norberg i Västmanland ingår i Norns älgförvaltnngsområde, som till större delen ligger i Dalarna.

Området omfattade förra året nästan 133.000 hektar och tilldelningen var då 325 älgar. 300 fälldes.

Kraftig ökning

I år är omfattar Norns älgförvaltningsområde drygt 127.000 hektar och tilldelningen i jakten har ökats kraftigt. 625 älgar får skjutas.

Som grund i matematiken har man använt sig av den nya modellen för beräkning av älgstammens storlek - LST Moose som utvecklats av forskare vid SLU.

I LST Moose vägs älgobservationer de första sju jaktdagarna in tillsammans med förvalningsområdets yta, avskjutningsstatistik, viltolyckor med älg och annan känd dödlighet.

"Det blir galet"

- De tror stenhårt på LST Moose. Jag ska inte säga att LST Moose är dåligt, men det är precis som med alla andra metoder - den ger en riktning, ett index, och inte någon absolut siffra på antal älgar. Det blir galet, säger fagerstajägaren Thomas Ernebrink.

Han är ordförande i ett älgskötselområde på västmanlandssidan och pekar på att länsstyrelsen för några år sedan drog i nödbromsen i älgjakten, för att rädda älgstammen.

- Att göra sådana här enorma höjningar, eller sänkningar, skapar en djävla jojjo-förvaltning. Vi är så få jägare och får ihop så få mantimmar, att våra observationer inte räknas. Sedan beslutar länsstyrelsen om avskjutningskvoter som inte är relevanta för oss, säger Thomas Ernebrink.

Vargar tar kalvarna

Han pekar på att det är mycket varg i markerna i Fagersta och Norberg och varnar exempelvis för att de inte räknas med i kalkylerna.

- Vargarna snaskar i sig kalv efter kalv. Visst, vi kan väl fylla tilldelningen genom att skjuta vuxna djur, men då kommer älgstammen att bli så svag att man måste dra i nödbromsen igen. Det blir jojjo-förvaltning, säger Thomas Ernebrink.

Björn Sundgren är jaktvårdskonsulent för Jägareförbundet Norrbotten och väl insatt i älgförvaltningen. Han säger att LST Moose är ett bra verktyg i förvaltningen, men framhåller att det inte fungerar i alla områden.

"Har aldrig varit tanken"

- Ju större förvaltningsområde det handlar om, desto större skillnader är det i de olika delarna av området. Är det helt olika förutsättningar, terräng och annat, så kan det vara jättestora skillnader i tätheterna av älg, säger Björn Sundgren.

Han pekar på att man måste göra lokala avvägningar på hur många älgar som ska skjutas.

- Att smeta ut tilldelningen över hela förvaltningsområdet har aldrig varit tanken. Det kallas för lokal förvaltning, men det är lite ett spel för galleriet, eftersom målet om max fem procent älgbetesskador nationellt bankas in överallt. Det gör att man förlorar möjligheten till lokal förvaltning, säger Björn Sundgren.

"Måste diskuteras"

Jonas Nordström, vilthandläggare på länsstyrelsen i Dalarna, håller med:

- Älgtätheten kan naturligtvis vara olika i olika hög i olika delar av ett älgförvaltningsområde - det är nästan alltid så. Det här är sådant man ska diskutera sig fram till i förvaltningsområdena - vilka delar av områdena som har många älgar och vilka som har färre älgar. Det måste diskuteras, så att det blir en bra helhet, säger Jonas Nordström.