Sjukdom: Då kan du bli av med dina vapen

En stroke, likt den Åke Modén drabbades av, betyder inte automatiskt att du blir av med dina vapen. En individuell bedömning ska alltid göras. Men om det händer är det du själv som sedan ska bevisa att du är frisk och lämplig som vapenägare igen.

DEL 3

Jaktjournalen har berättat om 83-årige stövarjägaren Åke Modén som i januari 2026 drabbades av Stroke och blev av med sina vapen. Bössor som sedan polisen skrotade utan medgivande.

Men vad är det egentligen som gör att den som drabbas av vissa sjukdomar eller diagnoser riskerar att bli av med sina vapen?

Vi har i en mejlintervju ställt frågorna till Socialstyrelsen där Pontus Strålin, Medicinskt sakkunnig, har svarat.

Varför anses en person som drabbats av stroke som olämplig vapenägare?

En stroke-diagnos i sig gör inte automatiskt en person till en olämplig vapenägare. Stroke räknas som en förvärvad hjärnskada. Enligt vapenlagen (13 kap. 11 §) ska en läkare anmäla om patienten av medicinska skäl bedöms olämplig att inneha skjutvapen. Olämplighet kan föreligga om stroke leder till en ökad risk att skada sig själv eller andra, eller gör att personen inte kan hantera vapnet på ett säkert sätt (till exempel, kognitiva störningar, nedsatt omdöme, pareser, synfältsdefekter eller nedsatt motorik). Läkarens bedömning behöver alltid vara individuell – det är inte en stroke-diagnos i sig som automatiskt gör personen olämplig. Däremot kan konsekvenserna av en stroke medföra medicinsk olämplighet för vissa personer. I vissa fall är dessa konsekvenser övergående.

Vad krävs för att man sedan ska anses lämplig igen?

Personen måste visa att det medicinska skälet till olämpligheten inte längre föreligger. Det sker normalt genom att personen själv lämnar in aktuella läkarintyg till Polismyndigheten. Det finns ingen fast tidsgräns, oavsett om Polismyndigheten har återkallat vapentillståndet eller om utredningen hos polisen fortfarande pågår. Polisen gör en helhetsbedömning. Villkorade intyg (till exempel. ”lämplig under förutsättning att medicinering sköts”) är i regel inte tillräckliga. Polisen kan i dagsläget inte själva hämta in medicinska uppgifter direkt från hälso- och sjukvården – ansvaret ligger på den enskilde.

Vid vilka andra diagnoser kan man få sin lämplighet omprövad?

Bedömningen utgår alltid från risken för skada på sig själv eller andra, eller oförmåga att hantera/förvara vapnet säkert. Det är alltså inte diagnosen som avgör om lämpligheten ska omprövas.

Vilken är den vanligaste diagnosen där detta sker?

I Socialstyrelsens registerbaserade analyser som presenterades i Socialstyrelsens och Polismyndighetens delredovisning (oktober 2025) tittade myndigheten på diagnoser som hade ställts inom två år före en anmälan om medicinsk olämplighet, under åren 2020–2024. I åldersgruppen 16–70 år var substansbruk, psykossjukdomar, ADHD/autism och avsiktlig självskada bland de vanligaste. Bland äldre är demenssjukdomar mer framträdande. Cerebral infarkt (stroke) förekommer också, men är inte den vanligaste.

Sker detta alltid i samband med att läkaren sätter en sådan diagnos?

Nej. Anmälan ska göras när läkaren bedömer att patienten är olämplig av medicinska skäl – inte automatiskt vid varje diagnos. Läkaren ska göra en individuell bedömning. Anmälningsskyldigheten gäller oavsett om patienten har vapentillstånd eller inte (med undantag om det står klart för läkaren att personen inte har tillstånd att inneha skjutvapen. I förarbetena till lagen beskrivs detta undantag som när läkaren exempelvis känner patienten i fråga så väl att de kan vara helt säkra på att de inte har tillstånd för skjutvapen, eller när det helt kan uteslutas med hänsyn till patientens sjukdomshistoria).

Ibland ser man att det hänvisas till risken för självmord. Är detta ett skäl vid någon diagnos?

Syftet med anmälningsplikten är bland annat att förebygga suicid med legala vapen. Depressiva tillstånd med suicidrisk och avsiktlig självskada är exempel på tillstånd då det kan föreligga medicinsk olämplighet. Det är samtidigt svårt att bedöma suicidrisk och därför viktigt att läkare tillsammans med patienter försöker skapa en helhetsbild av patientens psykiska tillstånd, livssituation, resurser och behov av stöd. I vissa fall kan en anmälan vara en del av det suicidpreventiva arbetet, eftersom tillgången till en suicidmetod begränsas. Personen behöver även få ta del av andra vårdåtgärder och insatser.

Om ja, tas det någon hänsyn till att man tar bort möjligheten för till exempel sportskytt eller jägare att hålla på med sitt största intresse, och hur ses det på risken för att det snarast försämrar ett dåligt psykiskt mående?

Lagstiftningen och vägledningen utgår från säkerhetsperspektivet: att förhindra skada på den enskilde eller andra. Det finns ingen uttrycklig bestämmelse som säger att man ska väga in personens fritidsintresse eller risken för försämrat mående vid indragning. Polismyndigheten gör en helhetsbedömning, men den medicinska riskbedömningen väger tungt. Frågan om eventuella negativa konsekvenser för den enskildes mående har inte reglerats specifikt i gällande föreskrifter eller vägledning.

Samtidigt som frågan om risker för negativa hälsokonsekvenser av en anmälan av olämplighet för vapeninnehav inte är reglerad, kan en läkare som gör en medicinsk bedömning behöva ta ställning till hur risker för försämrat hälsotillstånd behöver följas upp.

Har det skett förändringar i riktlinjer kring detta på senare år, till exempel efter dådet i Örebro där flera personer mördades med legala vapen?

Den rättsliga grunden (vapenlagen 13 kap. 11 § och SOSFS 2008:21) är oförändrad. Efter dådet på Campus Risbergska i Örebro (februari 2025) gav regeringen Socialstyrelsen och Polismyndigheten i uppdrag att stärka och utveckla arbetet med medicinsk lämplighetsprövning. En delrapport publicerades i oktober 2025. Den visar bland annat:

• Låg följsamhet till anmälningsplikten och varierande antal anmälningar per invånare mellan olika regioner.

• Det finns behov av bättre rutiner, digitala anmälningar, tydligare information i anmälan och kunskapsstöd för att göra bedömningar och organisera arbetet.