Debatt: Svenljungagruppen kritisk till jägareförbundets tjänstemän!

Efter att vi nu drivit eftersöksstrejken i drygt fyra månader så har insikten sakta kommit över oss att jägarna tyvärr inte har förstått hur allvarlig vargfrågan är. Många jägare har inte insett att jakten är i stort sett över på enorma arealer i Sverige.

Det är hundratusentals hektar där man inte kan släppa en drivande hund eller älghund och där fina viltstammar nu är i stort sett raderade. Ytan som nu inte längre är jaktbar på grund av vargproblemet bara ökar varje år. Naturvårdsverket kommer att släppa en förvaltningsplan på varg första juni och där kommer man sannolikt att föreslå ett golv på minst 450 – 500 vargar. Man kommer inte att sätta något tak uppåt utan vi får säkert finna oss i att ha några tusen vargar inom en snar framtid. Då är jakten i stort sett över. Vi i Svenljungagruppen ställer oss frågan varför reagerar inte vi jägare starkare på detta hot? Förklaringen kan vara Svenska Jägareförbundets agerande i frågan. Tjänstemännen på Jägareförbundet har ägt denna fråga i snart 20 år och många har litat på att de fixar detta. Vi jägare har ju betalt stora belopp både i medlemsavgifter och genom jaktkortet, då förutsätter man givetvis att förbundet har läget under kontroll och att man arbetar stenhårt för att tillvarata våra intressen. Men när vi granskat vad de åstadkommit under dessa år så är det en stor besvikelse. Med tanke på att de har en stor stab av tjänstemän (110 st) som man förfogar över så borde de nu ha framme ekonomiska konsekvensanalyser, sociala konsekvensanalyser och analyser vad vargen kostar samhället. En självklarhet i sammanhanget borde också vara att man noggrant analyserar vargens påverkan på jaktnäringen och dess påverkan på övriga gröna näringar. Nu när slaget skall stå så står man helt utan dessa verktyg i debatten och i förhandlingarna. När vi gräsrötter drar igång en eftersöksstrejk så gör vi det för att sätta press på politikerna. Vår tanke var givetvis att strejken skall var ett verktyg för att få politikerna till förhandlingsbordet så att vi kan få till ett tak på max 210 vargar i Sverige. Vad gör då Jägareförbundet? Jo man samarbetar med polisen och sätter in strejkbrytare för att mildra strejken och man går till politikerna och säger att det är bara några få jägare som strejkar och strejken är snart över. Detta går man ut med när vi i själva verket får större och större uppslutning varje dag i hela Sverige. Därmed så kastar man det enda verktyg man har i sjön. Man motiverar sitt handlande med att man är med i Nationella viltolycksrådet och att man därmed inte kan agera eller stödja en strejk. Man väljer alltså att ta striden för möjligheten att utföra gratis arbete nattetid åt staten före att värna om hela den svenska jakten. När man ser jägareförbundets tjänstemän göra denna prioritering så inser man att det inte konstigt att vargfrågan har havererat. Man motiverar vidare sitt beslut att motverka strejken med ” att det ser illa ut i allmänhetens ögon att inte göra eftersök”. Men ser det illa ut i allmänhetens ögon? Förklarar man att vi hittills letat upp djur som skadats av bilar och tåg ideellt nästan utan ersättning, med risk för våra egna liv och våra hundars så förstår de flesta att vi tröttnat och nu strejkar. Det är Polisen som har ansvar för eftersöken inte vi jägare. Allmänheten tror också att polisen utför eftersöken. Nu är tiden mogen att rensa upp på Jägareförbundet och först bör man rensa upp bland alla dessa tjänstemän som bevisligen inte utfört det uppdrag vi medlemmar betalar dom att göra. Vi bör i stället anställa fler kompetenta jurister och ekonomer på förbundet så att vi får något uträttat i så här viktiga frågor. Se på samerna hur framgångsrika de varit på grund av att de har juridiskt och ekonomisk kompetens. Vi bör också ha duktiga förhandlare som vet värdet av att ha förhandlingsverktyg och absolut inte slänger det man får till skänks överbord. Vi bör också ifrågasätta det faktum att Jägareförbundets cirka hundra tjänstemän till stor del är avlönade genom det stöd Jägareförbundet får för det allmänna uppdraget. Det gör givetvis att deras möjlighet att driva denna typ av frågor urholkas. Det allmänna uppdraget finansieras ur viltvårdsfonden som får sitt kapital av oss jägare genom jaktkortet. Det förvaltas av kammarkollegiet och fördelas av regeringen. Även Jägarnas Riksförbund och Naturskyddsföreningen får bidrag ur fonden. För att få bidrag ur viltvårdsfonden måste Jägareförbundet ställa upp på arbeten åt samhället och det kan vara sådant som direkt motverkar tillvaratagandet av våra intressen. Det kan också vara så att detta gör att man inte heller kan driva frågor som en eftersöksstrejk. Här ett utdrag ur Jägareförbundets återrapportering för 2011: