Plötsligt slänger sig den gamla jaktterriern rakt ut i körbanan. Bilen kommer otäckt nära. Men Victor Magnusson är med och korrigerar.

Victors och Scotts farliga uppdrag

Bilarna svischar förbi i full fart och plötsligt slänger sig den gamla jakthunden ut mot körbanan. Det här är berättelsen om arbetssituationen för Sveriges alla eftersöksekipage.

- Det är farligast när det är mörkt, säger Victor Magnusson som lyckas parera hundens infall.

Det är lunchtid och Jaktjournalens utsände har fått en rejäl efter maten-dåsighet. Plötsligt syns någon som promenerar med hund, på fel sida vägen, alltså med ryggen mot trafiken.

Vad är det för idiot som går med hunden på en så hårt trafikerad väg, hinner jag tänka innan jag ser den gula västen och en bössa på axeln.

På senare år har eftersöksjägarna fått mer utrusning som ska höja säkerheten. Exempelvis kan Victor ställa ut en sådan här varningsskylt för att få bilisterna att släppa på gasen.

Jaktintresse i grunden

Det är Victor Magnusson och hans tyska jaktterrier Scott som ryckt ut på en viltolycka. Påkört rådjur och nu gäller det att hitta det skadade djuret.

Victor började med eftersök på trafikskadat vild för omkring 20 år sedan.

- Det handlar om jaktintresset och hundarbetet i grunden - men naturligtvis också om att kunna förkorta lidandet för skadat vilt. Men sedan är det också värdefullt att få insyn i hur vanliga viltolyckor är. Har man tre ihjälkörda älgkor på marken, så vet man att nu lär vi fan hålla igen på avskjutningen.

Han bor i Fagersta och man är åtta eftersöksjägare som delar på uppdragen i Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg.

Det har blivit i genomsnitt två utryckningar i månaden under alla 20 åren för Victor. Scott har varit en fantastisk kollega som funkat perfekt på eftersöken - trots att han också används i vanlig jakt.

Ljussignaler som varnar för viltolycka och att eftersök pågår.

- Han har haft det naturligt i sig. Hittar han lite blod, eller om han känner lukten av djurets adrenalin, väljer han det skadade viltet i första hand. Med åren har han också lugnat ned sig och lägger inte så mycket energi på onödiga grejer, utan funkar klockrent när spårselen och spårlinan åker på, berättar Victor.

Han har släppt Scott om det varit rådjur eller mindre vildsvin som linkat iväg från olycksplatsen. Han har varit tillräckligt skarp för att dra ned djuren på egen hand.

Helt döv

Men nu börjar Scott bli gammal. Han är helt döv. Lusten att gå på eftersök går det dock inte att ta miste på. Han far runt som ett yrväder och skallar frustrerat för att få komma igång och jobba.

- Det är nästan bara hälften av olycksplatserna där folk har satt upp markering för viltolycka. Jag kan förstå att människor som kör på ett djur på en 2+1-väg inte vill stanna i mörker och därför åker till närmaste mack eller parkeringsficka innan de ska börja grubbla på var olyckan egentligen hände.

Ofta sitter markeringarna på fel plats och det har Victor lärt sig vid det här laget. Han utgår ifrån att olyckorna oftast skett inom 250 meter från markerad plats.

Victor sätter på spårutrustningen och då vet Scott vad det är för jobb som väntar. Det har blivit i snitt två eftersök i månaden de 20 år som Victor Magnusson jobbat med trafikeftersök.

- Det bästa är om människor stannar direkt, kör åt sidan och slår på varningsblinkersen innan de markerar olycksplatsen. Det får plats två bilar på bredden även på 2+1-vägar.

Men så ser det inte ut i verkligheten och därför är Scott ovärderlig eftersom hans nos berättar exakt var olycksplatsen är.

Det är en farlig arbetsmiljö som Victor och Scott har.

- En del personer släpper inte av på gasen utan kör förbi i full fart. Farligast är det när det är mörkt. Man tycker att de tydligt borde se den gula och orangea västen jag bär.

Det inträffar ungefär 75.000 viltolyckor per år i Sverige. Över hela landet har Nationella viltolycksrådet och polisen ett finmaskigt nät med människor som rycker ut i ur och skur, dygnet runt, på olyckor.

150 meter spårning

- Jag har en bra arbetsgivare, som jagar själv. Så han har förståelse för att de här uppdragen. Och frugan jagar, hon också, konstaterar Victor.

Staten betalar 780 kronor per eftersök, oavsett hur lång tid uppdraget tar. För det förväntas Victor hålla en rejäl bil, där han får plats med all utrusning och hunden.

- Men jag har inte köpt bilen för eftersöken. Det är jaktintresset i grunden som gör att jag har den.

Scott är tolv år gammal och får snart inte användas som eftersökshund vid viltolyckor. Det tycker Victor Magnusson är synd, eftersom den gamla jaktterriern fortfarande är en pålitlig kompanjon vid eftersök.

Victor och Scott marscherar längs körbanan på riksväg 68 och bilarna kör förbi i 100 kilometers hastighet. Plötsligt dyker den gamle jaktterriern av ned för diskesslänten. Efter 150 meters spårning är uppdraget klart.

- Det var en get och hon låg död, konstaterar Victor.

Den påkörda rådjursgeten hittas efter 150 meters spårning.