Marcus Svensson överst på prispallen efter att ha säkrat EM-guldet och en svensk kvotplats till OS i Paris 2024.

Hallå där Marcus Svensson, blir det några fler medaljer när VM i skeet avgörs i början av november i Doa, Quatar?

Vilka är dina främsta meriter som skytt?

– Jag har deltagit i tre OS och tog silver i Rio de Janeiro 2016. Utöver det har jag bland annat vunnit VM-guld i lag, tagit medaljer på både junior-VM och EM samt vunnit världscuper och Pan American Games. Jag har också skjutit 124 av 125 träffar i en världscup, vilket då innebar världsrekord enligt de regler som gällde. Det är många tävlingar genom åren, så jag får nästan tänka efter för att komma ihåg alla medaljer.

Det låter mycket betryggande, hur ser du på dina chanser i den kommande tävlingen?

Fakta

Namn: Marcus Svensson

Ålder: 36 år

Familj: Sambo och två barn

Bor: Hyr gård på Wrams Gunnarstorp där jag jobbar som jägare.

Jaktmark: Jagar mycket i Sörmland och Småland, och på godset förstås.

Jagar: Klövvilt, rävjakt – gärna på snö.

Bössa på axeln: Blaser R8, 300 VSM

Aktuell: Deltar i skeet i VM i Doa, Quatar.

Dold talang: Hyfsat duktig på att laga mat.

– Jag åker dit för att vinna. Det är klart att det finns goda chanser, men det gäller att prestera när det verkligen gäller. Tar man sig till final börjar alla om på noll, och då kan mycket hända. Marginalerna är små och det handlar om att ha en riktigt bra dag. På den här nivån är det inga konstigheter att åka till en tävling med målsättningen att vinna. Sedan måste man förstås göra jobbet också.

Hur mycket tränar du för att hålla dig kvar i eliten år efter år?

– Det blir mellan 20 000 och 25 000 skott om året. Jag tränar vanligtvis två till tre gånger i veckan och passen brukar vara två till tre timmar långa. Det handlar om att få ihop skyttet med familj och arbete, så jag kan inte träna varje dag. Jag försöker planera träningen så att jag får ut så mycket som möjligt av tiden på banan. Det krävs arbete för att hålla en jämn nivå internationellt, även om träningen inte alltid syns utåt.

Du började med skyttet genom jakten. Hur gick det till?

– Min pappa var jägare och en duktig tävlingsskytt. Jag började skjuta nordisk trap när jag var nio år, egentligen för att träna inför jakten. Efter några år tyckte jag att trap blev lite tråkigt och gick över till skeet. Sedan gick det ganska fort. Jag vann EM som 13-åring och fortsatte vidare till världscuper och mästerskap. Jakten var alltså det som fick mig att börja skjuta, men tävlingsskyttet tog över mer och mer när jag upptäckte hur bra jag kunde bli.

Och i dag arbetar du professionellt med jakten, kan du berätta?

– Jag är jägare på godset Wrams Gunnartorp i Skåne. Där jagar jag en del men det har ju med jobbet att göra. Mest jakt blir det i Småland och Sörmland. Klövviltsjakt tycker jag är mycket trevligt. Och räv och då gärna på snö. Sådan har vi så sällan så det är väl därför det känns lite extra kul.