Sävlidens Jano far fram i skogen på jakt efter älgspår. I morgonsolen skimrar pälsen som guld.

Guldskimmer i älgskogen

Till slut fick Jan och Christofer Rudberg, Värmlandsbro nog av skenande älgar under Norrlandsjakterna. Inga djur ville stå för deras jämttik. För kompisen Jörgen Eklunds hälleforsare Åforsens Lona gick det betydligt bättre. Sagt och gjort, Jan och Christofer bestämde sig för att tinga en valp av Lona. Något de inte ångrat en sekund. Den nu fyraårige hannen Sävlidens Jano är nämligen guld värd när det kommer till älgjakt.

”Hälleforsare? Nä det ska vara jämthund eller grå­hund. Små raser kan inte konkurrera när det kommer till prestationer.” Så brukar det låta och Jan Rudberg skulle nog hållit med för sju år sedan, men det var innan han fick möjligheten att se hur bra en hälleforsare kan vara. – Jag har haft gråhundar och jämthundar i alla år, men när vi jagar uppe i Norrland i september får de inte stopp på älgarna. Det blir bara ett upptag, sedan skenar det, säger han. Men så fick Jan och sonen Christofer stifta bekantskap med den norrländska jakt­kamraten Jörgen Eklunds hälleforsare Åforsens Lona. Hon var med på septemberjakterna och till skillnad från de andra älghundarna sköts det älg på älg för henne på ståndskall. – Frustrationen växte och jag tänkte till slut att jag bara måste skaffa mig en sådan hund, säger Jan och skrattar. Sagt och gjort. Efter fyra höstars demonstrationer över hur älgjakt ska gå till kom så läget. Åforsens Lona parades med Valde­mar, som vid den tidpunkten var Sveriges högst meriterade hälleforsare, och Jan tingade en hanvalp.