Utanför Ytterhogdal, i södra Härjedalen, fällde Sara Carlsson en hanne på 88 kilo, för Rasmus Boströms hund Boss. Foto: Privat

Fullt drev hela dagen – passkytten Sara hittade läget

I södra Härjedalen fick Rasmus Boströms hund Boss fart på en björn som buktade mot en bergskant. Sara Carlsson tog sig från vägpasset uppför branten och fick korn på björnen.– Det var en så fruktansvärt bra jaktdag! säger Sara Carlsson.

"}}

Det var tisdagen den 23:e som Sara Carlsson fällde sin första björn i år (den andra någonsin). Klockan ringde vid 03 på morgonen och vägarna spårades av efter ny björnspillning.

– Vi hittade en blåbärsskit mitt på vägen och visste att den var från natten. Vi släppte Boss, Rasmus Boströms finnstövare, och det tog inte lång tid innan det blev fullt drev, berättar Sara.

Jakten pågick i flera timmar och drevet gick in i en bergskant och buktade.

Hittade pass i slyn

– Vi var posterade utefter vägarna men björnen kom aldrig ut. Tredje gången björnen buktade i berget med ungskog tänkte jag att jag måste ta mig upp dit, säger Sara.

Det var brant och eländigt, men Sara hittade en lite platå med utsikt över en svacka full med sly.

– Jag tänkte det är lika bra att jag står kvar här för jag kommer aldrig hinna hit igen.

Plötsligt hördes flåsande och flämtande.

”Nu är det dags”

– Jag hörde hur björnen kom över skogen och tänkte att nu är det dags. Björnen gick ner i svackan med sly och vek upp i ungskogen där jag fick läge och sköt en smäll, förklarar Sara.

Björnen reste sig på bakbenen, vrålade och slog på träden.

– Han visste ju inte var smällen kom från och blev elak. Jag sköt en smäll till och tänkte att jag var ensam där och ingen kunde hjälpa mig.

När Sara fick se sista pälssnutten av björnen i kikarsiktet sköt hon igen. Björnen gick i backen men röt.

– Då tog jag två smällar till innan hunden kom fram.

50 meter

Björnen fälldes på cirka 50 meters avstånd. Under dagen hade alla i passkedjan hört hunden inom några hundra meter. Men eftersom björnen buktade flera gånger var det endast två till i jaktlaget som faktiskt såg björnen.

Det var en hanne på 88 kilo.

Det här var den andra björnen Sara fällde. Den första föll för två år sedan.

– Då gick jag in på ett ståndskall. Det var ännu trängre. Den ställde sig också på bakbenen och slog och kastade, så jag var förberedd. Man vet ju riskerna och jakten blir spännande på ett helt annat vis. Det låter riktig otäckt när björnen vrålar. När man inte van kan man nog tycka det är väldigt otrevligt, säger Sara Carlsson.