Tävlingen kan bli en utmaning att genomföra – inte minst eftersom den helt saknar budget. Men ett nytt riksmärsterskap i eftersök ska det bli. I Svenska jägareförbundets regi, på Öster Malma.
Beslutet fattades vid Jägareförbundets årsstämma där länsföreningarna i Västmanland, Uppsala, Södermanland och Dalarna motionerat i saken.
Ersätter tidigare SM
Trots att det fanns flera invändningar, bland annat att förbundet saknar budget för arrangemanget, röstade stämman ja till de fyra motionerna.
Riksmästare i eftersök har tidigare utsetts under SM i eftersök, en tävling som sedan några år tillbaka är nedlagd.
Att mästerskapet nu ska återuppstå gläder eftersöksprofilen Jan-Erik Fasth, som brukar hålla kurser i ämnet och som även rankas som en av Sveriges skickligaste eftersöksjägare.
Välkomnar tävlingen
– Jag ser positivt på ett nytt riksmästerskap. Eftersök är ju mycket mer än bara vad hunden presterar i snöret. Vad man har för utrustning, vilka kläder man väljer, vilka frågor man ställer till skytten och hur bra man är på att göra skottplatsundersökning är andra faktorer som kan spela en viktig roll, säger Jan-Erik Fasth.
– Ett riksmästerskap i eftersök ger därför en betydligt bredare bedömning av deltagarna än tävlingar i viltspår som i princip bara visar upp hunden och dess förmåga. Eftersök är ett väldigt viktigt moment. Ska vi jaga måste vi också ha skickliga eftersöksjägare, fortsätter han.
Fasth hoppas att ett nytt riksmästerskap ska föra upp diskussionen om eftersök på jaktagendan. Samtidigt tycker han det är bra att tävlingen avslöjar vilka eftersöksjägare som är de bästa.
Jobbet handlar ju om att spåra upp skadade djur och så snabbt och smärtfritt som möjligt befria dem från deras lidande. Så kraven på en eftersöksjägare är höga.
”Erfarenhet stor fördel”
– Ja, man måste ha ett lugn och vara envis. Man behöver även vara ödmjuk inför uppgiften, så att man inte tar saker för givet utan kan vara öppen för förändringar och nya situationer. Det är också väldigt viktigt att man kan läsa av sin hund, säger Jan-Erik Fasth.
– Man ska vara beredd att ge sig ut i alla väder, alla tider på dygnet. Och så behöver man vara i god kondition. Generellt kan man säga att erfarna jägare och hundförare har bättre förutsättningar att bli riktigt bra eftersöksjägare, än de som alldeles nyss tagit jägarexamen, fortsätter han.
Höga krav på hunden
Själv använder sig Fasth av hannoveransk viltspårhund när han gör eftersök. Men han vill inte kalla sig för någon rasfantast.
– Jag är ganska rastrogen, men absolut ingen rasfantast. Jag tittar mer på hundens egenskaper. En bra eftersökshund måste ha riktigt bra spårförmåga. Samtidigt måste den vara lite tuff, så att den exempelvis kan ställa ett skadat vildsvin i väntan på att hundföraren ska komma fram, förklarar Jan-Erik.
– Att en och samma hund har dessa inbördes väldigt olika egenskaper är mycket ovanligt. Därför jobbar jag för det mesta i ekipage, tillsammans med andra. Medan jag och min hund jobbar med spår, släpper kollegan sin ställhund på viltet, fortsätter han.
”Nästan lite som CSI”
Att jobba med eftersök är spännande. Den som ska utföra uppdraget måste inte bara vara sjusärdeles bra på att spåra skadat vilt. Som eftersöksjägare måste man även innan söket påbörjas bilda sig en uppfattning om vad som hänt, hur djuret som ska letas upp skadats, vilken hund som behövs och vilken utrustning man bör ta med sig – enbart med utgångspunkt från den information man kan hitta på skottplatsen.
– Det är nästan lite CSI över det. Medan polisens forensiker undersöker brottsplatser, undersöker vi skottplatser, säger Jan-Erik Fasth.
”Gör ont att misslyckas”
Det är dock i första hand för de skadade djurens skull som de flesta duktiga eftersöksjägare stannar kvar i sitt minst sagt krävande yrke.
– Du hör nästan aldrig en eftersöksjägare skryta om sina prestationer. Man vet att alla kan vi hamna i situationer där vi inte löser uppdraget. Det gör ont i oss när vi inte lyckas. Man mår fysiskt illa av att veta att det går skadat vilt kvar i skogen, säger Jan-Erik Fasth.
