Vita älgar är inga albinoälgar – spridda i landet

Nyligen rapporterade Jaktjournalen om Håkan Esberg som fällde en vit älg i Bollnästrakten. Bakom den ovanliga färgen ligger en ärftlig genetisk förändring, som enligt expertisen är mest spridd i Värmland

En vit älg sticker ut i mängden. Den är inte sjuk i ordets vanliga betydelse, köttet är ätbart och djuret får skjutas under samma förutsättningar som sina bruna artfränder. Det rör sig om en genetisk sjukdom som inte påverkar något annat än färgen, och i förlängningen älgens överlevnadschans.

– De kan vara väldigt vackra, nästan lite spöklika. Om solen ligger på och lyser upp den vita pälsen kan det vara en riktigt häftig syn, säger Gustav Averhed, statsveterinär på SCA.

Han har själv aldrig sett en vit älg i det fria.

– Nej, tyvärr har jag aldrig sett någon. Men de kan dyka upp lite varstans.

Det finns uppskattningsvis ett 100-tal vita älgar i Sverige, men siffran är osäker. De förekommer på flera håll, bland annat i Värmland, Dalarna och Bohuslän. Värmland är dock det landskap som framför allt förknippas med de vita älgarna.

Ärftlig förändring

Trots att de ofta kallas albinoälgar är det inte albinism som ligger bakom den vita färgen. I stället handlar det om leucism, en ärftlig genetisk förändring som påverkar pigmenteringen.

– De bildar inte melanin på samma sätt som andra älgar. Melaninet är det pigment som ger den mörka färgen. Men de saknar inte nödvändigtvis allt pigment, utan det handlar om ett fel i processen, säger Gustav Averhed.

Leucism kan yttra sig på olika sätt. Vissa älgar är nästan helt vita, medan andra har en betydligt mörkare päls. Det finns också individer som har vita och mörka partier på kroppen. Även ögonfärgen kan variera. Vita älgar har ofta mörka ögon, till skillnad mot individer med albinism.

Vid albinism råder en total eller nästan total brist på melanin. Det kan bland annat ge röda eller rosafärgade ögon. Några säkert konstaterade albinoälgar finns inte i Sverige, enligt Gustav Averhed.

– Många använder ordet albino i vardagligt tal, men det är inte samma sak. De vita älgar vi talar om här är leucistiska.

Eftersom leucism är ärftlig kan anlaget föras vidare till kommande generationer. Det innebär att egenskapen ibland finns i en älgstam även om den inte syns hos alla individer.

– De är inte sjuka bara för att de är vita. De kan vara jättefina djur, säger Gustav Averhed.

Lätt att upptäcka

Den ovanliga färgen kan däremot påverka älgens möjligheter att smälta in i omgivningen. I en skog med mörka stammar och gröna eller bruna toner blir en vit älg lätt att upptäcka, både av rovdjur och människor.

– Rovdjuren har lättare att se dem förstås, och det har givetvis även jägare. På vintern kan den vita färgen å andra sidan vara en stor fördel, eftersom omgivningen då ofta är ljusare.

För den som drömmer om att få se en vit älg på riktigt finns ett råd från statsveterinären:

– Då ska du åka till Värmland.