Trots att halterna av giftiga PFAS-ämnen generellt sjunker i naturen påträffas höga halter av de giftigaste ämnena fortfarande, till exempel i uttrar.

Höga halter av PFAS hos uttrar i Jämtland

Giftiga PFAS-ämnen har minskat hos svenska uttrar, som är ett djur i vilket gifttrender ofta mäts. Den sammanlagda förekomsten av svårnedbrytbara ämnen ligger dock fortfarande på en hög nivå. Det visar en studie där forskare analyserat 447 uttrar från hela landet.


Det är forskare vid Naturhistoriska riksmuseet som presenterar en ny rapport baserad på leverprover från uttrar som hittats döda mellan 1970 och 2020. Totalt analyserades 15 olika PFAS-ämnen i djuren, varav PFOS var det ämne som det fanns mest av. Nivåerna ökade till och med 1990-talet, för att därefter sjunka. Även flera andra PFAS-ämnen har minskat i mängd i naturen.

Men eftersom ämnena har olika giftighet innebär utvecklingen att den sammanlagda belastningen inte har minskat. Studien pekar emellertid på tydliga geografiska skillnader. PFOS-halterna är högre i södra Sverige, där befolkningstätheten är större och utsläpp från tätorter och industri större.

I norra Sverige

För PFNA är mönstret ett annat. Förhöjda halter uppmättes i delar av det glesbefolkade nordvästra Sverige, till exempel Jämtland.

– PFNA, som tillhör de mest hälsofarliga PFAS-ämnena, uppvisar särskilt höga halter hos uttrar från Jämtland. Här har vi tyvärr ännu inte kunnat identifiera någon tydlig källa, säger Suzanne Faxneld, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet och huvudförfattare till rapporten.

Forskarna misstänker att PFNA kan transporteras över stora avstånd genom atmosfären. Även nederbörd kan leda till att giftet når vatten långt från platsen där det först spreds.

Uttern är en viktig indikator på miljögifter eftersom den finns i hela landet och som toppredator kan drabbas av höga halter av föroreningar.

– Uttern är en utmärkt miljöindikator. Tyvärr saknas just nu fortsatta finansiella medel för övervakning av utter, säger Suzanne Faxneld.