Debatt: Oredan i Svenska Älghundklubben

Som nybliven ordförande i Norrbottens älghundklubb (NÄK) i en period i Svenska Älghundklubbens (SÄK) historia som är den dystraste i min tid som medlem, måste jag ta bladet ur mun angående SÄK och problemen. Uppdraget som ordförande fick jag på grund av att ordinarie ordförande Jan Eriksson inte kunde förlika sig med SÄK:s odemokratiska och omoraliska arbetssätt. (se NÄK:s hemsida). Själv är jag med ett tag till, för att eventuellt kunna påverka. Kort om mig (Sivert Ödryd) – fyller 60 strax, varit medlem i NÄK i över 30 år, jaktprovsdomare i 25 år, provledare över 10 år, NÄK:s styrelse i 10-talet år, fött upp lite jämthundar, är på god väg att meritera vår 9:e jaktchampion. Alla dessa år har SÄK varit en bra klubb, med bra information och bra provverksamhet. Efter årsstämman 2012 i Östersund, har det dock utkristalliserats en grupp i styrelsen som kör sitt ”eget race”. · SÄK är i sig bara 3 bokstäver utan någon som helst egen verksamhet. · Det är vi medlemmar i Lokalklubbarna med bl a funktionärsposter både vad gäller jaktprov och utställningar som är verksamheten och kapitalet. Styrelsen + Jaktprovskommittén och avelskommittén förstör i dagsläget klimatet och arbetsron i föreningen. En inre krets där inte ens alla berörda är delaktiga i besluten ser i dagsläget till att stor del av domare, övriga funktionärer, medlemmar, uppfödare söker sig till en bättre, mer demokratisk organisation där hundaveln och övriga hundfrågor är högst prioriterade, Svenska Jämthundklubben. I jämthundklubben är medlemstalet fördelat över hela landet och tangerar snart 2 000, alltså fler än den största lokalklubben. Viktigt att beakta och mycket hedersamt för jämthundklubben. Splittringen i SÄK har aldrig varit större under min tid.