SILVERRÄVENS PIM – NORDISK DREVMASKIN SIKTAR PÅ SM

Silverrävens Pim är inget resultat av slumpen. Hon har en guldkantad stamtavla och imponerande meriter. Men för att hon skulle hamna hos Lennart Martinsson krävdes att han ändrade både inställning och vanor.

PIMS TRE BÄSTA EGENSKAPER:

• Söket. Stort och kontaktbart sök.

• Drevsäkerheten. Väldigt drevsäker och sällan tappt.

• Skallmarkeringen. Ärlig på drevet och lätt att läsa.

Vi börjar med lite gravt förenklad evolutionsteori. Variation, ärftlighet och naturligt urval ska ge oss avkommor med egenskaper som har störst chans att överleva och få ungar.

I hundaveln är det som bekant en självklarhet, men börjar vi prata om människor får det snabbt en dålig smak i munnen. Men vi gör det ändå när tillfälle bjuds.

Lennart Martinsson i Sävedalen utanför Göteborg är en stark nedärvare som fått två söner och en dotter – som alla jagar. Värst är kanske den yngste, Jaktjournalens frilansande medarbetare Joakim Martinsson.

26 år gammal startade han Silverrävens kennel med fokus på schillerstövare och laika. 2019 vann Jocke Gränskampen med FI J(D)CH SE J(D)CH Hälluddens Ellen och året därpå tog han sin första kull taxar.

Medan Jocke är flitig med att meritera sina hundar har jaktprov aldrig lockat Lennart, trots ett helt liv med olika hundar.

– Jag hade en schillerstövare på 70-talet som jag ställde ut. Jag tyckte att han var den snyggaste av dem alla. Men han skickades ut direkt och där och då tappade jag intresset, berättar Lennart.

TVÅNG PÅ JAKTPROV

Men om Lennart ville ha en avkomma efter Ellen så kom det med ett tydligt krav.

– Om jag skulle få en hund så var jag tvungen att meritera den på jaktprov…

Silverrävens Pim är fjärde generationens korthårstax som varit med i Månadens hund och precis som sina föregångare har hon en imponerande meritlista med höga jaktprovspoäng.

– Jag har aldrig tänkt särskilt mycket på linjer och föräldradjur. Förr köpte vi en hund som vi hade hört var bra och sedan jagade vi med den. Men nu ser jag vilken skillnad det är i kvalitet när det kommer till sök, jaktlust och framför allt tidig jakt, säger Lennart.

Lennart börjar alltid tidigt med sina hundar i skogen och så även med Pim. Först handlar det om viltspår.

– Det är en bra egenskap att lära dem innan drevinstinkterna tar över. Samtidigt vill jag tro att det gör hunden mer spårnoga.

Med Pim gick utvecklingen snabbt.

– Redan första hösten började Pim driva lite försiktigt. Vi sköt ett par rådjur för henne och hon hade några drev över timmen, men jag tog det relativt lugnt. Jag kände att potentialen fanns där, så jag behövde inte hjälpa henne att gasa. Det skulle hon klara av själv.

Och det gjorde hon.

BÖRJADE MED SPÅRPROV

Under våren började Lennart och Pim med spårproven. Anlagsprovet klarades av utan större problem och sedan avlöste spårproven varandra. Under sommaren kunde Pim titulera sig viltspårchampion.

– Hon är duktig på att spåra, men kommer aldrig upp i de poäng som krävs för att kvala in till SM. Men det är en väldigt god egenskap att ha i en hund. Vi har stor nytta av det hemma och jag kan använda henne till eftersök på allt vilt. Det gör henne till en mer komplett hund som jag kan använda i många olika situationer.

DREVPROV PÅ RÄLS

Pim gjorde sina första jaktprov i början av säsongen. Två förstapris avlöste varandra innan hon ställde upp på det ordinarie provet som Västsvenska Taxklubben arrangerar varje år.

Där slog hon till ordentligt.

Pim tog ett förstapris på 53 poäng, knep ett drevcertifikat och vann hela det ordinarie provet. Imponerande för en hund som bara var ett och ett halvt år gammal.

Därmed var Pim jaktchampion. Men för Lennart hade något annat också hänt – han hade fått smak för jaktproven.

– Jag tyckte att det var roligt att starta på jaktprov. Samtidigt är jag ganska tävlingsinriktad, säger Lennart och skrattar.

DUBBEL VINNARE AV GRÄNSKAMPEN

Året därpå blev Pim uttagen till Gränskampen, där fem av Sveriges och Norges bästa taxar gör upp. Tävlingen arrangeras vartannat år i Norge och ger de svenska hundarna möjlighet att även meritera sig för norskt jaktchampionat.

Pims mamma hade vunnit tidigare, så det fanns mycket att leva upp till.

SIKTE PÅ FINLAND

När Pim hade blivit både svensk och norsk jaktchampion började Lennart blicka mot nästa mål – det nordiska drevchampionatet.

För att nå dit behövde färden gå till Finland.

Provet började lovande. Pim tog upp omedelbart och drev ihop sitt första drev. Men för att samla riktigt höga poäng i Finland krävs även ett andra drev på minst 30 minuter.

– I Finland baseras poängen väldigt mycket på själva drevet och inte lika mycket på hundens övriga egenskaper som i Sverige. Poängsättningen är också kopplad till vilket pris hunden får.

Det andra upptaget blev betydligt tuffare.

– Det tog ganska lång tid innan hon fick upp och därför räckte inte drevtiden till innan provet tog slut.

Trots det fick Pim ihop imponerande 87 poäng, vilket gav ett förstapris med hederspris. Dessutom var det årets högsta provresultat för en korthårstax.

När provet var över hade hon fått ihop ett förstapris på 53 poäng och kunde stå som vinnare av hela tävlingen. Därmed kunde hon också lösa ut sitt norska jaktchampionat.

Året därpå blev Pim uttagen igen. Och historien upprepade sig.

Den här gången vann hon med hela 55 poäng.

– Det var nog ett av hennes bästa drev. Hon drev en hjort som buktade runt oss under hela drevtiden. Hon hade inte en enda tappt. Det var verkligen musik för öronen.

TVÅ CERT

På utställningsfronten har det gått något trögare.

– Hon har två cert på utställning, men vi lyckas aldrig få till det tredje, säger Lennart med viss besvikelse. Det hade varit kul att lösa ut alla tre championaten, men nu kommer vi faktiskt inte att gå på några fler utställningar.

Precis som många duktiga tikar som har bevisat sig på jaktprov har Pim också fått chansen att föra sina egenskaper vidare.

Förra året fick hon sin första kull tillsammans med Notteryds Zorro.

– Det var min son som höll i planeringen av parningen, men det verkar ha blivit bra. Det blev sju valpar och alla jagar redan och är väldigt tätskalliga.

Familjen valde att behålla en tik, som nu bor hos Lennarts andra son, Rickard.

– Hon har mycket jaktlust och har precis avklarat några spårprov. Förhoppningsvis ska hon starta på drevprov i höst också.

Kanske är det alltså ytterligare en generation av framgångsrika korthårstaxar på väg.

SM VÄNTAR

Trots att Pim redan hunnit bocka av det mesta på meritlistan finns det fortfarande ett stort mål kvar – SM. Pim blev uttagen i fjol och i november går mästerskapet av stapeln i Halland.

– Det ska bli roligt att vara med där. Nu får vi börja träna, skojar Lennart.

Pim har 14 raka förstapris med ett genomsnitt på 51 poäng. Men livet handlar förstås om mer än tävlingar, championat och avkommor. Det är trots allt jakthunden Lennart värdesätter högst.

Och i Silverrävens Pim har han fått en hund som verkar har allt han själv uppskattar mest – ett stort sök, en enorm jaktlust och en drevsäkerhet som gör att man ofta når lyckade avslut i skogen.