Dubbel tjurpremiär för tvillingarna

Tvillingarna Martin och Filip Ortner från Östergötland jagar ofta och mycket. Båda har skjutit älg - men ingen av dem en tjur. JJ var med när en septemberresa till Västerbotten ändrade på det.

Jaktveckan får en rivstart för gänget i skogarna kring Kamsjön norr om Vindeln i Västerbotten. Flera hundar får upptag direkt efter släpp första jaktmorgonen.

Och östsibiriska laikan Gyttjärnsbergets Lykke gör inte husse Linus Hedenskog besviken.

De har åkt runt marken och går in västerifrån dels för att komma i rätt vind. Men också för att ryktet säger att höjderna gärna ska hysa älg.

Efter ett par sökrundor hörs några skall, sen ökar farten.

– Där hittade han nåt. Synd att det går undan, säger Linus med blicken på pejlen.

Lykke rundar två bergssidor och när det tysta förföljande börjar gå rakt mot markens nordöstra hörn väljer han att ta återgången.

Och nordöstra hörnet, det ska vara extra hett enligt de som vanligen jagar på marken. Särskilt vägpassen 1 och 2. De passen skulle besittas av tvillingarna Martin och Filip Ortner, bestämdes på samlingen kvällen innan. Filip valde pass 1.

Ser hakskägg

På pass 2 sitter Martin nu på sin ryggsäck.

– Jag hör ett knäpp, sen står det en älg mitt på vägen, berättar Martin Ortner och fortsätter:

– Jag tänkte först att det var en kviga. Sen ser jag hakskägg och två små pinnar.

Han kramar iväg skottet.

– Jag kände att det tog bakom bogen.

Älgtjuren vrider sig 180 grader och sätter fart tillbaka där den kom ifrån. 

Trots tydliga bloddroppar på skottplatsen inväntar Martin Ortner hundföraren Linus Hedenskog och hans Lykke för ett korrekt eftersök.

Spåren leder in i tallskogen, över en liten knöl och där cirka 80 meter från skottplatsen ligger tjuren, vars ena horn är missväxt och knappt en decimeter långt.

– Jag har skjutit både kalvar och kvigor hemma i Östergötland. Men det här är första tjuren.

Brorsan Filip är snabbt framme och gratulerar, trots att han i dag valde fel pass.

– Jäkligt kul att Martin fick skjuta. Men han brukar ha den turen han, säger Filip med tydlig syskonkärlek.

Så mycket mer händer inte första dagen. Älgen tas om hand och gänget laddar om för dag två - som visar sig innehålla ett riktigt ruskväder.

Gänget gör ett försök på morgonen, får visserligen fart på en älg men väljer att ge upp efter några fruktlösa timmar och i stället försöka fokusera på att få torra kläder till dag tre.

3 200 hektar

Jaktlaget består av tolv personer från olika delar av södra och mellersta Sverige. De flesta från Östergötland och Värmland. Några känner varandra sedan tidigare, andra inte. Delar av gänget har köpt älgjakt tillsammans förr.

– I fjol var några av oss i Jämtland. Det var en besvikelse. Det var väldigt glest med älg, berättar jaktledare Calle Bjärkse.

Den här marken är på 3 200 hektar och arrenderad av ett skogsbolag.

– Det ska vara rätt bra med älg här, säger jaktledaren när lottningen och hundförargenomgången inför dag tre är avklarad.

Vädret har rättat till sig. Den västerbottniska septemberskogen visar sig från den fina sidan. Löven är gula, temperaturen behaglig fram på dagen och utsagan visar sig stämma. Älgar finns det på marken. Hundarna gör sitt jobb. De tar upp ko och kalv, en tjur, en ensam kalv och några okända djur.

Men det vill inte stå. Och när det väl rör sig så rundas passkyttarna på slugast möjliga sätt.

Taktikbyte

Dag tre och fyra innebär med andra ord mycket, bra och spännande jakt. 

Men inga fällda älgar.

Då byter jaktledare Calle Bjärkse taktik inför gängets sista dag.

– I morgon kör vi en såt. De som vill gå med hund bestämmer vart på marken var och en vill gå. Och ni passare väljer själva fritt bland alla pass, säger han på samlingen.

Hundförarna Linus Hedenskog och Filip Eklund berättar var de tänker släppa sina hundar och passarna börjar välja sina pass. De flesta sätter sig i den västra delen, nån lite norrut.

Filip Ortner väljer pass 58 - ett pass två, tre kilometer från alla andra längst ner i markens sydöstra del.

– Nån dag innan har jag sett på pejlen att älg gått ut där. Sen har det ju varit så här hela veckan, älgarna lämnar upptaget och det som händer brukar hända utanför såten.

Sagt och gjort. Dag fem gryr. Två hundar släpps och ganska snart börjar två hundar skälla.

Linus Hedenskog ser ko med kalv men kommer inte åt.

På pass 58 lurar Filip Ortner.

Två timmar efter jaktstart kommer en film i lagets gemensamma messengergrupp. En film på en död älgtjur. En fin tjur.

Hornkrona på väg

Viss förvirring uppstår. Ingen har hört nåt skott och där nere i sydöstra hörnet är det riktigt svag täckning på mobilen.

– Jag var ju rätt offside, men försökte ändå vara beredd. Plötsligt hör jag ett knäpp inne i tallplanteringen. Sen ser jag en hornkrona på väg mot mig, berättar Filip och fortsätter:

– Jag tror den var stött. Stegen var bestämda. Han kom rakt på mig, men så på 40 meter vinklade han.

Filip tog sikte på en fin gata bland tallarna och gjorde sig beredd.

– Men när jag lägger an ser jag inget. Kikaren har immat igen.

Björken rör sig

Snabbt ner med bössan. Gnugga linsen. Snabbt upp igen.

– Det fanns en sista liten lucka. Skottet kändes bra. Han satte fart längs med vägen, men kanske 40 meter bort såg jag sen en björk börja ruska. Då förstod jag att han låg där, säger Filip när gänget samlas kring den fällda tjuren.

En 10-taggare.

– Jag säger samma som brorsan. Jag har skjutit några älgar hemma i Östergötland. Men aldrig nån tjur. Det här var jäkligt kul. Extra kul att min taktik funkade, säger Filip som nu inte alls grämer sig över att ha valt pass 1 på premiären i stället för brorsans pass nummer 2.

– Det här blev ju perfekt, säger han med ett brett leende.