Älgjakt med framtiden i siktet

I nordvästra Dalarna ser föryngringen god ut i jaktlaget både vad gäller hundförare och jakthundar. 16-årige Alfred Bylin gör sin första höst med uppsiktsjakt. Han säkrar både bössan och en framtid i skogen.

Alfred Bylin, son till konstruktör Fredrik Nyberg på Morakniv, har vägen utstakad med skogliga studier och jakt.

Han är 16 år och går första året på skogsgymnasiet i Älvdalen. Efter gymnasiet är planen att fortsätta studierna och läsa till skogsmästare. Eventuellt blir det något sabbatsår och arbete i skogsmaskin för att få praktisk erfarenhet också.

– Jag trivs i skogen och lär mig mycket om skog och natur i skolan. Snart ska vi till exempel läsa om plantors utveckling och skötsel, berättar Alfred.

Det är Alfreds första höst som han får uppsiktsjaga och planen är satt sedan länge med investeringen i en jakthund. Alfred och Fredrik skaffade den östsibiriska lajkavalpen Dunder, som nu ska påbörja sin jaktliga resa på allvar, tillsammans med Alfred.

– De ska jaga in varandra, säger Fredrik.

Björnsåten

Det är den första jaktdagen för säsongen och vi är på klassiska marker för familjen. Här fick Fredrik sin jaktliga skolning av sin far, som tyvärr gått ur tiden. Det var även här som Fredrik sköt sin och lagets första björn. I den såten går nu far och son tillsammans.

När passarna är på plats i den ljumma septembermorgonen, stryker Alfred kopplet av Dunder i markens nordliga del. Hunden gör några kortare turer och Alfred manar på honom och fyller honom med självförtroende.

– Vi ska röra oss mot björnpasset, där pappa sköt en björn, för att sedan hålla mot blindtarmsvägen och kraftlinan där flera passare sitter, förklarar Alfred.

Dunder far i väg och ungefär halvvägs till björnpasset intill en saltsten får han slag. Det syns tydligt på pejlen hur han arbetar med spåret och efter en stund kommer upptaget.

– Nu får vi se hur detta går. I september brukar älgarna mestadels springa och inte stå särskilt länge för hundarna, säger Fredrik.

Det är spännande för både Alfred och passkyttarna som hör den unga lajkans intensiva skallgivning. Alfred och Fredrik börjar förflytta sig mot ståndskallet som är drygt sexhundra meter bort men hinner inte fram före ståndskallet övergår i gångstånd.

Sken mot grannen

Hund och älg rör sig sakteliga norrut i stället för söder ut där passarna väntar. Älgen lyckas ta sig igenom den betydligt glesare passlinan i den norra gränsen och Alfred får fortsätta att följa Dunder på pejlen. Tiden går och gångstånd övergår till slut i sken en bra bit in på grannmarken. Då släpper Dunder och tar sig tillbaka.

– Det är viktigt att han lär sig att ta sig tillbaka till mig. Det är en del väglös terräng här och en fungerande återgång är viktig, säger Alfred.

Motorsågskörkort

Resten av dagen arbetar Dunder förtjänstfullt utan att det blir någon mer älgkontakt. När klockan närmar sig 13.00 bryter jaktlaget för dagen. Såten är klar och värmen har tilltagit.

– Det var synd att det inte gick vägen. Det hade varit en smakstart för både Dunder och Alfred, resonerar Fredrik.

– I morgon kan jag tyvärr inte vara med och jaga. Det är motorsågskörkortsprov i skolan och då måste jag infinna mig för annars kan jag inte fortsätta med utbildningen som planerat och jag vill inte halka efter.

Tjur i pass

Fredrik får gå själv med Dunder nästkommande dag men det ska visa sig att Alfred inte missar något nämnvärt. Regnet vräker ner och Dunder får tag i två olika älgekipage som båda drar ut ur såten utan att erbjuda något skottillfälle. En passkytt får en tjur i pass men det går för fort och sikten är för dålig.

Alfred återvänder till jaktlaget dagen efter provet och kan konstatera att han klarade motorsågskörkortet utan några bekymmer.

– Det var skönt, jag ligger i fas och kan fortsätta utbildningen som planerat, säger Alfred.

Denna morgon är det dags för ett par andra hundar i laget att få komma lös och Alfred och Fredrik har fått ett pass intill en liten myr. Det är ett bra pass mitt i området som ska jagas av och känslan är god.

Alfred ställer sitt vapen, en ombyggd Tikka M65, mot trädet och berättar att han har ärvt den efter farfar. Kolven är bytt men i övrigt är den precis som när farfar hade den.

Fredade kor

Jaktlagets ena hund tar omgående upp en ensam älgko som skenar långt ut ur marken. Men det gör inte så mycket, produktiva älgkor är fredade, avskjutningen ska rikta in sig på unga djur. Hunden kopplas och släpps på nytt.

Det blir ytterligare ett snabbt upptag och även denna gång sken i ungefär samma riktning. Nu var det ingen i laget som såg djuret men sannolikt var det en tjur som varit i närheten av kon och valt att trycka när kon skenade.

Spänningen avtar något när älg efter älg skenar iväg men som så många andra gånger vid jakt förändras saker snabbt och när man minst anar det.

Plötsligt hör Alfred något som kommer mot myren inne i ungskogen och ut kliver en kviga, ett perfekt avskjutningsdjur enligt älgskötselområdets riktlinjer. Kvigan tar sig ut en bit på myren och när Alfred har fritt skjutfält mellan tallarna låter han kulan löpa. Kvigan slår ihop omgående och lyckan hos både Alfred och Fredrik är total. Det visar sig att far och son hade lyckats med hjälp av grannlagets hund som kom i spåret efter en stund.

– Ibland ska man ha lite tur och ha bra jaktgrannar men Alfred förvaltade läget perfekt och jag är väldigt stolt, säger Fredrik.

Nya mål

Alfred får de klassiska spagettibenen och kroppen skakar av adrenalinet som utsöndrats i kroppen.

När älgen är urtagen och klar kommer känslan av tacksamhet och Fredrik blir lite sentimental när han tänker tillbaka på vad han just upplevt.

– Detta var mycket roligare än att skjuta själv, konstaterar Fredrik.

Alfred har redan nästa mål klart för sig, älgjaktsveckan utanför Mora i oktober och där kommer han och Dunder inte missa en enda dag.