Arktisk ripjakt i Norrbotten

Telefonsamtalet och inbjudan till ripjakten värmde en undernärd jägarsjäl.Verkligheten på fjället blev däremot en kylslagen historia med arktisk kyla och strapatser utöver det vanliga. Fjällripan fascinerar inte bara som högklassigt jaktvilt, utan även för sin extrema anpassning till den kärva fjällmiljön och inte minst för sin skönhet.

Sven-Åke sysslar i vanliga fall med att jaga in laikor och släpa döda älgar över stock och sten. Uppvuxen i Tornedalens vilda skogar är han som så många andra likar i bygden även road av fågeljakt. – Häng med norr om träsket så ska vi jaga fjällripa en helg. Det är klart att jag ville hänga med och träsket i det här sammanhanget var Torneträsk.Kattuvouma Sven-Åke Rönnebros kompis, Ingemar Stöckel, skulle bistå med bostad och resan ställdes med skoter över Torneträsk. På nordöstra landet ligger Kattuvouma, en av de mest karga och ensliga bosättningar man kan finna i landet. Mellan träsket och gårdarna löper en grusväg. Vi kör skoter, men bilarna som står översnöade tyder att man sommartid åker bil den sista biten från båtlänningen upp till gårdarna. Vi är först på plats och börjar omgående med att elda i stugan och hämta vatten i en vak. Senare på kvällen anländer Ingemar och en jägare från Finland som är på besök. Som vanligt när man befinner sig så långt norrut får man finna sig i att jägarna pratar tornedalsfinska med varandra. Så även dessa herrar.