Björnstammen minskar och närmar sig målet på 2 300 djur. (Foto: Roger C Åström)

Allt fler stora rovdjur dödas

Databasen Rovbase, som förvaltas av Naturvårdsverket och Miljödirektoratet i Norge visar att allt fler rovdjur dödas. . Liknande siffror har inte noterats sedan mitten av 1800-talet – en tid då skottpengar betalades ut på alla rovdjursarter, och det inofficiella målet var total utrotning.

 

Resultatet blev att samtliga arter minskade kraftigt och nästan utrotades. I början av 1900-talet återstod bara spillror av rovdjursstammarna. När antalet var som lägst, omkring 1930, fanns endast 130 björnar och 100 lodjur kvar i landet.
Vargen nådde sin lägsta nivå något senare, på 1970-talet, då inventeringar visade att det endast fanns en (!) ensam individ kvar i Sverige. Nu är situationen helt annorlunda.
Tack vare olika skyddsåtgärder har rovdjuren ökat kraftigt sedan 1980-talet, vilket också lett till ökad jakt.

Extremt många dödas

Det märkliga är att rovdjuren verkar hålla sina populationer, trots att avskjutningen nått nivåer som för bara några år sedan ansågs omöjliga.
– Vi har länge känt till att björnstammen har en kolossalt hög tillväxtpotential. Och lodjuren tycks också klara av jakten, säger Olof Liberg, rovdjursforskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
– Det viktiga är att vi har kontroll på det vi gör. Nyckeln är att besluten om jaktkvoter baseras på kunskap. Sedan 1990-talet har vi haft systematiska inventeringar och vet hur många djur som finns i landet, fortsätter han.

Som exempel nämner Liberg lodjuret:
– Tidigare hade vi ingen aning om hur många som fanns. Det var bara gissningar. Nu vet vi hur stor stammen är och hur produktiv den är. Ändå är antalet rovdjur som dödas varje år anmärkningsvärt högt, framför allt när det gäller björn. Under de senaste fyra åren (2021–2024) har 2 550 björnar skjutits i Sverige, vilket utgör 32 procent av alla björnar som har fällts sedan 1980.

Björnarna blir färre

Föga förvånande har björnstammen också minskat. Enligt den senaste beräkningen finns det idag (2023) 2 448 björnar i Sverige, vilket är en nedgång från 3 298 år 2008, då stammen nådde sin topp.
– Stammen minskar nu, och det är också meningen, säger Jonas Kindberg, forskare vid SLU och ledare för det skandinaviska björnprojektet – ett forskningssamarbete mellan de skandinaviska länderna. Jakten på rovdjur styrs i hög grad av viltförvaltningsdelegationerna vid länsstyrelserna. Dessa ska ta hänsyn till vissa miniminivåer som har bestämts på politisk nivå.
– Man tyckte att 3 298 björnar var för många och beslutade att stammen skulle minska. Det nuvarande målet är knappt 2 300 björnar, vilket motsvarar den sociala bärförmågan – det vill säga den nivå som människor är beredda att acceptera, enligt viltförvaltningsdelegationerna, säger Jonas Kindberg.
– Snart är vi nere vid det målet. Avskjutningen måste minska nu, annars riskerar vi att skjuta för många björnar. För tillfället överstiger avskjutningen tillväxten i stammen. Om målet är 2 300 björnar, kan vi inte skjuta fler än 200 till 300 björnar per år.

Social bärförmåga?

Kindberg påpekar att den sociala bärförmågan skiljer sig från den biologiska bärförmågan. Den biologiska bärförmågan bestäms av ekologiska faktorer såsom födotillgång och naturlig dödlighet.
– Vi skulle kunna ha 5 000 björnar i landet om den biologiska bärförmågan fick avgöra, säger han. Trots detta menar han att den nuvarande förvaltningen är rimlig och representerar en kompromiss mellan olika intressen.

Kritik mot jakten

Från flera håll har dock röster höjts för att minska jakten på stora rovdjur. Många menar att det i hög grad handlar om troféjakt och att det egentligen inte finns någon anledning att jaga exempelvis lodjur.
– Lodjursjakten är en eftergift till en liten intressegrupp som jagar enbart för nöjes skull. Lodjuren orsakar extremt liten skada på tamdjur i Sverige, så det finns ingen anledning att jaga dem. De flesta svenskar vet inte att lodjursjakt arrangeras varje år, kanske är det därför jakten kan fortsätta, säger Magnus Orrebrant, ordförande för Svenska rovdjursföreningen. Föreningen är också emot årlig jakt på björn och varg, och hävdar att den svenska jakten strider mot EU:s art- och habitatdirektiv, rapporterar TT.