Allt fler stora rovdjur dödas
Databasen Rovbase, som förvaltas av Naturvårdsverket och Miljödirektoratet i Norge visar att allt fler rovdjur dödas. . Liknande siffror har inte noterats sedan mitten av 1800-talet – en tid då skottpengar betalades ut på alla rovdjursarter, och det inofficiella målet var total utrotning.
Resultatet blev att samtliga arter
minskade kraftigt och nästan utrotades. I början av 1900-talet återstod bara
spillror av rovdjursstammarna. När antalet var som lägst, omkring 1930, fanns
endast 130 björnar och 100 lodjur kvar i landet.
Vargen nådde sin lägsta nivå
något senare, på 1970-talet, då inventeringar visade att det endast fanns en
(!) ensam individ kvar i Sverige. Nu är situationen helt annorlunda.
Tack vare
olika skyddsåtgärder har rovdjuren ökat kraftigt sedan 1980-talet, vilket också
lett till ökad jakt.
Extremt många dödas
Det märkliga är att rovdjuren
verkar hålla sina populationer, trots att avskjutningen nått nivåer som för
bara några år sedan ansågs omöjliga.
– Vi har länge känt till att björnstammen har en kolossalt hög
tillväxtpotential. Och lodjuren tycks också klara av jakten, säger Olof Liberg,
rovdjursforskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
– Det viktiga är att vi har kontroll på det vi gör. Nyckeln är att besluten om
jaktkvoter baseras på kunskap. Sedan 1990-talet har vi haft systematiska
inventeringar och vet hur många djur som finns i landet, fortsätter han.
Som exempel nämner Liberg lodjuret:
– Tidigare hade vi ingen aning om
hur många som fanns. Det var bara gissningar. Nu vet vi hur stor stammen är och
hur produktiv den är.
Ändå är antalet rovdjur som dödas varje år anmärkningsvärt högt, framför allt
när det gäller björn. Under de senaste fyra åren (2021–2024) har 2 550 björnar
skjutits i Sverige, vilket utgör 32 procent av alla björnar som har fällts
sedan 1980.
Björnarna blir färre
Föga förvånande har björnstammen
också minskat. Enligt den senaste beräkningen finns det idag (2023) 2 448
björnar i Sverige, vilket är en nedgång från 3 298 år 2008, då stammen nådde
sin topp.
– Stammen minskar nu, och det är också meningen, säger Jonas Kindberg, forskare
vid SLU och ledare för det skandinaviska björnprojektet – ett
forskningssamarbete mellan de skandinaviska länderna.
Jakten på rovdjur styrs i hög grad av viltförvaltningsdelegationerna vid
länsstyrelserna. Dessa ska ta hänsyn till vissa miniminivåer som har bestämts
på politisk nivå.
– Man tyckte att 3 298 björnar var för många och beslutade att stammen skulle
minska. Det nuvarande målet är knappt 2 300 björnar, vilket motsvarar den
sociala bärförmågan – det vill säga den nivå som människor är beredda att
acceptera, enligt viltförvaltningsdelegationerna, säger Jonas Kindberg.
– Snart är vi nere vid det målet.
Avskjutningen måste minska nu, annars riskerar vi att skjuta för många björnar.
För tillfället överstiger avskjutningen tillväxten i stammen. Om målet är 2 300
björnar, kan vi inte skjuta fler än 200 till 300 björnar per år.
Social bärförmåga?
Kindberg påpekar att den sociala
bärförmågan skiljer sig från den biologiska bärförmågan. Den biologiska
bärförmågan bestäms av ekologiska faktorer såsom födotillgång och naturlig
dödlighet.
– Vi skulle kunna ha 5 000 björnar i landet om den biologiska bärförmågan fick
avgöra, säger han. Trots detta menar han att den nuvarande förvaltningen är
rimlig och representerar en kompromiss mellan olika intressen.
Kritik mot jakten
Från flera håll har dock röster
höjts för att minska jakten på stora rovdjur. Många menar att det i hög grad
handlar om troféjakt och att det egentligen inte finns någon anledning att jaga
exempelvis lodjur.
– Lodjursjakten är en eftergift till en liten intressegrupp som jagar enbart
för nöjes skull. Lodjuren orsakar extremt liten skada på tamdjur i Sverige, så
det finns ingen anledning att jaga dem. De flesta svenskar vet inte att
lodjursjakt arrangeras varje år, kanske är det därför jakten kan fortsätta,
säger Magnus Orrebrant, ordförande för Svenska rovdjursföreningen.
Föreningen är också emot årlig jakt på björn och varg, och hävdar att den
svenska jakten strider mot EU:s art- och habitatdirektiv, rapporterar TT.