"}}

Finns det någon som i sin vildaste fantasi tror att tre vargar med utomskandinaviskt ursprung plötsligt vandrade ned till Värmland och slog sig ned där i början av 1980-talet? Precis där Naturskyddsföreningens Projekt varg pekat på kartan och visat var vargar skulle planteras ut?

Jag gör det i alla fall inte.

De personer som jobbade i Projekt varg och sedan hamnade på ledande poster på bland annat Naturvårdsverket hävdar att planerna aldrig genomfördes. Kiss my ass!

Planen har redan från början varit att återskapa en isolerad satellitkoloni av finsk-ryska vargar i skogsbältet i Mellansverige. Tankeingenjörerna skrev att rennäringen inte kunde ha fast vargstam och därför pekades barrskogsbältet i Mellansverige ut för etableringen.

Ingen vet varför

Varför vargen ska återinföras i Sverige vet ingen på allvar, för vargen kan aldrig få någon ekologisk roll i vårt kulturlandskap, en mosaik av skog och jordbrukslandskap där många människor kämpar med knappa resurser för att försörja sig och bo kvar. Det som står på spel är också också mjuka värden, som att kunna släppa ut hundarna på tomten för en pinkvända.

Och så handlar det om jakten, en stor och viktig verksamhet som samhället åtrår starkt, att privatpersoner frivilligt investerar tid och pengar i löshundar och håller tillbaka viltstammarna och fixar eftersök när vilt skadas i trafiken.

”Äta upp min mössa”

Varför tror ni att de obskyra föreningarna på värnarsidan vill förbjuda löshundsjakt? Jo, för att de anser sig vara djurvänner och vill att människan lägger av med löshundsjakt och slutar ”inkräkta i vargarnas skog”.

Jägareförbundet kräver 150 vargar och Riksdagen sa en gång 200. Sedan har målsättningen för stammen sakta men säkert ökat år för år.

Svenska Jägareförbundet ryar starkt, men vad hjälper det?

Den gångna vinterns inventering visade att Sverige har cirka 365 vargar. Sedan föddes uppskattningsvis 200 valpar i våras, något som Naturvårdsverket inte tagit med i beräkningen. Därför meddelade Naturvårdsverket att utrymmet för licensjakt bara är 24 vargar.

Jägareförbundet avslöjade räknefelet och pekade på att det i själva verket finns utrymme för licensjakt på 60 vargar. Upp med en hand, alla ni som tror att det nu blir jakt på 60 vargar. Om det sker ska jag äta upp min mössa.

Tomma löften

Riksdagen har också bestämt att koncentrationerna i de hårdast drabbade länen ska minskas. Hur tycker ni att det funkat? Vi ser istället hur i stort sett hela Värmland är fullt, stora delar av Gävleborg, Dalarna, Örebro län och norra Västmanland likaså.

Dessutom vandrar det ut så många vargar norrut att många samebyar snart får kasta in handduken. Löftet till samerna om max tio procent rovdjursskador på renhjordarna är, precis som alla andra löften från politikerna, bara luft och intet.

Hela det svenska vargprojektet är fullständigt huvudlöst. Vi ska ha en stam av vargar – exakt samma vargar som finns i väldiga bestånd i våra grannländer i öster – i en helt Isolerad satellitkoloni i den folktäta halvan av Sverige.

Människan kommer för alltid att tvingas köra in nya avelsvargar med bilar och flygplan, om stammen inte ska dö inavelsdöden. Det blir som en djurpark, fast utan staket. Ett djur som passar i vildmarken och inte kan spela någon ekologisk roll i den södra landsändan, ska alltså etableras – till vilket pris som helst.

Var sker övergreppet?

Den senaste idén är nu att vargar ska kunna sövas i Finland och flyttas direkt till Sverige. Jo, det är sant – det avslöjar Naturvårdsverkets Jens Andersson i en intervju som jag gjorde med honom nyligen. ”Nä, nä, inga aktuella planer, bara en möjlighet… men EU trycker på…och kommer det inte tillräckligt många naturliga invandrare så blir det riktigt jobbigt för Sverige”, säger Andersson.

För någon dag sedan kom andra raketen i den här tvåstegskonstruktionen – Regeringen ger länsstyrelserna i uppdrag att se ut marker där det är lämligt att plantera ut flyttad varg.

EU påstås morra i bakgrunden, de vargälskande tjänstemännen instämmer medan de obskyra vargföreningarna hejar på och jakt- och bondehatande falanger stämmer in i kören.

Luta er nu tillbaka och fundera på var dessa vargar ska placeras, de som eventuellt flyttas från Finand, utan att det blir ett rent övergrepp på äganderätt, markägare, jakträttsinnehavare, fårägare och fäbodbrukare, ja även många människor som vill ha exempelvis utekatter eller hundar lösa på tomten på landet eller i radhusområdet i Borlänge. Var blir det bestämt att övergreppet ska ske?

Kompensation?

Rimligtvis borde väl samhället hålla alla som drabbas skadeslösa. En varg rör sig normalt på mellan 100.000 och 200.000 hektar och därför borde staten föreslå affär med de drabbade och köpa ut dem och bekosta alla eventuella extrakostnader. Nationalekonomen Runar Brännlund har sagt just det, att samhället måste betala de drabbade för skadorna.

– Jag menar att det behövs ett kompenseringssystem. Om en jägare värderar sin förlorade jakt till 10.000 kronor, så måste han kompenseras för det på något sätt. På samma sätt måste alla landsbygdsbor kompenseras för de olägenheter rovdjuren medför. Finns ingen vilja att kompensera kan projektet inte drivas vidare, sa Runar Brännlund när jag intervjuade honom 2009.

Det diskuterades kompensationer för de människor i Tiveden med omnejd, där staten vårvintern 2013 placerade ut två finsk-ryska vargar som sövdes och flyttades med bil från Norrbotten. Av de kompensationerna blev inte ens en tummetott.

Det svenska idiotprojektet med en isolerad vargstam, där människan ska köra in nya avelsvargar med bilar och flygplan, framskrider med oförminskad styrka och utan kompensationer. De obskyra vargföreningarna går hand i hand med många handläggare på Naturvårdsverket och länsstyrelserna och förverkligar nu ett fantasiprojekt.

Naiva och ryggradslösa politiker nickar tyst bifall.