Peter Helander och Centerpartiet agerar obegripligt i vargfrågan, tycker Jaktjournalens Mikael Moilanen, Bild: Gettyimages, logga Centerpartiet och riksdagen, montage

Krönika: Offrar C vargfrågan för att få njuta av makten?

Är det någon som begriper vad Centerpartiet vill och varför partiet agerar som det gör i vargfrågan? Det frågar sig Jaktjournalens Mikael Moilanen i den här krönikan.

Det började med ett

seminarium i riksdagen den 12 februari. Människor som plågats av att leva med vargar kunde plötsligt känna en smula tillförsikt. Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Moderaterna meddelade nämligen att de är överens om att Sveriges vargstam ska sänkas till 170 individer. Det skulle ge stora möjligheter att göra verklighet av det löfte som Sveriges politiker rapat upp som ett mantra när vargen diskuterats – ”koncentrationerna ska minska i de hårdast drabbade områdena”.

Höra en stövare igen

Då skulle man kunna ta bort vargrevir i exempelvis Fagersta, Årjäng och Ljusdal, där olika varggrupper har sina hemområden i snart sagt varenda väderstreck. Då skulle kanske den gamle harjägaren i Skinnskatteberg, han som inte hört en stövare på snart tio år, kunna hoppas på att använda sin jaktmark för småviltsjakt igen. Då skulle vargar kunna tas bort i Örebro län och djurägarna och jägarna skulle kunna få lite andrum. Centerpartistiske miljöminstern Andreas Carlgren sa det, att vargstammen skulle glesas ut,

exempelvis i P4 Värmland 2011. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson, också han centerpartist, sa samma sak, exempelvis i Svensk Jakt 2018.

Enkel straffspark

Men 2020 händer det närmast obegripliga. Bollen ligger upplagd för en enkel straffspark för Centerpartiet. Det var bara att trycka dit den och säga ja till samma politik som partiet sagt sig företräda i närmare ett årtionde. Men då kom istället en första antydan till att någonting mycket märkligt var på väg att hända. Centerpartiets landsbygdspolitiska talesperson, Kristina Yngwe, svarade i

Jaktjournalen på frågan hur partiet ställer sig till förslaget om 170 vargar. Jag skrev artikeln och jag läste debattinläggen från Anders Lindell, med påföljande svar av Kristina Yngwe, och jag måste erkänna att jag inte begrep vad hon svarade. Nu är Kristina Yngwe ledig från sitt uppdrag och Peter Helander från Dalarna vikarierar på posten som centerns talesperson i landsbygdsfrågor. Centern har sagt nej till kravet på 170 vargar och i olika medier förklarar Peter Helander hur det kan komma sig.

Ljudfilen om och om igen

Jag lyssnar på en debatt i

Radio Dalarna, mellan Peter Helander och Ulf Berg, Jägareförbundets ordförande i Dalarna, och begriper inte, trots att jag kör ljudfilen om och om igen. Peter Helander håller upp samma plakat som vargskeptiska politiker och människor: * Vargen skapar problem för djurägare och jägare. * Koncentrationerna måste minska. Peter Helander säger till och med att han sympatiserar med kravet på 170 vargar. Sedan förklarar han sitt partis ställningstagande, att säga nej till förslaget, med att EU ändå skulle säga nej. Han säger också att han istället vill samförvalta vargstammen med Norge. För den som är det minsta insatt i norsk vargförvaltning är det en gåta hur ett samarbete mellan Sverige och Norge skulle kunna minska koncentrationerna av varg utanför Karlstad, i Fagersta eller gränsområdena mellan Dalarna och Gävleborg.

Landsbygdsparti?

Men varför agerar Centerpartiet som man gör? Det är för mig en gåta. Inte är det väl så illa, att Centerpartiet enbart tänker på regeringssamarbetet och inte vill stöta sig med Miljöpartiet. Inte är det väl så illa att Centerpartiet är berett att svika sina väljare på landsbygden för att få njuta maktens sötma. Då är det befogat att fråga sig om Centerpartiet längre är ett landsbygdsparti.