Post 24 A Bobäcksvägen.
Västanvinden jagar skyarna över himlen.
+10 grader, men bra lä.
Bosses hund gick ut med björn för en stund sen.
Nu stilla i såten, men fler hundar som går.
Fick just SMS med lista på postarna.
Mycke teknik med jakt nu för tiden.
Tre oxar och en ko i boden.
I kväll surströmming.

Post 1. Långtjärnvägen mellan Dödmanstjärn och Rumpmyren.
De två första timmarna kröp kall dimma genom yllet.
Men bra ved ger lisa.
Nu stiger solen.
Björkarna går i gulorange och de höga asparna från rött till saffran och står mot mörka granar.
Lingonen är stora som körsbär i år och abborrarna nappar i högtrycksvädret.
Inget upptag, men såten är inte genomgången än på ett par timmar.
Nu fin glöd för en faluskiva.
Korparna pratar med mig.
Väntar.

Post 2. Farfarsråken.
Arla morgon.
Tät dimma.
Svanesång når fram.
Skogsfågel i mängd: järpe, orre och tjäder.
Abborren har inte gått till vila än. Ikväll på stekjärnet med pepparrot.
Ett par orrar hänger till sig.
Dimman lättar, hundarna släpps, jag laddar.

Post 28. Svarttjärnbäcksvägen.
Sjätte jaktdagen.
Tredje dagen i rad med regn.
Men gulnande björkar lyser i det grå.
Röken pendlar och svänger i svag vind.
Gott om orre som spelar.
Sibiriens sidensvansar redan här. Bistra tider stundar.
Runt mig stubbar med stora vackra lingon.
Vi tar dem imorgon om det blir torrväder.
Vackert kött mognar i boden.
Delning i övermorgon. Jag drog en filé-lott.
Vi bryter. Hem och torka.

Post 2. Långtjärnvägen.
En hund står stadigt och skallar. Björn?
Elden: en välsignelse.
Ger värme och miniatyrskådespel genom timmarna.
Timmar för tankar.
Björkarna är mätta. Har samlat näring till nästa vår.
Och löven som tjänat släpper och dalar sakta , saffransfärgade.
Själv har jag länge suttit som ett av löven i kunskapens träd.
Sökt och samlat.
När jag en dag vissnar och dalar mot jorden,
Har jag då givit ett uns av tillväxt till kunskapens träd?
Det gåve väl mening.
Himlen är höstklar, blå, klädd med vita tunna skyar.
Kulisser av färgsprakande löv.
Bra hundjakt.
En oxe föll för Tobbe, en mästare att locka älg.

Post 13. Forvägen.
Frost och orrspel i gryningen. Nu sol, vindstilla och lytt.
För lytt. Hundarna har gjort ett par lyft men gått ut.
Gör vi tidig kväll i skogen blir det väl gäddfiske eller lingonplock i eftermiddag.
Idag 20 grader varmt.
För varmt för jakt.
Fiske istället.
Gädda 4 kg.

Post 33. Risberget.
Fortsatt sol, vindstilla.
Väldigt fin hundjakt i morgonsvalkan.
Gångstånd förbi mig på något hundratal meter, men visade sig inte.
Kanske ”förstog” den mig.
Imorgon styckning av fem älgar.
En ko i backen idag.

Post 2 Nola.
Skurar. Mygg och knott dessemellan.
Hundarna tysta. Inga upptag.
Då och då en positionsrapport från hundförarna.
Mycket spår och spillning av björn.
Snart dags att komma hem, ta en stövelavdragare, torka kläder och
Sätta på ett stort buljongkok på gårdagens slakt.
Nu förkunnar jaktledaren att vi gör kväll.
Årets lingon är sena.
Men nu är årsbehovet plockat. Det känns tryggt.
Dessutom är jag stolt.
Jag kryper fram för jag kan inte böja ryggen.
Mitt dåliga röd-grön färgsinne gör det svårt att se bären.
Ändå fick jag ihop en hink på ett par timmar.
Tänk på stekt färsk sill och lingonsylt.
Ute smattrar regnet mot taket.
Inne rasslar lingonen mot rensningssikten.
I år är höstfärgerna starkare och klarare än någonsin.
Det finns mer än älg i Vattudalen: stora öringar.

Imorgon hem.
Packningens vemod så tjockt i luften så man kan skära det med kniv.
Doft av såpa signalerar: Rent!
Listan ”Finns och Saknas” skriven.
Kommer gitarrerna fram ikväll? ”Storms never last”.
Sidensvansarna drar söderut. Liksom vi.
De lär berusa sig på jästa safter.
Storsjöbygden aldrig mig fagrare.
Stereon mal country.
Stödstrumporna sitter.

Runt nollan, Grått.
Bakom oss släpet. Tungt stuvat. Undanstuvat?
Milen framför allt färre.
Hur hög är bunten med sparade tidningar?
På näst sista sidan dödsannonserna.
Båten skall upp. Stugan stängas. Potatisen är klar.
Milen minskar.
Och snart: En varm arm mot nacke. Läppar.
Hundarna dansar och ylar. Tuppen gal !
Sedan: Finns trattar och gula kvar i skogen?
Hugger gäddan?
Står min svarv i boden?

Oktober.
Flög destination Östersund.
Dimma.
Landade i Sundsvall.
Missade vår välrustade tross, som just passerat mitt landningsfält.
Marken under vårt köksfönster är uppriven av björn.
Spillde jag nåt i september?
Allt nu som vanligt.
Havregrynsgröt fattig på salt och socker,
Men förgylld av lingonsylt
De samfällda stönen då kängorna snörs.

Post 27. Nola.
Orrspelet rullar. Korparna pratar.
Tio cm snö, tö, gråmulet och absolut stilla.
Upplegan släpper ibland.
Ändå lytt.
Hundar och skott hörs både från vårt och grannmarken,
Snart tar jag mig en smörgås. Länge sen frukost.
Vi har en älgoxe i backen.

Siken ville inte gå i våra nät,
Men abborren och mörten att ha till isfisket.
Tjärnarna lägger sig.
Björkarna drar från gult över i orange.
Helmer Osslund visste ju precis.
Vinterfriden börjar smyga sig på.
I morgon styckar vi.
Det ser ut att bli en bra lott.

Post 10A. Forvägen.
Solen orkar inte längre.
Frostdimman kryper igenom yllet.
Stanna i tornet och se bra eller gå ner och elda?
Hundarna har gått nån timma.
Nu drar karelaren mot 10A säger Jörgen.
Jag stannar uppe.

Post 7. Bonnvägen.
Valde vägpass idag.
Efter sju timmars stående för styckning och packning igår kändes det som att knäna skulle vika sig åt fel håll.
Kokade fond med hundmat som biprodukt.
50 liters kittel.
Samlarinstinkten tilltar med åldern.
Sista löven virvlar iväg.
Höstligt.

Post 7. Kapivardalen.
Den heter så för här finns det småknytt.
Ett bra björnpass.
Jag måste erkänna att jag visslade och sjöng lite på vägen hitupp.
Mindre bra pass för älg, men här är gott om hundraåriga stubbar som brinner bra, så jag mår fint.
Skott.
Nu föll dagens tredje älg.

Post 34. Risberget.
Lavskrikan hälsade just på.
Ljudlösa vingar, lågmäld, vänlig.
Spridda flingor som grovsalt i luften.
Då och då rapporter från hundförarna.
Inget lyft än.
Jag tänder med näver.
En skiva Skottorps cheddar på smörgåsen gör tillvaron ljus.
Nu skall och skott långt borta.
Vårt?
Ja, en kalv.

Post 41. Ny post mellan två sjöar.
Nu går hundarna.
Finns han kvar här den store?
Kölddimman går inte att stänga ute,
men elden brinner och bak i bilen ligger oktobersäcken.
Det känns tryggt.
Kvällen bjuder nog på sång efter maten: fina 60-70 talare med två kompgitarrer.
Kanske på sängkanten ett par sidor ur Herta Myllers nya.
Lavskrikan hälsade just på.
Rev ner några iskristaller över mig.
Äntligen lyft.
En stor oxe. Gick ut. Inget skjutet idag.

Post 23. Myren vid Bonnvägens slut.
Svag sydlig vind. Runt nollan. Molntäckt.
La magasinet åtkomligt i ytterfickan då jag passerade björnspåret i rimmet.
Framme.
Kikaren rätt. Laddar. Radion på.
Förstärker med tröja, men tänder inte.
Hundförarna släpper.
Väntar.
Nu älg vid post 42.
Nära. Rätt vind. Lytt.
Trastarna varnar. Räv? En hackspett bearbetar sin kotte.
Magen skriker, men får vänta.
Nej, dom gick västerut.
Smörgås med tjälknul och lite thaisås.
Tänder.
Timmar för tankar:
går pepparrotskryddad lingonsylt till Tyskens leverpaté …

Han tog mig med överraskning.
Plötsligt kom han ur skogen, ut på myren.
När han låg där såg jag att han var stor.

Efteråt. Skrift från poststället.
Fem sista dagarna i september och första två i oktober gick tomma.
Då föll en stor.
Lagets uppdämda förväntningar lossnade.
Samma känslor som hos våra föregångare allt sedan isen drog sig undan och blottade landet.
Var det bara oxen som sparkat upp mossan där han låg.
Var där inte några danssteg också?

På slaktplan Margareta med oktober månads ärter och punsch.
Och hornet, lagets horn.
Tecknet på att hundförarnas slit och röjning och ved till postlinor och alla planer burit frukt.
Pratet i laget:
Utlägget bra, taggarna långa nog, men bredden på skovlarna och rosenstockarna?
Lagets horn skall väl finnas där hjärtat finns.

Post 25. Vid nya stickaren på Hällmyrvägen.
Sista jaktdagen i Jämtland denna höst.
Gryning,
Fram träder den vida Vattudalen.
På andra sidan bleknande ljus från gårdar mot en fond av granklädda, blålila höjder under tunga skyar.
Stilla väntan.
Nävern under späntveden väntar på en sticka.
Ett lyft.
Men gick förbi utom synhåll.
Stilla väntan.
Vägarna är hyvlade. Snöpinnar satta.
Sjöarna väntar att bli bundna. Markerna på ett vitt täcke.
Ett par korsnäbbar klänger bland grankottarna.
Några snökorn i luften.
Nu sätter jag till en sticka och får fyr.
Timmarna går mot dagens mitt.
”Dä ä kväll” ropar jaktledaren på radion.
Idag gick vi tomt.

Från höst mot grönt.
Fångstmännen drar söderut.
Ättlingar till gamla jakt och samlarkulturer.
Då torkning, rökning och syrning.
Nu är frys och frigolit en livsstil.
Men älgjakt ger samma skördeiver nu som då.
Lådorna är fulla av kött, fisk och lingon.
Och koket i 50-litersgrytan gav kraftig fond och massor av hundmat.
Det gigantiska hornet
pryder nu en vägg i byn.

Söderut.
Valde inlandsvägen för skönheten.
När dimmornas ridå dras upp börjar skådespelet:
Öppna vyer, Storsjön, Oviksfjällen och Näkten speglande.
Och så färgerna; sprakande i morgonens släpmedljus.
Ritualen följs strikt. Pinka vid bussfickan i Lit. Termos och vändstektäggmacka på parkeringen bakom Dollar Store i Svenstavik.
Nu sikte på stekt abborre på värdshuset i Noppikoski.
Kuppongen väntar.
Ständigt denna dragning mellan att få se, och att nå det kära hemma.
Håller kroppen alla mil?