Tumma inte på säkerheten

Två älgjägare har skjutits till döds under årets älgjakt. När detta tragiska besked nådde mig fick jag en klump i magen, i nästa sekund blev jag förbannad. Det här får inte hända! Jag blev förbannad därför att jag hade rätt, säkerhetstänkandet hos jägarna har minskat kraftigt. Oavsett vilken jakt det handlar om. De två senaste dödsskjutningarna är en högljudd signal till alla jägare att skärpa sig. Ett startskott till landets båda jägareförbund att ytterligare styra upp arbetet för en säkrare jakt. Och det är definitivt en signal till landets alla jaktledare att kräva signalkläder under jakt. Tyvärr finns det i dag jaktledare som varken kontrollerar jaktkort, skjutintyg eller försäkring. Till råga på allt elände bär de inte själva röd keps eller signalband och övriga i jaktlaget gör det inte heller. Den här utvecklingen har jag observerat de senaste åren, nonchalansen är påtaglig och direkt livsfarlig. Tyvärr verkar det finnas en ”struts-mentalitet” bland många jägare. Ser man inte jaktkompisen är det okej att skjuta… Trots att det ändå är den jägare som skjuter som har det slutliga ansvaret. Under älgjakt fungerar allt för det mesta enligt planerna så länge inget oförutsett sker. Jägarna sitter på sina pass och de vet var jaktkompisarna befinner sig. Men så fort en skadskjutning inträffar och omplaceringar ska göras ökar riskerna påtagligt. Nu ska jägare som inte känner marken plötsligt hitta till nya pass, skjutriktningar är osäkra och den påskjutna älgen måste avlivas till varje pris. Det medför att orutinerade jägare inte tänker på säkerheten och inte är helt säkra på att det verkligen är den skadade älgen de skjuter mot.