Just nu pågår jakten på 20 var­gar i de mest drabbade lä­nen. Kritiken mot riksdagens beslut om att tillåta vargjakt även i år har inte låtit vänta på sig. Mycket talar för att fjolårets hätska pro­test­storm från vargvännerna kommer att bli minst lika högljudd och onyanserad. Storstadspressen hänger gärna på och målar ut jägarna som skjut­glada och inkompetenta rovdjurshatare. Man undviker systematiskt att belysa de problem och kostnader som vargen orsakar i de drabbade länen. Mot den bakgrunden är det rimligt att fråga sig om vi jägare verkligen ska ställa upp på statens vargförvaltning. Ska vi utsätta oss för att bli mordhotade och trakasserade för att vi genomför en jakt en­ligt beslut som fattats av riksdagen? Personligen börjar jag bli alltmer tveksam till detta. Årets obetydliga tilldelning på 20 vargar lär inte heller öka acceptansen bland befolkningen som redan drabbats. Ett talande exempel är den påtagliga oenigheten som förelåg varg­jaktsbeslutet i Dalarnas viltförvaltningsdelegation. I remissvaret till Naturvårdsverket, om hur många vargar man ville skulle skjutas i Dalarna, kom man inte överens och lämnade inget önskat antal. Till saken hör att jakt- och viltvårdsintresset i delegationen ville att det skulle skjutas 50 vargar i länet och att hela revir skulle skjutas bort. Naturvårdsverket tilldelade bara 6 vargar i Dalarna och som bakgrund till detta är det lätt att förstå att acceptansen minskar för vargförvaltningen…