Åke drabbades av stroke – polisen skrotade hans bössor

Åke Modén drabbades av stroke och bedömdes inte längre lämplig som vapenägare. Några månader senare ändrades bedömningen och han fick åter rätt att inneha vapen. Men när han ville hämta sina bössor hos polisen kom chocken. Vapnen han hade tänkt ge till sitt barnbarn, hade skrotats av polisen. 

DEL 1

83-årige Åke Modén är en mångårig och hängiven stövarjägare från Bjursås i Dalarna. Den 1 januari i år (2026) tog livet en ny vändning. Åke drabbades av en stroke och förlorade förmågan att prata.

På grund av det genomförs den här intervjun med hans dotter Carina som fått Åkes medgivande till att berätta historien för Jaktjournalen.

Vapen omhändertagna

Att drabbas av något så pass allvarligt som en stroke, alltså en blodpropp eller blödning i hjärnan, är naturligtvis omtumlande och skrämmande för vem det än drabbar.

Är man likt Åke jägare kan diagnosen också få annan tråkig följd. Läkaren behöver nämligen anmäla till polisen att personen inte längre är lämplig som vapenägare.

– Pappa blev av med både körkort och möjligheten att ha vapen. Men så är lagen och läkaren måste agera så. Det har vi inga synpunkter på, säger Åkes dotter Carina. 

I stället är det vad som händer efter beskedet från läkaren som Åke har reagerat på.

– Den 22:e februari kommer polisen och hämtar pappas vapen. Strax innan det får vi ett brev från polisen som informerar om att pappa har fram till 19:e juni på sig att komma in med ett läkarintyg på att han åter är lämplig som vapenägare. Om han inte skulle anses lämplig då, så ska han få mer tid för att sälja eller lämna vapnen för skrotning.

Skrotade utan medgivande

Några dagar före den 19 juni är Åke hos läkaren som bedömer att han åter är lämplig som vapenägare. Han får också tillbaka sitt körkort.

Carina ringer handläggaren hos polisen för att meddela att Åke kommer att lämna in ett intyg.

– Då blir han alldeles tyst i telefonen och ber att få återkomma dagen efter. När han återkommer säger han att alla pappas vapen har blivit skrotade, att vapnen är förstörda.

En chock för både Carina och Åke. Carina väljer att begära ut all dokumentation om ärendet.

– Det visar sig då att vapnen skrotades redan 24 februari, alltså bara två dagar efter att polisen hämtade dem hos pappa.

Mänskliga faktorn

Hon säger att enligt den information de fått ansågs Åke vara vapenägare trots att polisen tagit vapnen. Han ska under hela processen ha möjlighet att sälja vapnen eller anmäla att de ska skrotas.

– Och om han väljer att skrota ska han meddela polisen som då ska skicka ett kvitto för signering som sedan ska tillbaka till dem. Något sådant har vi definitivt inte gjort!

Polisens förklaring är att det handlar om den mänskliga faktorn. Någon gång under processen har ett kryss markerats i en ruta för skrotning. Ett kryss ingen vet hur det kom dit.

– Hur det krysset kom dit har jag ingen aning om. Det får vi heller inget svar på för ingen vet när det fylldes i och det är inget vi gett medgivande till.

Skulle gå i arv

Vapnen, ett kulgevär, en kombi och två hagelgevär har följt Åke länge och han hade velat skänka dem vidare till ett av sina barnbarn. Dessutom omhändertogs mycket kul- och hagelammunition.

– Det är känslosamt för pappa. Min systers son fyller snart 18 år och vill då ta jägarexamen. Pappa tycker det är kul att de delar samma intresse och hade velat hjälpa honom att komma igång genom att ge honom vapnen.

Svåra att värdera

I samband med beskedet om att vapnen skrotats utan Åkes medgivande fick de en skadeståndblankett att fylla ifrån polisen. Den är inskickad med ett krav på totalt 21 000 kronor.

Men att värdera bössorna var svårt, inte bara med tanke på affektionsvärdet.

– Vapenaffären hade ju svårt att värdera vapnen när de inte kunde se dem.

Besviken på polisen

Hon säger att hon förstår att misstag kan begås och att de inte är ute efter att hänga någon enskild person men hon är kritisk till polisens agerande och den bristande kommunikationen.

– Det är helt förkastligt. Saker kan absolut gå fel men när en myndighet begår ett så här stort misstag kan man väl  i vart fall säga att 'nu blev det tokigt, vad kan vi göra för att hjälpa till?' Be om ursäkt. Jag är besviken på att man inte får respons från polisen. De kan höra av sig.

Under tiden som gått har de också anmält polisen för tjänstefel men åklagare har konstaterat att inget brott begåtts.

Passion för harjakt

Åke är idag återställd efter sin stroke, förutom att han fortfarande inte kan prata. Han klarar sig helt själv utan hemtjänst och kör bil.

Men för en gammal jägare som jagat och haft hundar sedan barnsben är det naturligtvis tufft att bli av med sina vapen.

– Han har varit ute så ofta han haft möjlighet, mest har han haft finska stövare men även hamilton och ett par schillerstövare. Det är harjakten som har varit hans stora passion. Den sista hunden fick vi tyvärr ta bort under hans sjukdomstid.

Vill köpa nya vapen

Han vill dock köpa nya vapen för ett eventuellt skadestånd, för att ha möjligheten att komma ut och jaga.

– Pappa är väldigt frustrerad för nu har han varken hund eller bössa. Att inte kunna jaga är ett stort ingrepp i hans liv även om han med åldern har jagat mindre.

Men än har inget skadestånd kommit. Ansökan lämnades in 1 juli och beskedet är att handläggningstiden är mellan fyra och åtta månader.

Vill ha ursäkt från myndigheten

Någon officiell ursäkt för det inträffade från polisen har Åke heller inte fått. Något Carina säger skulle hjälpa hennes pappa efter det inträffade.

– För pappa skulle det nog kännas bättre. Han känner sig väldigt kränkt. Den lilla människan har ingen chans. Det känns som att de struntar i en. De borde ta kontakt och försöka lösa det här, de har ju förstört dyra grejer för pappa.