Var det lagligt att söka upp och avliva Älvkarlebyvargen?

I början av november fastnade en svårt skadad varg på länsstyrelsens övervakningskameror i Älvkarleby. Vargtiken var delvis förlamad och hade begränsad rörlighet i bakkroppen. I fredags sköts vargen av länsstyrelsens personal i Uppsala. Obduktionen visade att hon bland annat hade en disk i ländryggen som kollapsat. Länsstyrelsens personal ansåg sig agera i enlighet med paragraf 40C i Jaktförordningen. Där står: ”40 c § Om frilevande vilt anträffas så skadat eller i en sådan belägenhet att det snarast bör avlivas av djurskyddsskäl, får djuret avlivas även om det är fredat eller om avlivningen sker på någon annans mark.”

”Jaktbrott”

Tolkningen av den texten är klar för exempelvis Lars Fredin, eftersöksansvarig polis i Gävleborg. – Om personer går ut och aktivt söker efter ett skadat djur för att avliva djuret så är det inte avlivning utan jakt. Att jaga varg är inte tillåtet och därför skulle personen i sådant fall görs sig skyldig till jaktbrott, sa Lars Fredin till Gefle Dagblad när avlivning av den skadade vargen debatterades förra veckan. Sebastian Olofsson är rovdjurshandläggare vid länsstyrelsen i Uppsala och han förklarar hur han och kollegorna resonerade kring avlivningen av vargen i Älvkarleby. – Vi fick en rapport på morgonen om att en privatperson sett spår efter vargen i nysnön. Vi åkte dit för att göra en bedömning om det kunde vara samma varg – och hur svårt skadad den var. Eftersom det fanns slaktrester av älg i området bedömde vi att sannolikheten var ganska hög för att vargen var kvar området. När vi var där gick vi på vargen, säger Sebastian Olofsson.

”I närområdet”

Hur långt spårade ni den innan den sköts? – Den var i närområdet – vi pratar inte om kilometer, svarar Sebastian Olofsson. Ni gick alltså efter i spåren och påträffade vargen och sköt den? – Ja, precis. Men nu säger ju lagen att man inte får spåra efter ett djur på det sättet. Hur blir det här nu? – Det är där vi menar att det finns en lucka i lagen. Men vår bedömning är att vi var ute och spårade för att kunna bedöma hur svårt skadad vargen var. Det primära syftet var inte att avliva den. Hade den inte varit så svårt skadad hade vi antagligen inte påträffat den heller. En frisk varg håller sig undan.

Beväpnade – varför?

Varför var er personal beväpnad när de åkte till platsen, om ambitionen inte var att avliva vargen? – Därför att vi trodde att den var svårt skadad och bedömde att den inte hade tagit sig särskilt långt. Vi bedömde att sannolikheten för att den var kvar i området var ganska hög. Då tyckte vi att det var bra om länsstyrelsen kunde avliva vargen så att inga privatpersoner behövde ta det ansvaret. Hur vill ni att lagen ska ändras? – Det har vi inte kommit fram till. Men vi tycker att det är ett problem som bör lyftas upp, att det kanske skulle behövas en utökad möjlighet att kunna besluta om avlivning enligt paragraf 40C, eller att det finns utökade möjligheter till skyddsjakt i sådana här fall. Vi kommer att lyfta frågan för dem som stiftar lagar, att det är ett problem. I slutändan handlar det om att djur får lida i onödan. Är det någon som polisanmält länsstyrelsens personal med hänvisning till att ni agerat i någon slags gråzon i lagstiftningen? – Inte vad jag vet. De reaktioner vi fått är mestadels att man tycker att det var synd att det tog så lång tid, men att det var bra att den här skadade vargen blev avlivad. Utöver de reaktionerna vet jag inte, svarar Sebastian Olofsson.

Mikael Moilanen mikael.moilanen@jaktjournalen.se 070 – 744 18 21