En ny metod för mätning av viltskador på grödor visar att vildsvinen inte är så stora skadegörare som det hävdats tidigare.

Rapport grusar bilden av vildsvin som stora skadegörare i grödor

En rapport från Naturvårdsverket visar att vildsvin har oförtjänt dåligt rykte när det gäller skador på grödor. Det visas när det på uppdrag av regeringen tagits fram en ny metod för att kartlägga skadorna med hjälp av drönare och artificiell intelligens.

Det är Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) med Grimsö forskningsstation som står bakom arbetet med rapporten.

Rapporten finns här:

Det är en fältinventering som gjorts i fyra viltrika älgförvaltningsområden i Blekinge, Jönköping, Södermanland och Örebro län.

Metod med god träffsäkerhet

Resultaten visar att metoden har god träffsäkerhet, upp till 89 procent i vissa områden. Metoden kan användas för att mäta skador över stora arealer.

Det konstaterar Anders Broby, handläggare på viltanalysenheten på Naturvårdsverket, i ett pressmeddelande.

Endast två till fem procent skador i grödorna

– De AI-skattade skadorna från vildsvin uppgick till två procent av arealen i betes- och slåttervall och fem procent i vete, vilket är lägre än tidigare uppskattningar, säger Anders Broby i pressmeddelandet.

– Det tyder på att objektiv teknik kan komplettera eller i vissa fall ersätta manuella metoder som självskattningar och enkäter, tillägger han.

Dags att ompröva bilden av vildsvinen

Det här tar Jägarnas Riksförbund, JRF, som utgångspunkt för att det är dags att ompröva bilden av vildsvin som stora skadegörare nationellt sett.

”Rapporten visar att vildsvinens och de övriga hjortdjurens totala bidrag till skador på jordbruksmark är relativt små, betydligt mindre än vad som ofta påståtts i den offentliga debatten. Det framgår också att de skador som faktiskt förekommer är starkt lokala”, skriver JRF i ett eget pressmeddelande.

Bättre att jobba på lokal nivå

Därför är det inte meningsfullt att försöka minska vildsvinsstammen på regional nivå, anser JRF:

”Åtgärderna behöver i stället sättas in lokalt och i samverkan mellan de tre parter som på plats kan göra skillnad: markägare, jägare och jordbruksarrendatorer.”