Anders Ljungs jaktkanon handlar bland annat om att jaga med eller utan slips, sprit, viltparader och en gammal nazist.

Foto: VEA

Ljungs jaktkanon om slipsar, sprit och en gammal nazist

Tio mer eller mindre obskyra företeelser i svensk jaktkultur

30 december 2025 - 06:20

Sverige fick i september en kulturkanon som ska ge oss svenskar gemensamma referenser och synliggöra vårt kulturarv. Men hur skulle en kanon se ut om den bara berörde den svenska jakten. Vad bör alla svenska jägare känna till? Jaktjournalens redaktion har satt samman var sin personlig kanon över den svenska jakten.
Här är Anders Ljungs lista om tio mer eller mindre obskyra företeelser i svensk jaktkultur.

1. Skrockfullheten. Önska aldrig någon god jaktlycka. Önska ”skitjakt”. Det är kanon i svenska jaktlag.

2. Ta jaktseden dit du kommer. Rough shooting på fasaner finns även i Sverige och kräver att du tänker om lite efter jägarexamen, när det gäller att snubbla runt i terrängen med en laddad hagelbössa i en salig röra bland flaxande franska fasaner, flåsande hundar, duckande hundförare och andra adrenalinstinna tweedklädda skyttar.

3. Vett och etikett. Säg hellre till en hundförare att vederbörande är gift med någon som är ful än att hunden är dålig på att jaga.

4. Radiodisciplin. Onödigt prat i jaktradion är sällan populärt och kan dessutom leda till missförstånd. Har själv gjort anropet: ”Det kom en kalv – jag sköt en tall”. ”Sköt du en kalv?”, undrade jaktledaren. ”Nej, en tall!” Ofta är det bäst att ha största möjliga radiotystnad.

5. Doublé. Snitsigt låneord från franskan som i praktiken är ett minfält i svenska jaktmarker. Doubléskott på passet kan vara strängt förbjudet i ett jaktlag och livligt uppmuntrat på en annan jaktmark.

6. Rättvisa – ibland ett relativt begrepp i jaktsammanhang. Vem ska få trofén från den skadskjutne storoxen? Ska skovelhornet gå till den darrhänte passkytten, som fick in en första felplacerad kula i älgtjuren, eller till hundföraren som avfångade stortjuren efter tre timmars eftersök i hällregn?

Viltparaden är ett exempel på jaktkultur även i Sverige.

7. Sprit förekommer ”absolut” aldrig i samband med jakt om det inte är en traditionell sup, typ i jaktsammanhang där det sedan arrangeras en viltparad med fällda djur på granris vid sprakande eldar framför en mer eller mindre spatiös slottsbyggnad. Ja, viltparader är även en svensk jaktkanon.

8. De svenska jakthundsraserna. Allt från smålandsstövare till jämte. De har alltid kunnat visa framtassarna gentemot importerade hundraser. Nutida svensk jakthundshållning handlar också om att hundarna nästan alltid även är älskade familjemedlemmar.

9. Den svenska jägarkåren. Är egentligen en myt eftersom det inte är en homogen grupp. Det finns till exempel en del som har slips när de jagar och den del jägare som knappt använder slips över huvud taget, speciellt om vederbörande råkar vara kvinna.

Antikens jakthundar på vildsvinsjakt. Svensk jakthundskultur handlar bland annat om de svenska hundraserna och hundhållning.

10. Jaktpolitik i olika fåror. Svensk jakt är mer än Jägareförbundet när det gäller jaktpolitik. 1938, när Jägareförbundet verkligen var grevar och baroner och hade utnämnt den tyske nazipampen Hermann Göring till hedersmedlem, bildades Jägarnas Riksförbund för marklösa jägare och småbrukare, som också ville ha älgjakt på sina marker. Istället för Göring hade det nya förbundet bland andra författargiganten Vilhelm Moberg och Albert Engström som medlemmar och medarbetare. Även nu plogar de två förbunden i olika fåror, fast på helt andra fält.

Hur ser din lista ut?

Maila oss din lista på redaktionen@jaktjournalen.se och var med i utlottningen av keps, koppel och prenumeration! Glöm inte att ange dina kontaktuppgifter, namn, adress och telefonnummer.