Krönika: Det är synd om vargen

PROVLÄS TILL KLOCKAN 17. På fredagen kom Naturvårdsverkets nya förvaltningsplan för varg. Återigen ska helikoptrar, bilar och flygplan användas för att söva vargar och flytta dem till vargzonen i den södra och folktäta halvan av landet. Det är synd om vargen, skriver Jaktjournalens Mikael Moilanen i den här krönikan.

Ännu har ingen lyckats besvara min fråga: Varför ska Sverige ha en konstgjord och isolerad vargstam i den södra och folktäta halvan av Sverige?

Som allra bäst kan jag få en motfråga: "Vill du utrota alla getingar också?"

Ingen ekologisk roll

Vargen kommer aldrig att få någon biologisk eller ekologisk roll i det här landet. Det enda vargen bidrar med är rädsla, sorg, förtvivlan och ilska hos de människor som bedriver verksamheter som kommer i konflikt med vargarna.

Regeringens ambition är att minska stammen och det har talats om 170 vargar.

Varför? Jo, för att vargen har blivit en symbolart för vargvärnare och viktig för alla som lever på den. Det pekas på internationella åtaganden och att "utrotning" är tabu.

Meningslös ordmassa

Den nya vargplanen som Naturvårdsverket nu presenterar är på nytt en meningslös ordmassa, visserligen något kortare text än jämförbara tankar kring vargen som presenterats tidigare.

Med en mindre vargstam, som regeringen önskar sig, måste byråkratin tillåtas växa. Myndigheterna måste satsa mer för få absolut järnkoll på exakt var olika vargar rör sig. Allt för att spara de som kallas för genetiskt viktiga.

Och så ska den illegala jakten motverkas på ett kraftfullare sätt. Det ska ske genom ökad övervakning ute i vargreviren och "samverkan mellan myndigheter", vad det nu betyder.

Kvalificerat djurplågeri

Och återigen öppnas för att dra igång verksamheten med vargflyttar från norra Sverige till den södra vargzonen. Med helikoptrar, flygplan och bilar ska vargarna sövas och transporteras söderut.

Men först måste myndigheterna åka runt och knacka dörr och få tillstånd att släppa ut de fångade vargarna. Det kan ske på det sätt som när Naturvårdsverkets personal vårvintern 2013 körde ned två vargar från Norrbotten i en ultralång bilresa, där vargarna sket och pissade ned sig i burarna.

Det är kvalificerat djurplågeri, om ni frågar mig.

Synd om vargen

Allt det här är helt meningslös symbolpolitik, symbolförvaltning och den största förloraren är arten varg. Det kommer att skapas ett kompakt hat mot djur som bara lever sina liv - men på helt fel plats.

Det går inte att tränga in vargarna mellan hus och gårdar i den folktäta, södra delen av Sverige med mindre än att det blir stora problem.

Titta bara på vad som hänt den senste tiden i Skåne; en varg irrar omkring i det närmast skogslösa landskapet i Ystads kommun och har blivit så van vid människor, att den inte ens avbröt attacken mot en häst, trots att mannen i ägarfamiljen gick emot och den och gormade och skrek.

Det är synd om vargen.

Ny plan för vargarna har kommit