Foto: Per Jonson

Krönika: Klent gensvar – vem hade förväntat sig nåt annat!

För tio år sedan skapade den lokala jaktvårdskretsen där jag bor en jourgrupp, vars avsikt var att stå till tjänst när lantbrukare fick problem med vildsvinsskador. Ett antal jägare, mig själv inkluderad ”utbildades” i Skåne och kom hem med höga förhoppningar om att detta skulle bli bra.

Vildsvinen var ändå i antågande och för att upprätthålla en god relation med lantbrukare var akutgrupper ett steg i rätt riktning. Det gällde då att så ett frö och skapa grund till mer storskaliga samarbeten över gränserna. Eftersom skador i gröda är något som företrädelsevis lantbrukaren själv upptäcker först var strategin att informera om akutgruppens existens och välkomna kontakt när behov uppstod. Under de tio åren som denna grupp funnits har det fortfarande inte inkommit några efterfrågningar om hjälp och då har ändå vildsvinspopulationen etablerat sig ordentligt i området. I april sjösattes Svenska Jägareförbundets satsning Vildsvinshjälpen. Projektet framstår som en storskalig version av det vår krets och flera andra gjorde i början av 2000-talet. I en artikel i ATL häromdagen kunde man läsa att intresset från jägare att anmäla sig som frivillig jourjägare var stor. Däremot är det än så länge klent intresse från lantbrukare. Från förbundets sida tycker man det är för tidigt att dra några slutsatser om effekten. Sommarens mjölkmogna säd kan generera ytterligare intresse från jordbrukare. Det talas också om att lantbrukare har egna nätverk eller kanske till och med själva är jägare. Vildsvinshjälpen framstår som ett reklamjippo där Svenska Jägareförbundet själva redan vet facit och kan använda det när LRF framöver presenterar nya siffror på hur mycket vildsvinsskadorna kostar. Då kan man säga ”vi har ju erbjudit hjälp men ni nappar ju inte”. Jag tror inte antalet intresserade lantbrukare komma skjuta i höjden till sommaren och det tror nog inte jägareförbundet heller. Senast i dag kunde jag på Facebook läsa om en markägare som blir nerringd av betalningsvilliga jägare när han annonserat att han kan erbjuda vildsvinsjakt på sina marker. Att få mig att tro att en utsträckt hand till lantbrukare skulle göra någon skillnad är dessvärre orealistiskt. Då tror jag det är vettigare att börja i andra änden och få jägarkåren att ha en samsyn kring vildsvinsförvaltningen, för redan här råder det alltför delade meningar om vad som är vägen till framgång.

Per Jonson