Gamekeeper’s Odd Molly – vildsvinens skräck

Hampus Nilsson, Listerlandet, lever för sina hundar. Det förstår man snabbt. Hela hans leverne osar hund och är det inte jakt med hans terriers så har han både fågelhundar och gråhundar att tillgå. Hela höstarna går åt till jakten och enligt honom själv hade han inte hållit på om det inte varit för just hundarna. – På veckorna åker jag runt på olika drevjakter och på helgerna blir det gråhundarna som får komma lös, så man får skjuta något själv, skrattar Hampus. När Jaktjournalen möter upp med honom en vinterdag i norra Skåne står det vildsvinsjakt på schemat. Denna dag är det hans stjärnskott tyskterriern Molly som ska stå för arbetsinsatsen. Molly är en tik som gjort avtryck. Både hos husse men också i ”terriersvängen”.

Årets Tyskterrier

2018 blev hon utsedd till Årets Tyskterrier i tysk jaktterrier klubb. Något husse givetvis är stolt över. – Hon gjorde bra i från sig på proven, inget snack om det. Framförallt skogsprovet gick fantastiskt bra, berättar Hampus. Men också de andra delarna sattes snyggt och det finns inget tvivel om att tiken är en allroundhund, precis som en duktig tyskterrier ska vara. Som grythund har hon sina största förtjänster vid förliggarjobb. Hon har huvudet med sig och viker inte för något. Kompromisslös helt enkelt. Vilket hon också visat vid sina två grytprov. Parningsvalp På frågan varför just Molly hamnade hos Hampus finns ett enkelt svar. Kalle Stolt, ägare av uppfödningen Gamekeeper’s, valde nämligen Hampus gamla hane Grekas Erik som täckhund. En hane som också gått mycket bra på prov och dessutom håller hög exteriör nivå. Följaktligen sparade Hampus en parningsvalp och det har han aldrig behövt ångra. Mor till Molly heter Gamekeeper’s Diana och är heller inget okänt namn inom terrieraveln. Flera bra hundar har kommit efter henne.

Jaktliga kvaliteter

Men som sagt, Mollys största förtjänster återfinns under praktisk jakt i skog. Efter sedvanlig västpåsättning får hon äntligen chansen att visa detta. Det märks direkt att det är en tik som vill jaga och hon drar genast i väg på en sökrunda. Upptaget uteblir till en början och vi fortsätter fram genom terrängen. Förbi något kärr som ser lovande ut, men vildsvinen verkar ha tagit daglega på annat håll idag. Istället får Molly verkligen visa upp sitt sök och förarkontakt. På ett effektivt sätt kammar hon av terrängen. Lydnadens sitter också och vid minsta signal gör tiken precis som husse vill. Under tiden pratar vi lite om vad Hampus tycker kännetecknar en bra jaktterrier. Han vill gärna framhålla vikten av återgången och att hundarna har vett att bryta. – För mig är det väldigt viktigt att jag håller uppe effektiviteten. En hund som jagar för länge har bara drivit ut ett vilt ur såten när jakten blåses av medan en mer lagom hund fått ut betydligt fler, menar Hampus. Dock vill han tillägga att om hunden har kontakt med viltet, skäller ståndskall/gångstånd, så vill han att de håller i längre. Det ska senare visa sig att Molly fungerar precis så.

Upptag

I en backe med täta hasselsnår kommer till slut upptaget och det lite större ensamma vildsvinet kommer förbi oss i hög fart på bara några meter. Genast hänger Hampus efter, han vill kunna trycka loss det snabbt om grisen väljer att stanna. Vi hör Mollys gälla skall tydligt strax framför oss. Plötsligt tystnar hunden i någon sekund innan skallet ändrar karaktär. Ekipaget har nu stannat upp. Dock kan man enkelt höra att Molly verkligen försöker få fart på djuret igen och precis innan vi kommer fram så lyckas hon. Skallet blir återigen av det gällare slaget. Ett bra jobb. Men såhär sent på säsongen är vildsvinen, som bekant, ofta lite svårare att få rullning på. Drevet blir snart gångstånd och därefter ett nytt ståndskall. Vi är nu en bit efter men Molly ger sig inte. – Nej, hon brukar inte ge sig om djuret stannar, flämtar Hampus under tiden vi i rask takt försöker närma oss.

Sugga

När vi kommer fram på ståndet kan vi snabbt konstatera att vildsvinet är en sugga. Hampus ropar därför genast in sin hund. Ingen idé att störa den mer än nödvändigt, konstaterar den erfarne hundföraren. Molly verkar också nöjd när vi vänder tillbaka mot bilarna, vilket hon också ska vara. Även om hon såklart orkat jagat mer så väljer Hampus att nöja sig så här för dagen. Molly har nämligen nyligen blivit betäckt och ska under våren få sin andra kull. Hanen Hampus valt som täckhund heter Terra venator obh Castor och detta är en parning han verkligen tror på. – Ja, detta ska nog kunna bli effektiva och jaktstarka hundar, precis som jag vill ha dem, säger Hampus. Men det får såklart framtiden utvisa. Hennes första kull, Hanöbukten´s C-kull, är fortfarande väldigt ung men alla valparna jagade innan sex månaders ålder. Det bådar med andra ord mycket gott.