Urban hade bestämt sig för att skaffa en jakthund. Intresset var inriktat på en stövare då brodern Erland redan hade bra rådjurshundar. Med noggrannhet lästes stamtavlor på längden och tvären och efter noggrant urval vidtalades en uppfödare. Tiden gick och den vidtalade uppfödaren kom hela tiden med olika ursäkter om varför det aldrig blev någon valp. Under tiden hade Evald Carlsson haft en kull med drevervalpar och en hane hade blivit kvar. Evald som bor mitt i samhället Stockaryd kunde inte ha fler hundar där utan fick löfte om att placera valpen hos Urban tills en lämplig köpare dök upp. Vem kan motstå en valp? Ganska snart hade Urban bestämt sig, stövaren fick vänta.

Lydnaden först Coloradogårdens Elvis, som hunden hette, övergick alltså i Urbans ägo när den var fyra månader. Redan efter någon månad när Urban var i skogen för att göra valpen skogsvan visade han att de jaktliga generna nedärvts. En hare blev det första vilt som Elvis drev och då var han knappt sex månader. – När han började jaga slutade jag gå till skogen för jag ville inte ha en jaktidiot som jag inte får stopp på, säger Urban och fortsätter. – Det är A och O med en bra lydnad på en hund om den ska fungera och dessutom är det ett krav om man ska kunna starta på jaktprov vilket för mig är ganska viktigt. Således blev det lydnadsträning istället för jaktträning och det märks när man träffar Elvis att han vet vem som bestämmer. Trots att dörren till hundgården står på vid gavel lämnar Elvis inte den förrän husse ger klartecken och kopplet används mer som en formalitet än ett redskap för att korrigera hunden. Injagad på hare Jaktsäsongen på rådjur börjar lida mot sitt slut när vi träffas för att jaga med Elvis. Gryningen kommer sent och dagarna är korta. Klockan har passerat nio när Urban tillsammans med Erland tar Elvis och beger sig mot skogen. – Vi får väl se, men det första drevet kan nog bli ganska långt för Elvis har inte varit lös på ett bra tag då jag mest gått med unghunden, säger Urban, samtidigt som han stryker kopplet på Elvis som ivrigt far iväg in i skogen Medan Elvis söker ut för att finna färska slag av rådjur eller hare berättar Urban lite om injagningen. – Elvis är injagad på hare då jag är säker på att hunden då får ett mer spårnoga drevsätt och dessutom är det inte så stor risk att den som unghund kommer iväg för långt och sedan inte hitta hem. – Återgången är väldigt viktig tycker jag både för praktisk jakt och vid jaktprov. Om man jagar in hunden på hare slår man således två flugor i en smäll. Samarbetet med husse stärks samtidigt som den tränas att driva hare. Så mycket mer hinner Urban inte säga förrän vi hör Elvis väcka några skall och sedan är drevet i full gång. Inte viktigt att skjuta Upptaget skedde cirka fem hundra meter bort och rådjuren kan omöjligtvis ha märkt vår närvaro men trots detta drar drevet iväg och tonar snart ut i den tilltagande blåsten. Vi avvaktar en stund men väljer sedan att följa efter. Med facit i hand borde vi istället ha stannat kvar vid upptagsplatsen. När vi efter någon timme tagit oss runt till den plats där vi hör Elvis driva bukt efter bukt, inser vi att drevet faktiskt är tillbaka vid upptaget. Ny omgruppering och ganska snart är vi i kontakt med drevet. Elvis driver med ett väl hörbart skall och drevsättet passar mycket bra för rådjur. Elvis har vid jaktprov fått höga egenskapspoäng både på drevsätt och skall. Evald har placerat sig på ett bra pass medan vi försiktigt rör oss i buktområdet för att om möjligt få en bild på drevdjuret. Flera gånger är drevet nära oss utan att vi lyckas få en skymt utav det. Evald däremot har vid två tillfällen sett rådjuren men på för långt håll. Efter ytterligare någon halvtimme väljer Urban att koppla Elvis då drevet på nytt är på vägs att byta område. – Det viktigaste är inte att skjuta utan jag är nöjd om jag får höra ett bra drev, förklarar Urban när han kommer tillbaka med Elvis i koppel. – Jag tränar ganska intensivt med mina hundar inför provsäsongen och då går det heller inte att skjuta alla rådjur som kommer i pass. Detta understryks ytterligare när vi tittar på skottlistan för Elvis. På fyra jaktsäsonger är det endast skjutet ett tjugotal rådjur och cirka femton harar trots en mängd dagar i skogen. Jämnheten är hans styrka Elvis är startad på jaktprov vid nio tillfällen. Tre gånger varje säsong har det blivit. Första gången slutade det med ett tredjepris på hare men därefter är det bara förstapris som gällt både på hare och rådjur. – Just jämnheten tycker jag är hans största förtjänst som jakthund. Aldrig behöver jag bli besviken utan han gör alltid sitt bästa, säger Urban med stolt röst. Utöver dessa åtta förstapris är Elvis också meriterad på viltspårprov samt har tilldelats certifikat på utställning och är således Svensk jakt och utställningschampion. Elvis är också provad i avel men valparna är ännu så unga att någon bedömning av nedärvningsförmågan inte går att göra. Rasinformation Drevern- en slitstark allroundhundRasen har sitt ursprung i främst Sydtyskland, Österrike och Schweiz där den avlades fram någon gång i mitten av 1800-talet. Drevern har funnits i Sverige sedan lång tid tillbaka. De första registreringarna i SKK gjordes redan 1913 men då var namnet på rasen Dachbracken. Rasen har med åren blivit mycket populär och 1999 registrerades 1162 valpar. Drevern är en allroundhund och använd främst som drivande hund vid rådjursjakt och i viss mån även harjakt. Utmärkande för en bra Drever är ett lagom vidsträckt sök, lugnt drevsätt och ett klangfullt väl hörbart skall. I rasstandarden står det att; ”Drevern ska vara en relativt långsträckt och lågställd hund, som mera präglas av styrka och robusthet än av ädelhet och snabbhet. Den skall ha god resning och väl utvecklad muskulatur samt vara rörlig. De skillnader i kroppsbyggnaden som betingas av könet skall vara tydligt framträdande.” Mankhöjd för hanhund är 32-38 cm och för tik 30-36 cm. Svenska Dreverklubben bildades 1944 men då under namnet Dachsbrackenklubben. Namnbytet på både rasen och klubben skedde 1947. Klubben har idag 24 lokalklubbar och knappt 5000 medlemmar. Svenska Dreverklubbens statistik 1999: • 1445 starter på utställning • 742 starter på viltspårprov • 4 starter på Rådjursrenhetsprov • 823 starter på jaktprov. Pristagarprocenten var 79%. Prisdreven fördelades på följande viltslag. 22,6 % hare, 1,2 % räv och 75,2 % rådjur. Klubben har egen hemsida på Internet med adressen www.svenskadreverklubben.n.se Fakta om Elivs: Svensk jakt & utställningschampion Coloradogårdens Elvis S32960/96 H Efter: SJCH Alors Frippe Undan: Biabys Ketty Ägare: Urban Persson, Stockaryd Uppfödare: Evald Carlsson, Stockaryd Utställning: 1997 Svenska Dreverklubben S Emanuelsson 1 Junkl, 1 Junkk Svenska Dreverklubben S Emanuelsson 1 Junkl, R Junkk Svenska Dreverklubben Ann Carlström 1 Ukl, 2 Ukk 1998 Svenska Dreverklubben Siv Bengtsson 1 Ökl 1999 Svenska Dreverklubben Bo Wallin 2 Ökl Svenska Dreverklubben Hans Bolkeus 1 ökl, CK, Cert, 4 Bhkl Svenska Dreverklubben Lars West 1 Ökl, CK, Cert, BIM Viltspårprov: 1997 Svenska Dreverklubben Åke Svensson 3:a Godkänd 1998 Svenska Dreverklubben Jan-Ola Rehn 1:a Jaktprov: 1998 Svenska Dreverklubben Lars Gylfe 3 hare Svenska Dreverklubben Eiron Pettersson 1+1 Rå D-cert Svenska Dreverklubben Sune Broman 1+1 Rå D-cert 1999 Svenska Dreverklubben Lars Gylfe 1 hare 2 Rå D-cert Svenska Dreverklubben Börje Karlsson 1+2+3 Rå D-cert Svenska Dreverklubben Anders Englund 1+1 Rå D-cert 2000 Svenska Dreverklubben Leif Borefur 1+2 Rå Svenska Dreverklubben Sabine Svensson 1+2 Rå Svenska Dreverklubben Åke Johansson 1+1 Rå D-cert. Text och foto: TED KARLSSON