Arwen - en drömhund för fjället

Korthårstiken Arwen är en jakthund många ripjägare drömmer om att någon gång få ha i sin ägo. Det är en hund som tar fjället i stora fina slag och som inte missar en ripfjäder med sin känsliga nos. En kall dag med snöflingor i luften var det upp till bevis för en kräsen jaktprovsdomare, som för dagen övervakade det hela med endast kameran.

Efter några mil väster ut från Kiruna stannar Mikael Sidér bilen för en dags ripjakt med hans ögonsten Arwen.

–Vi skall gå några kilometer innan jag släpper henne eftersom det varit skralt med fågel i området under hösten. Jag vet dock av ett par rejäla ripkullar som vi ska försöka finna idag, säger Micke och klär in Arwen i en värmande täcke.

Vi följer efter en fjällbäck mot den tänkta jaktmarken och Micke berättar om Arwen och hur han tränat henne för att nå dit hon är idag.

– Redan tidigt såg jag att hon hade något extra och det var då jag bestämde mig att är det någon gång jag ska få en jaktchampion så är det nu, säger Micke och småler.

– Vi tränade hårt på detaljer samt eliminerade alla eventuella svagheter. Jag fick mycket gratis eftersom hon tog åt sig direkt och ibland kändes det som att hon lärde mig saker och ting, fortsätter han.

Riksprovsvinnare

När Micke såg att alla detaljer satt och Arwen redan som unghund visade ett rutinerat fjällsök så ställde han upp på Vorstehklubbens riksprov på hemmaplan i Kiruna fjällen. Där visade hon mycket riktigt upp ett förstklassigt fjällsök och med tre perfekta fågeltagningar erövrade hon en nio i fältbetyg och en vinst på provet i unghundsklassen.

– Jag visste att hon gått bra på provet, men jag trodde inte att vi skulle ha en chans mot alla rutinerade förare från hela Norden. Så när det till slut stod klart att jag och Arwen vunnit ställde jag mig upp och bara jublade, men det minns jag knappt själv utan har fått det berättat för mig, säger Micke och skrattar.

Det var enligt Micke en helt obeskrivlig känsla som är svår att förklara. Det han själv sett hos henne fick han nu även bevisat för omgivningen.

Apporten sköts utan konstigheter.

Hepp Hepp

Vi har nu nått jaktområdet som Micke valt ut och det är dags för Arwen att få söka ut.

Arwen drar målmedvetet i väg över fjällhedarna för att finna riporna. Hon söker av terrängen framför oss i stora fina slag av högsta klass. Då och då hör jag Micke ropa hepp hepp och jag blir tvungen att fråga vad det är för kommando.

– Det började när jag tränade på detaljer och ville ha hennes uppmärksamhet, men med tiden så började jag vända henne i söket med hjälp av detta. Jag har aldrig varit någon stor fantast när det gäller pipor, så hepp hepp fick bli min grej, säger han och skrattar återigen.

Plötsligt tvärkastar Arwen i språnget, tar några försiktiga steg och står som en staty. Micke laddar sin Benellibock och Arwen avancerar snärtigt i omgångar. Upp går två ripor där Micke fäller den ena mellan fjällbjörkarna. Arwen får efter en stund apportera den och gör det utan konstigheter.

Jaktchampion som treåring

Arwen har nu hunnit bli sex år och är en otroligt duktig jakthund. Hon blev färdig jaktchampion redan som treåring med flera toppbetyg på fjället.

– Det var konstigt, för under proven visade hon alltid upp sitt register på bästa sätt. Hon såg väl på mig hur toknervös jag alltid var. Jag tror hon tyckte synd om mig och ville hjälpa sin husse, säger Micke och ser lite rörd ut.

Arwen öser på en bit från oss och på håll ser vi henne återigen slå av på farten och ställer sig i givakt för nya ripor. En ny ripa fälls efter ett förstklassigt arbete av hund och husse.

Höstens första snöflingor har nu börjat singla ner från den gråa himlen och efter en stund vräker snön ner. På håll kan vi mellan snöflingorna se Arwen i ännu ett stånd, men denna gång flyger en större kull i väg innan den bjudit på skottchans.

Lovande avkommor

Micke har parat Arwen en gång med hanen Altersundets Pelé.

– Jag har behållit en tik vid namn Dimma från den kullen och jag tycker det finns väldigt mycket av Arwen i henne redan. Micke som gett sin uppfödning namnet Kaukelidalens säger vidare att även de övriga hundarna från kullen ser lovande ut och att de blir intressanta att följa i framtiden.

Vinden tilltar och blötsnön piskar våra ansikten. Arwen söker vidare och har haft några till stånd på ripor. Men med snön som faller blir de oroliga och flyger på långt håll. Micke beslutar att vi ska jaga oss tillbaka mot bilen några kilometer bort. Micke har haft en vorsteh före Arwen som aldrig blev någon stjärna, men väl en fungerande jakthund.

– Du kan inte ana vad jag hade för riphund innan det, säger Micke och ser finurlig ut. Jo det var en schäfer som faktiskt stod för fågel, tro det eller ej men det är helt sant, säger han och skrattar högt.

Trots blötsnö och piskande vind blev det en bra dag.

Bländande fågeltagning

Arwen verkar inte bry sig om varken blötsnö eller iskalla vindar utan bara öser på framför oss. Hennes sök är rejält stort, men hon är ändå väldigt läsbar och följsam. Man känner sig helt lugn att området framför oss är helt genomsökt på fågel. Arwen försvinner bakom en backe och blir borta.

– Jag försöker undvika att jaga via gpsen utan gillar att söka upp henne då jag misstänker att hon står, säger Micke och lommar iväg mot området där Arwen sist sågs.

Mycket riktigt ser vi ett stilla rödfärgat täcke en bit bort bland fjällbjörkarna. Micke får denna gång komma upp till hunden utan att fåglarna flyr. En snärtig avance och tre ripor flyr och en faller död till backen efter två snabba skott. Arwen verkar inte bry sig ett dugg om de tre riporna utan står återigen några meter från Micke. Ny avance och två nya ripor går upp där ytterligare en fälls.

Genom mina domarögon kan jag bara konstatera att den uppvisning Arwen visat upp under dagen håller en riktigt hög prisklass.